– Förortens självbild kommer att skadas den dagen den bedöms av utomstående.
Carlos Martínez som växt upp i Tensta och är konstnär berättar om uppväxten i Chile och i Sverige, om konst och om kultur i orten.
Carlos Martínez är 45 år gammal och född i Santiago, Chile. Han är en mångfacetterad person, men mest skapar han konst. Han berättar om den tuffa uppväxten i Chile och hur kreativiteten gav honom vingar.
– Som barn var jag väldigt introvert. Det uppstod ofta missförstånd på grund av min känslighet, min dåliga koncentrationsförmåga och min tankspriddhet. Jag var blyg, hade svårt att få vänner och var ganska rädd av mig. Därför flydde jag ofta in i fantasins värld, där kände jag mig trygg och stark.
Som barn flyttade han ifrån sin mamma i Chile, till sin pappa som levde i Sverige. Han förklarar att livet vändes upp och ner på grund av den ensamhet han kände i det främmande landet.
– Jag kände en oerhörd tomhet, osäkerhet och ett mörker.
– Vi flyttade också runt väldigt mycket, men vi landade till slut i Tensta där jag bodde fram till att jag blev 26 år gammal. Det är där jag har mina rötter.
Jag blev väldigt mobbad i skolan, ända fram till att jag började slå tillbaka
Efter fyra år i Sverige återförenades han äntligen med sin mamma. Men precis som i Chile hade han fortfarande svårt att få vänner.
– Jag blev väldigt mobbad i skolan, ända fram till att jag började slå tillbaka. Jag började använda mina knytnävar allt oftare i takt med att frustration jag kände över att inte kunna tala språket som alla andra, växte. Det gjorde att man ansågs vara dum, som om man vore från en annan planet.
– Samtidigt gick det rykten om mig i skolan att jag var duktig på att rita. Mina enda vänner på den tiden var serietidningar, så jag ritade mycket serier som klasskompisarna tyckte var roliga.
Järva-Ateljén kommer för alltid att vara i mitt hjärta
När han senare i sin skolgång skulle välja gymnasium gick det inte riktigt som han hade tänkt sig. Av en slump hamnade han istället i en liten konstskola som låg i en kyrka nära hans hem i Tensta. Järva-Ateljén som skolan hette, tog emot alla möjliga slags elever förklarar Carlos Martínez.
– Det var allt ifrån busungar till genuint konstintresserade. Där fick man prova på alla möjliga tekniker och material. Järva-Ateljén kommer för alltid att vara i mitt hjärta. Alla lärare där präglade mig och fick mig in i rätt riktning. Jag är väldigt tacksam över dem.
– Många av de i min ålder som gick vidare till gymnasiet var nog ändå rätt vilsna i livet. Men inte jag, jag blev nu tvärsäker på att jag ville bli en allkonstnär.
Carlos Martínez förklarar att barn vars begåvning upptäcks tidigt i livet, vinner på framgång senare i vuxenlivet. Men han menar att även de barn som inte upptäckt sin begåvning eller sin dröm, inte ska bli uppgivna.
– Alla har drömmar någonstans i sitt undermedvetna. Jag hittade min dröm mitt i ett kaos. Det är så för många barn i orten.
Han ser på orten som en plats av gemenskap. Ett mångkulturellt hav som i sin omedvetenhet är en oas när det kommer till talanger och kulturell rikedom.
– Jag tror att man kan bygga upp förorten inifrån. Från hjärta till hjärta, från uttryck till uttryck bildas kulturer i en enhet. Det är så kultur har uppkommit i alla tider. I mötet, i pålitligheten och i nyfikenheten som blir till kunskap, som sedan blir till inspiration för en ny generation.
– Förortens självbild kommer att infekteras den dagen dess medvetna bild bedöms utifrån. När man hör att politiker idag inte stödjer kulturen, så gör de kulturen en tjänst. Den kommer att bli starkare så, draken lyfter ju i motvind.
Följ din dröm och ta hand om den som om den vore din bäste vän
Han vill visa på att livet kanske inte alltid går som man vill, att man kommer att stöta på många motgångar, men att man aldrig får ge upp.
– Förändring kommer alltid att vara en del av livet. Det roliga är att när man tycker att något går åt fel håll, så är det just åt det andra hållet det går mot på grund av trycket. Livet är ju som en pendel, allt kommer tillbaka i samma tyngd fram och tillbaka.
– Till alla ungdomar säger jag bara: Följ din dröm och ta hand om den som om den vore din bäste vän.
Krista Sirviö
