Det var stort pådrag. SVT skulle sända direkt från Rinkeby. Representanter från Föräldrarådet skulle vara med på länk i debattprogrammet Opinion live. Jag gillar inte debattprogram, blir bara arg när jag ser dem. Det är mycket sällan något vettigt blir sagt, utan den som skriker högst får mest utrymme. Rappa repliker, hur korkade de än må vara, gör sig bra i TV.
Men den här kvällen ville jag titta. Diskussionen handlade om de senaste skjutningarna och föräldrarna från Rinkeby kunde berätta hur de med ideella insatser gör orten till en lugnare och bättre plats.
Men vad händer? Jo, programledaren frågar en av föräldrarna, en pappa som efter en stökig uppväxt har fått ordning på sitt liv, varför han ”blev kriminell”. Som om det skulle gå att svara på, kort och ”TV-mässigt”! Så dumt! Pappan klarade sig ändå bra, men ändå. Förbannad blev jag.
Och så fort någon av de medverkande tvekade lite inför en fråga, tänkte efter innan de svarade, blev programledaren nervös. Då riktade hon uppmärksamheten åt något annat håll, åt någon som vanemässigt pladdrade på. Nej, det var ingen bra TV. Föräldrarna från Rinkeby satt som gisslan i direktsändning, utan möjlighet att påverka situationen.
Kerstin Gustafsson
(Följande text har tidigare publicerats i Vi i Kista-Rinkeby-Tensta, Direktpress.)
