Nu höjs röster för att det internationella samfundet måste ingripa.
En flagga med Etiopiens gröna, röda och gula färg sveper i takt med applåderna över publikens huvuden.
Den stora sluttande salen inne i Folkets Hus i Hallunda är sprängfylld med tillresta etiopier från Stockholm, Göteborg, Västerås och Köpenhamn.
Det är lite av en världsunik händelse att den berömda journalisten Eskinder Nega plötsligt är i Sverige för första gången sedan frisläppandet från det etiopiska Kalityfängelset.
Stödet för honom i fängelset var enormt och i den etiopiska diasporan kom han att förkroppsliga kampen för demokrati och frihet. Åtta gånger fängslades han för sin journalistik och åtta gånger startade han upp igen och fortsatte att rapportera.
Senast han greps var 2011 då han dömdes till 18 års fängelse med stöd av landets anti-terrorlagar.
Under sin tid i Kalityfängelset klassades han som en samvetsfånge av människorättsorganisationen Amnesty International och mottog flera utmärkelser, bland annat den prestigefyllda ”Golden Pen” från branschorganisationen WAN-IFRA.
När applåderna ebbat ut reser sig Eskinder Nega och går fram mot talarstolen.
Först nu ser man att han är slutkörd. I går vaknade han i USA. I morgon ska han vara tillbaka i Addis Abeba.
Han inleder kort med att han inte här för att ta emot applåder.
– Jag reser runt och talar inför FN, EU, USA och nu Sverige av ett enda skäl: För att varna omvärlden över att alla tecken finns för ett kommande folkmord i Etiopien.
Tre år tidigare. I december 2016 satt Eskinder Nega och 16 andra journalister instängda medan landet kokade och det rådde undantagstillstånd i alla väderstreck. Den USA-baserade organisationen Human Rights Watch konstaterade att under den senaste vågen av protester mot den etiopiska regeringen hade säkerhetsstyrkor dödat mer än 400 personer.
För Eskinder Nega som grundade sin första tidning Ethiopis redan 1993 var det åttonde gången han fängslades. Under valen 2005 arbetade han som chefredaktör för tidningen Satenaw och på grund av tidningens kritik mot ett omfattande valfusk och statens repression mot oppositionen efter valet greps han.
Han dömdes då till 17 månaders fängelse och benådades 2007. Men även om han fick sin frihet tillbaka belades han med yrkesförbud och hans tidning stängdes ner.
Men han var snart igång igen med en ny publikation. Och greps igen. Och igen. Och igen.
En av förklaringarna till drivkraften är hans uppväxt. Eskinder Negas föräldrar studerade båda utomlands. Hans far på Rutgers Universitet i USA och mamman på det amerikanska universitetet i Beirut.
Under 1980-talet studerade Eskinder Nega själv i Washington, men när Derg-regimen störtades av Meles Zenawi 1991 återvände han till Etiopien full av idéer från USA om vikten av journalistik för en fungerande demokrati. Det var erfarenheten av att ha levt i en demokrati som fick honom att gång på gång komma upp i sadeln igen efter fängelsedomarna. Och även i fängelset fortsatte han att skriva: Den 24 juli 2013 publicerade New York Times ett brev som smugglats ut. I brevet ställde han krav på USA och föreslog bland annat ekonomiska sanktioner och reseförbud för etiopiska myndighetspersoner som har varit inblandade i människorättskränkningar.
Utanför fängelset växte sig proteströrelsen under de kommande åren än starkare, framför allt i landets folkrikaste region, Oromoregionen där ungdomsrörelsen som fick namnet ”queerroo” svepte in över städerna.
Förklaringen till att rörelsen blev så omfattande i just Oromoregionen fanns det flera skäl till. Dels tillkännagav regeringen att den ville utvidga huvudstaden Addis Abeba – in i den omgivande Oromoregionen. Planen kallades ”Addis Abeba Master Plan”.
Många oroade sig för att detta skulle driva bort bönder från deras bördiga mark. Och det var gnistan som tände elden. Men andra förklaringar står att finna i den del av Etiopiens historia som innebar att Oromofolket kom att ingå i den etiopiska statsbildningen under den amhariske kejsaren Menelik II:s regeringsperiod (1889–1913).
