En allvarlig ung man

Mitt namn är Sakariya Hirsi. Jag är uppvuxen här i Järva och jag har sett utvecklingen de senaste åren. Det gör ont i mitt hjärta för jag vet hur det tar på oss, på många sätt. Det har tagit mer på mig på sistone. 

De som känner mig vet att kultur ligger mig nära hjärtat. Jag har skrivit poesi i många år och stått på scen i flera format. Det har varit mitt sätt att lätta på bördan på mina axlar och tala ut om det jag känner. På senare år har jag lagt märke till att jag inte är den enda och det kan nog finnas ett mönster där, i den ökande takten utav skribenter och kulturella utövare. 

I många år har vår sorg tagit olika former och yttryck. Genom poesi, musik har vi berättat om den verklighet som inte får utrymme att diskuteras. En av anledningarna till att Orten bästa poet blev så framgångsrikt berodde på att vi fick en scen där vi kunde tala utan att bli stoppade. Bli hörda utan att bli utfrysta. Samlas utan att bli splittrade. 

Vårt skrivande har förmått beröra många och kan hjälpa andra att komma närmare ett läkande, samtidigt som samhällets insatser har uteblivit.

Vi är mammorna, papporna, bröderna, systrarna, kusinerna, vännerna och barnen som alla drabbats

Anhöriga och närstående till personer som har förlorats i det dödliga våldet har vädjat om stöd och hjälp i många år. Kritiken har varit hård och politikernas beslut har inte varit tillräckliga. Det behövs fler insatser för att stoppa våldet. Det är en nationell kris. 

Frågan som vi ställer oss är hur vi ska komma framåt. Den nationella krisen låser alla hjul. Hur ska vi komma framåt när våra skor bär spår av jord från begravningen dagen innan och nu ska vi gå till en begravning till. 

Kollektiv sorg startades som ett initiativ för att höja röster som inte vanligtvis får ta plats. Det växande behovet av att få synas och höras har lett till att vi lanserade projektet ”Individen I Kollektivet”. Individen I Kollektivet är en plattform skapad av Kollektiv Sorg med, för och av personer som på olika sätt fallit offer för det dödliga våldet. 

Vi är mammorna, papporna, bröderna, systrarna, kusinerna, vännerna och barnen som alla drabbats. Vi är samhället som lider av en nationell kris och bär på sorgen som allt för ofta faller i glömska.  

Sakariya Hirsi

Idag är det en manifestation mot våldet kl 15.00 på Mynttorget i Stockholm.

Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

När min son gick i ettan fick de inga läxor alls

Gick till Folkets Husby häromkvällen för att om möjligt delta med förslag…

Livet i orten när knoppar brister

Många sörjer nära och kära. Oändligt många fler är djupt oroliga över nära och kära. Det kom inga militärer till orten när det begav sig. Men några av oss undrar varför regeringen inte skickar militären till andra stadsdelar nu när läget är så allvarligt. När folk brister i ansvar.

Vart ska alla ta vägen med sina känslor?

Vi sörjer alla de unga som blivit offer i detta våldsamma samhälle och tänker på familjerna som måste uppleva detta. Vart skall alla ta vägen med sina känslor och frågor?

Alexander Bard fick som han ville

Förra helgen hände två saker som fick stort medialt utrymme. Allsvenskan drog igång efter ett långt coronaavbrott, och Alexander Bard la upp en tweet.