Det är det här med religion och tradition. För några år sedan intervjuade jag en somalisk tjej om hur hon och hennes familj firade Eid. Vi träffades utomhus och hon hade precis kommit ut från moskén. ”Ja, vad handlade predikan om idag då?” frågade jag.
”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag förstod inte, han talade arabiska.”
När jag långt efteråt berättar det här för Fatima gapskrattar hon. ”Det är så typiskt. För många muslimer är Eid bara tradition, man vet inte riktigt varför man firar.”
Det är likadant för många av oss. Jag firar påsk och i min generation har vi lärt oss att Jesus dog på korset på Långfredagen, för den dagen var riktigt tråkig när jag var liten. Men idag kan du handla nästan vad du vill även den dagen och nätet är ju alltid öppet.
Jesus återuppstod, men vilken dag var det?
Men sedan då? Jesus återuppstod, men vilken dag var det? Kristi himmelfärd är mer begriplig, men pingsten? Vad hände då? Naturligtvis har jag hört det tusen gånger, men det fastnar liksom inte.
Påsk för mig, som barn, betydde påskägg och en massa godis. På Skärtorsdagen målade jag påskkort och klädde ut mig till påskkärring tillsammans med kompisar. Vi knackade dörr i höghusen på gatan där vi bodde och tjänade storkovan.
Hur som helst, Glad Påsk alla. Oavsett hur, och om, ni firar.
Kerstin Gustafsson Figueroa
