Inga Harnesk
Inga Harnesk

Min femåring var intensivt sysselsatt med att bygga ett samhälle med legobitar. Det arbetet fick ligga kvar på  golvet i flera dagar och det blev  till slut en bondgård av det hela. Jobbigast var att hitta ”levande” varelser som platsade i det fyrkantiga bygget – djur och skötare. Pojken var till slut nöjd och ägnade sig i stället åt sin högst levande hamster.

Detta var i början av 1960-talet. Nu för tiden finns säkert ett helt myller av naturtrogna figurer. Jag har inga legobitar, men har förstått att jag också drömmer om att göra ett Legoland i Husby, där jag bor. Vad finns det för delar? Vi sköter inte längre djur på gårdarna, men vi har så många barn och ungdomar att vårda och uppfostra som sedan i sin tur skall ta hand om allt på gårdarna.

De fyrkantiga bitarna finns redan, men det är dags att kolla vad man kan hitta för användbara bitar som kan få det levande. Jag har hittat några. Det är bland annat alla öppna möten mellan vuxna med olika bakgrund, ålder, kön, kulturer, erfarenheter, utbildning, och så vidare. Det gäller bara att hitta ännu fler lokaler för detta.

Alltför många tonåringar står och hänger där de kan för att umgås över huvud taget. Blir de sedda? Vill de bli det?

Och nu till de unga. Undan för undan förbättrar man gårdsmiljöerna med fina lekplatser för de små. Det går för långsamt tycker de familjer som får vänta.

Alltför många tonåringar står och hänger där de kan för att umgås över huvud taget. Blir de sedda? Vill de bli det? Ja, det har vi gamlingar, som har tid och intresse, upptäckt. De pratar gärna med oss. Våra egna berättelser och vårt intresse för dem gillar de. Nu händer det bara när vi möts på gatan, så öppna utrymmen vore bättre.

Jag har märkt att de unga tycker om när de kan hjälpa till med något. Kan det vara något att utveckla? I något slags ideellt sammanhang kanske? Alla är inte idrottsintresserade eller musikaliskt begåvade. Andra ungdomar har studieintresset som räddningsplanka och framtidstro.

Jag vet att samhället arbetar med de unga i olika verksamheter och skolor, men detta var mitt eget lilla Legoland. Jag har för många levande figurer och saknar några fyrkantiga.
Jag föreslår:
öppna möteslokaler i kvarteren! Och använd tillfälligt tomma lokaler som studentbostäder.

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Varför har inte järvaborna tillgång till gratis kvalitetsfilm?

När man avverkat ännu en teveserie, med bra skådisar och lovande story, för att sex timmar senare inse att man fortfarande inte fattar vad det hela gick ut på. Dramat fick aldrig någon lösning. Kroknade SVT:s inköpare och slutade titta efter tre av sex avsnitt? Det är då man längtar efter kvalitet.

Vi lever i ett föränderligt samhälle

Tiderna förändras – och vi med dem – mer eller mindre vill jag påstå. Jag har för min del en förmåga att hålla mig kvar i umgänget med folk som inte verkar ha bråttom med att förändras – efter tidens krav. Hur länge till kan man göra det?

Begreppet ”klan” pushas inför nästa val

Människors val utgår från hur man upplever verkligheten. Därför är det helt avgörande att etablerade medier är noggranna i hur de beskriver vad som sker och varför.  Aftonbladet publicerade häromdagen två artiklar med följande rubriker: ”Klanerna flyttar fram sina positioner” och ”Kriminella klaner förklarade i tre steg”.

Riskfritt för politiker att bryta sina egna löften

Brutna löften är vardagsmat i Järva, men brutna löften urholkar demokratin och skapar politikerförakt. Flytten av Tensta bibliotek är det senaste exemplet.