Under den perioden så utvidgade amharerna efter omfattande krig Etiopiens gränser. Meneliks armé erövrade området i söder, bebodda av boskapsskötande oromoer, somalier och en rad andra jordbrukande folkgrupper.
Genom erövringen av oromoernas områden blev amharer och tigreaner en minoritet i det imperium man byggt upp. Trots detta behöll amharerna sin politiska och ekonomiska makt. I bördiga områden i söder lade de amhariska erövrarna beslag på stora gods, vars jord arrenderades ut till den besegrade lokala befolkningen.
Sedan dess har en djup motsättning rått mellan folkgrupperna.
Under 1970-talet inleddes en väpnad kamp under OLF:s ledning och den ungdomsrörelse som under mitten av 2010-talet växte sig stark var också politiskt influerad av den historiska kampen mot områdets marginalisering.
I slutet av 2017 så stod landet enligt flera bedömare på randen till ett sammanbrott.
Den då nyligen frigivna journalisten Tesfalem Waldeyes varnade under ett Sverigebesök för ett ”syriskt scenario”.
Men våren 2018 skedde så det som ingen trodde skulle vara möjligt: Den styrande koalitionen reformerade sig under det massiva trycket och dåvarande premiärminister Hailemariam Desalegn avgick för att som han sa ”rädda landet”.
Beskedet kom mitt under landets kanske djupaste kris någonsin.
Den nya premiärministern Abiy Ahmed använde sina första hundra dagar vid makten till att släppa tusentals politiska fångar, öppna upp för en liberalisering av ekonomin, bjuda in exilmedier att öppna kontor i Addis Abeba och sa sig vilja acceptera fredsavtalet med Eritrea.
Allt sammantaget inget annat än en politisk jordbävning på Afrikas horn.
Etiopien fick sedan snabbt en jämställd regering, en kvinnlig president och en oppositionsledare som chef för valkommissionen.
Reformerna fick demonstranterna att återvända hem och landet började förbereda sig inför valet i maj 2020.
Men när det statliga förtrycket minskade blossade nya konflikter upp i 100-miljoners landet. Och flera av de oppossitionspolitiker som återvände från decennier av exil var inte intresserade av att agera hejarklack åt den nya premiärministern.
Även Eskinder Nega sa direkt efter sin nyvunna frihet att de skandinaviska länderna borde hålla inne med bistånd till Etiopien och istället sätta press på landets regering genom sanktioner.
Detta för att påskynda demokratiseringsprocessen: ”Angående de skandinaviska länderna så anser jag att mänskliga rättigheter bör spela en betydande roll i hur de lägger upp sin utrikespolitik. Genom sanktioner kan vi tvinga regeringen att förhandla om ett fredligt regeringsskifte. Det är vad landet behöver”, sa Eskinder Nega till YLE.
Om utvecklingen inte snabbt gick mot ökad demokrati så trodde Eskinder Nega att landet skulle riskera att ”implodera”.
Ett år senare har hans profetia delvis besannats.
Reformprocessen har stannat av och den senaste tidens rubriker från Etiopien talar om uppblossande protester med många döda. Men även mord med etniska förtecken på studenter i de olika regionerna.
I en uppmärksammad tweet jämförde Eskinder Nega tidigare under hösten ungdomsrörelsen queerroos med förövarna i Rwanda.
Tillbaka i Hallunda Folkets hus har den nyss så högljudda publiken blivit knäpptyst.
En man håller upp ett plakat med bilder på mördade studenter från Amhararegionen. Ansiktena stirrar på publiken från den andra sidan. Under de senaste veckorna har också bilder på de mördades kroppar spridits i de sociala medierna.
På kvinnor vars bröst skurits bort och på kroppar som lemlästats med utskurna organ. Våldet har drabbat studenter från Amhararegionen som studerat på universitet i Oromoregionen och vice versa.
Eskinder fortsätter att med en ytterst lågmäld stämma berätta om vad han ser.
Rösten bär honom knappt. Alla tal och resor den senaste tiden har satt sig på stämbanden.
