Den 9 oktober 1847 avskaffade Sverige slaveriet. Blankspots Martin Schibbye skriver här en krönika om en vit fläck i vår historia.

När Ostindiefararen – fullriggaren Götheborg– rundade Godahoppsudden sommaren 2006 presenterades Sverige i högtidstalen som en ”en nation utan kolonialt förflutet men med en lång historia av internationell handel.”

Det var en aktiv historieförträngning.

Sverige hade inte bara ett ostindiskt kompani.

Vi hade även ett västindiskt. Dess historia är betydligt mindre känd. Ingen har drivit idén att bygga en kopia av den svenska briggen Elisabeth som den 9 oktober 1805 under befäl av kapten Pyke ankommer S:t Barthélemy efter 63 dagars resa från Afrika med en last av 176 svenska slavar.

Varför?

Någonstans på vägen har de svenska kolonierna försvunnit ur vår historia. Det är alltid andra som har kolonier, fraktar slavar och brännmärker barn till slavar. Men under ett antal år bedrevs denna verksamhet också under svensk flagg. Våra förfäder byggde upp ett aktiebolag för slavhandel, organiserade slavexpeditioner, inrättade en särskilt tull på slavar och införde i vår grundlag särskilda slavlagar.

Och detta för enbart tvåhundra år sedan.

Det svenska bidraget till slaveriets upprätthållande och så småningom avskaffande visar att begrepp som kolonialism och branscher såsom människohandel borde utgöra en större del av vår egen gemensamma historia.

Varför det inte är så, varför vi envisas med att tro ”vi alltid varit lintottar som stått upp till knäna i leran och oskyldigt glott under lugg på världens värsta hemskheter,“ har till exempel Ola Larsmo frågat sig i DN.

Den svenska bilden av koloni S:t Barthélemy – som man möts av idag – är under en spännande omprövning.

Den småputtriga, romantiserade och oproblematiska bilden av kolonin – som en exotisk kuriositet snarare än som en del i ett ekonomiskt och politiskt kolonialt projekt som byggde på förhoppningar om att få del i den lukrativa slavhandeln – är på väg att förändras.

För tretton år sedan; 2005, skrev jag en uppsatts som bekände  sig till denna strömning av omprövning och kritisk analys.

Jag undersökte varför slaveriet infördes och avskaffades.

Den känns aktuell än i dag och 170 år efter slaveriets avskaffande publicerar jag den nu här på Blankspot för andra intresserade att ta del av.

Ladda ner: Uppsats om svensk slavhandel

#Idagminnsjag

Martin Schibbye
10 oktober 2019

Den här artikeln publicerades ursprungligen på blankspot.se. Det är fritt att återpublicera och översätta Blankspots reportage så länge som man anger Blankspot och artikelförfattaren som källa samt länkar till originalartikeln.

Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Schibbye: ”Fredspriset är välförtjänt men lång väg kvar”

Etiopiens president Abiy Ahmed får Nobels fredspris för sitt initiativ att sluta fred med grannlandet Eritrea, samt verka för fred i regionen.

Förra fredagen i Santiago de Chile

Sista dagen i Chile är en fredag och vi är i Santiago. Det är den dagen i veckan som folk samlas för att demonstrera vid Plaza Baquedano, mer känt som Plaza Italia och som idag kallas Plaza de la Dignidad, värdighetens torg. Ett centrum för de protester mot makten som inleddes i oktober förra året.

Om Afrika aldrig hade koloniserats

Konstnären Nikolaj Jesper Cyon har gjort en kontrafaktiskt karta över den afrikanska kontinenten – så som den hade kunnat se ut om gränserna växt fram naturligt och inte dragits med linjal på skrivbord i Europa.

En nyårshälsning från andra sidan jordklotet

Det är Bernardo O’Higgins, han som sägs ha befriat Chile från spanjorerna, som står staty i Chillan och det är jag som sitter på sockeln. Statyn står på torget, som heter Plaza de armas, men nu har döpts om till frihetens torg, Plaza de la libertad. Nu går 2019 mot sitt slut och snart börjar ett nytt år.