Han ringde en eftermiddag och jag märkte att det var något. Han lät så ledsen.
”Nu är det oroligt i Tensta”, sade han. ”Nu sätter de på sig skyddsvästarna igen.”
Dödsskjutningarna i landet blev fler under 2018, men just i Järva har det faktiskt varit lugnare. Men den senaste tidens skjutningar har förändrat stämningen i stadsdelen. Det är spänt.
”Det är värre än på mycket länge.”
Jag lärde känna flera av killarna i Sociala insatsgruppen, SIG, på den tiden verksamheten fungerade. När de hade sin träffpunkt på Tisslingegränd 48. Då var läget ett annat, hoppet levde om en möjlig väg bort från gängen, drogerna och kriminaliteten.
Häromdagen träffade jag en av de killarna igen, nu arbetar han på ett företag i Järva.
”Hur mår din son”, frågade jag.
”Bara bra”, sade han, ”imorgon fyller han fem.” Han såg så glad och stolt ut.
Flera av de andra grabbarna från den tiden arbetar idag och har fått ordning på sina liv. Jag träffar dem med jämna mellanrum.
Men så förändrades inriktningen på arbetet i SIG. Verksamheten byråkratiserades. Ingen fick spontant komma till lokalen, alla måste boka tid. Likadant är det i Rinkeby-Kista. En av killarna sade till mig att ”nu tar de bara emot dem, som de tror ska lyckas. De andra skiter de i.”
Kerstin Gustafsson Figueroa