– Jag vill att ni funderar över vad som hade hänt om det var studenter från Amhararegionen som hade mördat ungdomar från Oromo? Skulle regeringen visa samma passivitet? Jag tror inte det, men oavsett vem som mördar vem, så måste dödandet stoppas, säger han.
Eskinder Nega menar att vissa förövare kommer undan och att förklaringen står att finna i det faktum att dagens regering lutar sig mot stöd från Oromoregionens partier i den kommande valrörelsen.
Hans turné inleddes samtidigt som Abiy Ahmed stod i Oslo och tog emot Nobels fredspris för sina reformer i landet och uppmanade diasporan att engagera sig i landets stapplande steg mot demokrati inför valet i slutet av maj 2020.
Men budskapet från Eskinder Nega är ett helt annat.
För honom är en diskussion om demokrati ännu något abstrakt.
– Vår prioritet måste vara att organisera oss mot de som försöker mörda oss, säger han.
Det är inte bara ord. För ett år sedan grundade han en rörelse i huvudstaden ”Addis Ababa Baladera Council” som han beskriver som ”sociala självförsvarsgrupper”.
Men det är inte genom att slå tillbaka som rättvisa ska skipas. Tvärtom ska gruppen på sikt omvandlas till ett politiskt parti.
– Vårt vapen ska bli valsedeln. Det är genom icke-våld och genom att använda vår rösträtt som vi kan stå emot, avslutar Eskinder Nega och det utbryter snabbt kaos framme vid talarstolen när alla vill ha en bild med den frisläppte samvetsfången.
En bra stund senare sitter Eskinder Nega invirad i en blå halsduk med den karakteristiska kepsen nedtryckt i pannan i ett angränsande mötesrum.
När han släpptes ur fängelset fanns det ett val för honom att göra: att gå tillbaka till journalistiken eller att engagera sig i politiken.
Men för honom existerar ingen konflikt mellan de båda rollerna.
Eller ens ett val.
– Utan demokrati är det inte möjligt att vara en äkta journalist. Fri journalistik kan inte existera i ett samhälle som inte är demokratiskt. Auktoritära ledare är inte emot journalister som tar ställning – de är emot journalister som berättar sanningen. Så när man börjar berätta sanningen, kommer man oundvikligen i konflikt med makten, säger han.
Trots att TPLF fallit, den regim som arresterade Eskinder Nega, menar han att situationen i landet är långt, långt från demokratisk.
– Det fanns ett gyllene tillfälle våren 2018 att påbörja en resa mot demokrati. Men vad som hände var att vi påbörjade en demokratisk transition utan att införa ”checks and balances”.
Eskinder Nega förklarar att utan ”vikter och motvikter”, där olika statsorgan som parlamentet eller domstolarna balanserar varandra samlas makten oundvikligen hos premiärministern.
– Se på Sudan där man efter revolutionen införde ett system med maktdelning, där både armén och de sociala rörelserna fick ett inflytande – där har de ”checks and balances” men det infördes aldrig i Etiopien och därför har vi misslyckats.
Enligt Eskinder Nega är det som skett inte premiärminister Abiy Ahmeds fel.
Det är inte han som ska jagas.
Vem som helst, som hade hamnat i hans situation, även Eskinder Nega själv, hade drabbats av bristen av reformerade institutioner, menar han.
– Det vi ser är ett systemfel och så länge vi inte har demokrati måste jag som journalist jobba för demokrati – innan dess är inte journalistik möjlig. Så jag är tillbaka på ruta ett igen, trots TPLF:s fall, trots min egen frihet är vi inte fria från det auktoritära styret, det är bara vakterna som bytts ut.
När demonstranterna återvände till sina hem stannade också reformprocessen av.
Enligt Eskinder Nega kidnappades människornas kamp för demokrati av radikaler inom den styrande koalitionen. Det är hans förklaring till att reformtakten klingat av och att inga verkliga försök görs att bryta med den etniskt grundande politiken. För att en verklig förändring ska komma till stånd måste alla delarna av statsmaskineriet bytas ut och det etniskt baserade ledarskapet ersättas.
