Igår gick både Moderaterna och Miljöpartiet i Stockholm ut och sa att det nu skulle bli lättare för våldsutsatta att få förtur i bostadskön.
Men det är inte sant.

Förtur för våldsutsatta är något jag drivit och väntat på. Rådande regelverk gör det tyvärr oerhört svårt för våldsutsatta kvinnor att få förtur trots att de ofta fått fly sina hem och att svårigheten att få en ny bostad blir större för den som är hotad. Dessutom har det nu, med det grönblå styret i Stockholm, blivit ännu svårare för kvinnor som flytt från våld att få en lägenhet. När ombildningar av billiga hyresrätter görs i ytterstaden slår det hårdast mot våldsutsatta kvinnor med barn som många gånger fått lämna allt för att få leva ett liv utan våld och förtryck.

Ärendet innehåller inget förslag på ändring i riktlinjerna för förtur

Därför var det en stor besvikelse att läsa det ärende som ska tas i bostadsförmedlingens styrelse på torsdag. Det innehåller nämligen inget förslag på ändring i riktlinjerna för förtur. Det innebär bland annat att två-års-regeln blir kvar, en regel som innebär att alla som inte bott enbart i Stockholm de senaste två åren nekas förtur. I praktiken innebär det att den som flytt från en våldsam man och därför tillfälligt bott i exempelvis Huddinge kommun under tre månader automatisk får avslag. I ärendet står till och med att en förändring av två-års-regeln skulle leda till att fler fick förtur men detta väljer man alltså att inte göra.

En polisanmälan har aldrig varit ett krav för förtur på det sätt som Dennis Wedin påstår i SVT

Det Moderaterna och Miljöpartiet går ut och talar högt om nu är att man framöver ska lägga mindre tonvikt vid en polisanmälan när hotbilden ska styrkas. Gott så, men att hävda att det är att förändra reglerna är helt enkelt inte sant.
En polisanmälan har aldrig varit ett krav för förtur på det sätt som Dennis Wedin påstår i ett nyhetsinslag på SVT.

Jag önskar verkligen att en större förändring av regelverket hade gjorts och ja, jag önskar att det hade gjorts för länge sen. Det var något som Fi Stockholm kämpade för men inte fick igenom under den tid vi satt vid makten. Och nu när ett nytt styre tagit vid, ett styre som dessutom gått ut hårt med att de ska förändra regelverket, så händer fortfarande praktiskt taget ingenting.

Idag är Internationella dagen för avskaffandet av allt våld mot kvinnor och fortfarande ser vi inte tillräcklig politisk vilja att se till att alla kvinnor får leva ett liv fritt från våld. Det är ändå för sorgligt.

Anna Rantala Bonnier, ersättare i socialnämnden för Feministiskt Initiativ Stockholm
Lämna ett svar
You May Also Like

Någonstans ansvarar vi alla för vårt agerande

Jag tittar på presskonferenserna kl. 14:00, nyheterna på kvällen och undviker teve i övrigt. Jag har lärt mig uppskatta streaming-tjänsterna där jag tar in andra intryck, positiva eller negativa. Jag kommunicerar med de jag älskar varje dag. Jag tröstar eller blir tröstad.

Lyssna på ungdomarnas åsikter

När politiker inte inkluderar de grupper i samhället, som påverkas av ett politiskt beslut, skapar de ett utanförskap. Ett utanförskap som alla politiker säger att de arbetar mot. Handlingar talar tydligare än ord.

Mer språk- och kultursatsning i det förebyggande!

Dödlighet, skador och lidande där narkotika är inblandat är något vi hör om i princip dagligen. Det drabbar enskilda, närstående och samhället i stort. Att förebyggande arbete är viktigt för att minska detta är välkänt. Det lyfts hela tiden som en av flera lösningar för ett av vår tids svåraste samhällsproblem. Alla vet att det vore det bästa, problemet är bara att frågan inte prioriteras i praktiken.

Vart ska våldets osynliga offer vända sig?

Vakuumet som uppstår när en närstående eller bekant går bort är påtagligt. Klassbänken står tom, sovrummet är orört och vänskapscirkeln blir mindre. Ännu ett telefonnummer som man kanske borde radera, men som man låter stå kvar i kontaktlistan. Tyvärr är detta en verklighet för många, en sorts tyngd som griper tag i en. Men vem vänder man sig till när man behöver prata ut?