Inga Harnesk
Inga Harnesk

Min femåring var intensivt sysselsatt med att bygga ett samhälle med legobitar. Det arbetet fick ligga kvar på  golvet i flera dagar och det blev  till slut en bondgård av det hela. Jobbigast var att hitta ”levande” varelser som platsade i det fyrkantiga bygget – djur och skötare. Pojken var till slut nöjd och ägnade sig i stället åt sin högst levande hamster.

Detta var i början av 1960-talet. Nu för tiden finns säkert ett helt myller av naturtrogna figurer. Jag har inga legobitar, men har förstått att jag också drömmer om att göra ett Legoland i Husby, där jag bor. Vad finns det för delar? Vi sköter inte längre djur på gårdarna, men vi har så många barn och ungdomar att vårda och uppfostra som sedan i sin tur skall ta hand om allt på gårdarna.

De fyrkantiga bitarna finns redan, men det är dags att kolla vad man kan hitta för användbara bitar som kan få det levande. Jag har hittat några. Det är bland annat alla öppna möten mellan vuxna med olika bakgrund, ålder, kön, kulturer, erfarenheter, utbildning, och så vidare. Det gäller bara att hitta ännu fler lokaler för detta.

Alltför många tonåringar står och hänger där de kan för att umgås över huvud taget. Blir de sedda? Vill de bli det?

Och nu till de unga. Undan för undan förbättrar man gårdsmiljöerna med fina lekplatser för de små. Det går för långsamt tycker de familjer som får vänta.

Alltför många tonåringar står och hänger där de kan för att umgås över huvud taget. Blir de sedda? Vill de bli det? Ja, det har vi gamlingar, som har tid och intresse, upptäckt. De pratar gärna med oss. Våra egna berättelser och vårt intresse för dem gillar de. Nu händer det bara när vi möts på gatan, så öppna utrymmen vore bättre.

Jag har märkt att de unga tycker om när de kan hjälpa till med något. Kan det vara något att utveckla? I något slags ideellt sammanhang kanske? Alla är inte idrottsintresserade eller musikaliskt begåvade. Andra ungdomar har studieintresset som räddningsplanka och framtidstro.

Jag vet att samhället arbetar med de unga i olika verksamheter och skolor, men detta var mitt eget lilla Legoland. Jag har för många levande figurer och saknar några fyrkantiga.
Jag föreslår:
öppna möteslokaler i kvarteren! Och använd tillfälligt tomma lokaler som studentbostäder.

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Samlingsplatser måste vi vara rädda om

När det talas om förorten framställs den som det betonggrå miljonsamhället. Är det bland andra Husby utanför Stockholm man talar om hela tiden, och som inte har någon framtid? Eller är det den färgglada förorten vid Järvafältet som byggdes på 1970-talet?

Allt vad jag vill

Jag vill att alla i världen har det bra, har hus som de ska bo i och har mat att äta. Jag vill att min familj ska leva utan oro och nå sina mål och drömmar.

En nyårshälsning från andra sidan jordklotet

Det är Bernardo O’Higgins, han som sägs ha befriat Chile från spanjorerna, som står staty i Chillan och det är jag som sitter på sockeln. Statyn står på torget, som heter Plaza de armas, men nu har döpts om till frihetens torg, Plaza de la libertad. Nu går 2019 mot sitt slut och snart börjar ett nytt år.

Barnen undrar när coronan tar slut

”När är corona slut egentligen?” Barnen undrar. Alla undrar och tiden bara går. Vänner får barn, fyller år, gör slut med sin partner och förlorar nära anhöriga utan att det går att träffas och krama varandra. Snart har det gått ett år sedan man sågs på grund av restriktioner.