– Ett exempel på det är att inga institutioner reformerats. Tvärtom har man nu satt människor från de egna partierna på centrala funktioner, senast som chef för säkerhetstjänsten och vi vet alla vilken roll säkerhetstjänsten spelar i ett land som Etiopien.
Enligt Eskinder Nega kan man med vad han kallar en politiserad säkerhetstjänst, som det ser ut nu, inte hålla fria och rättvisa val i maj 2020.
– Men det är därför jag är här! För att jag vill att vi kämpar så att valet inte blir ett legitimerande av Abiy Ahmeds parti, utan ett verkligt val där människors röster räknas.
Men den stora frågan han vill att omvärlden diskuterar, är inte de avstannande reformerna – utan hotet mot människoliv.
Risken för folkmord.
– Under de senaste sex veckorna har landets skakats av ohyggliga illdåd, enligt regeringens egna uppgifter har 86 personer dött. Men de har inte bara bragts om livet, deras kroppar har också skändats, fortsätter han.
För att förstå syftet med skändandet måste man enligt Eskinder Nega ha kunskap om landets historia.
Man måste förstå hotet i den politiska kultur som nu växer sig stark i Oromoregionen.
– De har skändats för att skapa ett rädslans klimat som möjliggör en tillbakarullning av 150 år av vår historia.
När Eskinder Nega talar om historien, menar han 1800-talets etiopiska kejsare, som utvidgade landet till att också innefatta oromofolkets resursrika hemtrakter.
Och nu efter den senaste tidens turbulens i landet ser enligt Eskinder Nega många i regionen en chans att rulla tillbaka historien och tömma regionen på de amharisktalande.
– I en europeisk kontext kan man jämföra med spänningarna i Jugoslavien där grupper ville skriva om landets historia genom att etniskt rensa områden i till exempel Kosovo. Det är ingen ny gränsdragning de här grupperna pratar om, utan medveten etnisk rensning för att återta det gruppen anser vara dess historiska hemland.
En av de tongivande aktivisterna och medieägarna som driver på detta är enligt Eskinder Nega, Jawar Mohammed som precis som premiärministern tillhör folkgruppen oromo.
– Rörelsen leds av denne amerikanske medborgare, som föddes i Etiopien och som känner att ett historiskt övergrepp skedde när folkgrupper från landets norra delar invaderade och skapade en ny demografisk verklighet som resulterade i amharisktalande enklaver i Oromoregionen.
Deras mål är enligt Eskinder Nega att de amharisktalande personerna kastas ut så att området blir, framför allt kulturellt, en region för Oromos.
– Syftet med det organiserade skändandet av kroppar är ytterst att denna historiska realitet ska upphöra och de är beredda att begå folkmord för att uppnå sitt syfte, säger Eskinder Nega.
Han vill också att den kommande regeringen efter valet i maj 2020 stämplar gruppen som en terroristorganisation och ser till att de behandlas som en sådan av etiopisk lag och även internationell lag.
– Detta är vårt mål och detta är vad folket vill!
När du säger att ”de” ska stämplas som terrorister, vilka menar du då?
– När Abiy Ahmed kom till makten återvände den stora majoriteten av Queerros till sina hem. Det är som när Sovjetunionen kastades ut ur Afghanistan. De flesta som slagits mot dem blev inte talibaner. Men en liten grupp skapade Al-Quaida och det är samma här i Etiopien. De vi vill se stämplade som terrorister är en procent av rörelsen som leds av Jawar Mohammed.
Han menar också att situationen förvärras av att länder och organisationer i Mellanöstern vill se ett instabilt Etiopien.
– De stödjer grupper i Etiopien av två skäl. Det ena är för att stoppa byggandet av Milleniumdammen som kommer att hindra Nilens flöde. Så för en del länder är det ett intresse kopplat till landets överlevnad och den nationella säkerheten att vattnet kan rinna fritt. De länderna kan gå hur långt som helst för att stoppa dammen och ett sätt att åstadkomma det är att skapa kaos och instabilitet i landet.
Det andra skälet som Eskinder Nega pekar ut, har också det sin bakgrund i regionens historieskrivning.
