Idag för tio år sedan slog en högerextrem terrorist till mot norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund på ön Utöya. Han såg arbetarrörelsen som det största hindret för högerextremismen. Därför ville han genom sitt terrordåd döda de unga, så att inga fler ledare skulle finnas kvar i framtiden.
När terroristen började att skjuta såg min vän Kurt Frantzen över vattnet och bestämde sig för att simma över till en annan ö. När han sprang mot vattnet såg han tre ungdomar. Han ropade: ”Kom! Skotten är långt bort nu. Vi hinner simma över vattnet.” En av tjejerna svarade: ”Men jag kan inte simma.”
Vad gör en då?
Det finns inget svar på den frågan. Kurt valde att ta med de tre ungdomarna och gömma sig. Sedan satt de på ett gömställe högst uppe på Utöya och hörde skotten.
Ibland hörde de en röst ropa: ”Polis, kom fram.” Sedan en skottsalva. Sedan skrik. Sedan tystnad. Det var terroristen som låtsades vara polis och lockade fram barn och unga för att mörda dem.
Efter flera timmar hörde de ett vrål. Då sade Kurt att ”nu är det nog över”. Efter ytterligare en stund kunde de krypa fram från sitt gömställe. De hade klarat sig. Många gjorde det inte.
Den dagen dog vänner och kamrater vilka jag aldrig kommer att få se igen
Den norska arbetarrörelsen och den svenska är väldigt nära varandra. Den dagen dog vänner och kamrater vilka jag aldrig kommer att få se igen. Vid pumphuset dog flest barn. De hade gömt sig där och hoppades att terroristen inte skulle upptäcka dem. När jag är på Utöya brukar jag alltid lägga en ros där.
Åren efter terrordådet hoppades jag att samtalsklimatet skulle bli bättre och att det skulle bli större gemenskap i samhället. Tyvärr har det inte blivit så.
Men även om terroristen lyckades döda många barn och unga så måste vi komma ihåg vad en ung tjej skrev precis efter attacken: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans”.
Konkret handlar det om att skapa jämlikhet och trygghet för varandra. Solidariteten i samhället och mellan människor har minskat. Det går att vända. Det är möjligt. Det är därför vi måste fortsätta att kämpa.
Anders Österberg, riksdagsledamot, S, och ledare för Unga Örnar i Husby
