Vi vill återförenas med våra familjer. Vi har gång på gång försökt uppfylla de höga försörjningskraven, men utan att lyckas. Nu har vi varit skilda från våra familjer i mer än fem år. Hur länge ska detta pågå? Sveriges politiker måste ändra lagstiftningen så att våra barn får återförenas med oss.
Vi flydde från Eritrea på grund av politisk förföljelse. Vi överlevde den farliga resan över Medelhavet, ”dödens hav”. Vi flydde ensamma till Sverige, som föräldrar kunde vi inte riskera våra barns liv. Vår förhoppning var att våra fruar och barn skulle kunna återförenas med oss i Sverige och resa hit utan att riskera sina liv.
Avslag. Ny ansökan. Avslag igen.
Men vår förhoppning om att återförenas med våra familjer grusades. Sedan 2016 måste man uppfylla ett försörjningskrav för att kunna återförenas i Sverige. Trots att vi alla kommit till Sverige före 2016 omfattas vi ändå av den nya regeln. Inga undantag har gjorts för oss. Vi fick veta att vår enda möjlighet att återförenas med våra barn var att skaffa jobb och bostad. Så vi kämpade och skaffade ett jobb, två jobb och bostad bara för att få veta att lönen är för låg och bostaden för liten för att uppfylla försörjningskravet.
Våra barn växer upp utan oss
Avslag. Ny ansökan. Avslag igen. Det har nu gått mer än fem år sedan vi levde med våra familjer. Hur länge ska det här pågå? För barn är fem år lång tid. Våra barn växer upp utan oss.
För att kunna återförenas med oss var våra familjer tvungna att lämna Eritrea. Så nu lever våra barn och fruar som flyktingar i Etiopien och Sudan under svåra förhållanden. De kämpar för att hitta bostad, för att barnen ska få gå i skola och för att vara säkra. Samtidigt som vi försöker hitta och betala för tillräckligt stora bostäder åt våra familjer här i Sverige försörjer vi dem i utlandet. Det är ofta svårt att få pengarna att räcka till.
Vi försöker ge dem hopp
Familjemedlemmar har kidnappats av kriminella, så vi har fått betala för att de ska bli fria. Vi pratar ofta på telefon. Vi försöker ge dem hopp, säger att det snart ska ordna sig. Men åren går. Våra familjer börjar tvivla på oss. De tror att vi inte bryr oss om dem längre, att vi skaffat nya familjer, att det är därför de inte får komma. Barnen är arga på oss för att vi har lämnat dem. Vi förklarade att den tillfälliga asyllagen tar slut i juli 2019 och då kan ni komma hit och vi kan leva tillsammans. Snart ses vi. Men den tillfälliga lagen förlängs och tvivlen på oss växer. De ser hur andra familjer, som inte omfattas av försörjningskravet, får komma till Sverige.
På dagarna fortsätter vi kämpa och går till våra jobb, på sjukhus, på restaurang, på lager
Vi har svårt att sova på nätterna på grund av tankar som far i huvudet. Vi oroar oss över att våra äldsta barn snart fyller 18 år och då inte kommer ses som en del av vår familj längre enligt lagstiftningen. De kommer då lämnas kvar, ensamma. Vi vaknar av mardrömmar. På dagarna fortsätter vi kämpa och går till våra jobb, på sjukhus, på restaurang, på lager.
Samtidigt som vi kämpar för att nå upp till försörjningskraven sitter politikerna i en migrationspolitisk kommitté som ska ta fram nya regler om familjeåterförening och försörjningskrav. De har makten över om våra barn, och andras barn, ska ha en möjlighet att åter få leva med sina föräldrar. Vi hoppas att politikerna läser detta och uppmanar dem att ta barns rätt till sina föräldrar på allvar genom att:
- sänka kraven på inkomst och storlek på bostad till mer rimliga nivåer som är möjliga att uppnå.
- skapa en möjlighet för skyddsbehövande som vistats i Sverige med uppehållstillstånd under en längre tid att undantas från försörjningskravet.
Vi vill inget annat än att återförenas med våra familjer. Vi har ansträngt oss till vårt yttersta, men det har inte räckt. Det är inte rimligt att vi kanske aldrig kan återförenas med våra familjer på grund av att vi inte lyckas uppfylla försörjningskravet. Det är inte bara vi som befinner oss i den här situationen. Vi har kontakt med hundratals andra familjer som också är splittrade på grund av försörjningskravet.
Vi vädjar till Sveriges politiker hjälpa oss.