– Islamska fundamentalister anser att Afrikas horn tillhör Islam och de vill med våld införa den verkligheten. De grupperna får stöd i sitt arbete mot den kristet dominerande etiopiska regeringen.
Men han är också öppen med att han analys inte vinner något gehör hos fredspristagaren Abiy Ahmed.
Regeringen anser inte att det pågår organiserade terroristaktiviteter i landet i syfta att etniskt rensa områden.
– Trots illdåden, trots skändningarna, ser regeringen våldet som spontant uppblossande regionala konflikter mellan olika grupper. Man ser inte systematiken och det beror på att de här grupperna också köper regeringsföreträdare med pengar och det skapar ett potent hot om folkmord.
– Man kan också se det genom de silkesvantar som regionala politiker i regionen behandlas med, argumenterar Eskinder Nega.
Om inte Abiy Ahmed ändrar sig tror Eskinder Nega att man kommer man se på honom som man idag ser på Burmas Aung San Suu Kyi.
– Hon fick fredspriset, ett pris som representerar de universella mänskliga rättigheterna, men svek dess principer och visade inget moraliskt ledarskap när det gällde folkmordet på Rohingas. Det kommer att ske med Abiy Ahmed också. Han kommer att hållas ansvarig. Han är inte ansvarig för våldet, men han är moraliskt ansvar för sin tystnad.
Jawar Mohammed själv har i en intervju med Blankspot svarat på kritiken om att uppmana till attacker på kristna och icke-oromos med orden: ”Protesterna uppstod spontant och plötsligt. Vi hade inte planerat någonting, och det var ganska lugnt den första dagen. Men sedan började striderna mellan olika autonoma grupper. Det hade ingenting med demonstrationerna att göra.”
I intervjun som publicerades hos Blankspot i november avvisade han teorin om att landets största folkgrupp nu vill de hävda sig som segrare genom våld men sa också att oromobefolkningen förtjänar upprättelse efter decennier av förtryck: ”Oromofolket har uteslutits och förlöjligats alltför länge. Men vad vi vill är inte hämnd, utan självstyre i vårt hemland och en rättvis andel av regeringsmakten som motsvarar vår andel av befolkningen”.
Efter intervjun sätter sig Eskinder Nega i en bil för vidare färd in mot Stockholm och nya möten på en etiopisk restaurang.
Eskinder Nega berättar att hans vision på sikt är en demokratisering av Etiopien likt den Sydafrika har haft där massiva orättvisor hanterades i fria val med dialog och förlåtelse istället för hämnd.
Förutom att varna för risken med folkmord har Eskinder Nega också börjat arbeta för att förvandla sin social rörelse som startades för att ”försvara oss mot folkmordets krafter” till ett politiskt parti.
– På så sätt kan vi skapa en regering som kan utmana och ta upp kampen mot de vi kallar terroristerna, säger Eskinder Nega.
Bredvid Folkets Hus i Hallunda där Eskinder höll sitt tal, ligger Riksteatern där skådespelare och lokala journalister i projektet Kality våren 2017 läste texter av fängslade journalister, däribland Eskinder Nega.
– Stödet vi kände i fängelset gav hopp och utan hopp hade man inte överlevt. Det fanns tidpunkter då det såg ut som om vi skulle avtjäna våra 18 år i fängelse. Hoppet fick oss att orka. Jag önskar jag hade möjligheten att tacka alla men också säga till dem att de borde göra samma sak för alla samvetsfångar runt om i världen, tills den sista samvetsfången är fri.
Eskinders röst är nästan slut och han sitter tyst i bilen.
Det är fem månader kvar till valet i Etiopien.
När solen går upp ska han flyga vidare för att innan dess hinna varna flera för vad han tror kommer att ske.
**
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört två reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för flera i år. Rapporteringen på plats kommer kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen. Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
Martin Schibbye
Blankspot
Den här artikeln publicerades ursprungligen på blankspot.se. Det är fritt att återpublicera och översätta Blankspots reportage så länge som man anger Blankspot och artikelförfattaren som källa samt länkar till originalartikeln.
