Susanna Pettersson och Sandra Shalaby är lotsar på sociala insatsgruppen, SIG, i Spånga-Tensta.
– Vi samordnar de insatser som behövs för att klienten ska nå sitt mål – att leva ett liv utan kriminalitet.

Sammanlagt är de sex personer på SIG numera; en biträdande enhetschef, tre lotsar och två lotsassistenter, som arbetar i förvaltningshuset i Lunda. Susanna Pettersson började i Spånga-Tensta i slutet av 2018, hon är beteendevetare och har tidigare arbetat inom kriminalvården. Sandra Shalaby är socionom i grunden och började på SIG i februari i år, men hon har arbetat inom förvaltningen sedan 2015.

Hur jobbar ni? Hur når ni dem som behöver er?

– Ofta är det klienterna själva som kontaktar oss på något sätt. Ofta på uppmuntran av andra samarbetspartners, som Jobbtorg eller frivården. Då de har identifierat att det finns ett behov av det här stödet. Men oftast är det de som tar kontakt själva, säger Susanna Pettersson.

Sedan en tid tillbaka finns en mottagningstelefon, dit man kan ringa och ansöka om stöd.

– Telefonen är bemannad tisdagar och torsdagar mellan 9 och 16. Den är installerad för ett halvår sedan. Dit kan även anhöriga ringa, alla som vill veta mer, säger Sandra Shalaby.

Vad händer sedan med den som tar kontakt?

– Ofta gör vi en första kartläggning om hur deras situation ser ut. Kollar vilka behov de har och vi informerar dem så att de har en tydlig bild av vad SIG är. Så att de vet vad de ger sig in på och hur det funkar, säger Susanna Pettersson.

Därefter får klienten en lots, som i sin tur gör en utredning, enligt socialtjänstlagen, 11:1. Den utredningen är grunden till beslutet som fattas. Ingen antas automatiskt. För att bli antagen måste klienten vara mellan 19 och 29 år, tillhöra stadsdelen och röra sig i en kriminell miljö.

– Vi tar reda på vilka behov som finns och vilka aktörer som ska kopplas in. Mycket handlar om samverkan, med Jobbtorg, kanske frivården, beroendevården, allt beror på vad som kommit fram under utredningen, säger Sandra Shalaby.

Det är inte säkert att alla skrivs in. Sandra Shalaby igen:

– Vi måste se om behoven är sådana som vi kan jobba med. För det händer att de har en väldigt hög hotbild mot sig och då blir det en diskussion om det är vi som ska jobba vidare med ärendet eller om vi ska lotsa dem vidare.

Ja, och vilka kan ta hand om dem som lever under hot?

– Vi samarbetar med polisen avhopparverksamhet och med stadens avhopparverksamhet.

Händer det ofta att hotbilden är för hög? Det är sådan kritik som framkommit, att unga killar har sökt hjälp, men inte fått det.

– Men vi skriver in dem ändå om de är motiverade. Vi etablerar kontakten med avhopparverksamheten. Vi blir länken och kan finnas där som stöd.

Just nu sitter fyra personer, i rätt ålder och från stadsdelen, i fängelse. Hur ofta besöker ni fängelserna?

– Det sker regelbundet. Vi ser det som en möjlighet att påbörja planeringen inför att de kommer ut. Hela förarbetet ska göras, så att klienten kommer ut till någonting, säger Susanna Pettersson.

Idag finns 25 inskrivna hos SIG i Spånga-Tensta. Under hela året har 40 personer nåtts, en del är kvar från 2019 och en del är nya. I snitt är varje individ inskriven ett år, men nytt beslut tas var sjätte månad.

Samarbetar ni med SIG i Rinkeby-Kista?

– Inte i det dagliga arbetet, men det händer. Vi kan samarbeta om en enskild individ. Men man ska bli mottagen på samma sätt oavsett i vilken stadsdel man bor. SIG ska arbeta likadant överallt, det är mer rättssäkert, säger Susanna Pettersson.

Vad menas med det egentligen? Vad var inte rättssäkert tidigare?

– Jag kan inte uttala mig om hur det var tidigare. Men nu utreder vi alla klienter, vi dokumenterar allting, vi följer upp och vi utvärderar. Det är vad jag anser vara rättssäkert. Det är viktigt för klienten också. När vi beviljar dem en insats, så är det ett beslut, som de kan överklaga om de inte är nöjda.

Lyckas ni? Hur många klarar sig? Finns det någon statistik?

– Det är svårt att mäta, men om vi går ner på individnivå så har vi definitivt klienter som det har gått bra för. Vi har klienter idag som har studier, sysselsättning, en del jobbar med sitt missbruk, har eget boende. Det viktigaste är att de inte återfaller i kriminalitet.

Och om de gör det?

– Då söker vi upp dem igen, säger Susanna Pettersson.

Kerstin Gustafsson Figueroa

Om du vill kontakta SIG, ring 08 – 50803652, tisdag och torsdag 9-16. 

Läs mer om hur sociala insatsgruppen startade i Järva.

Lämna ett svar
You May Also Like

Husby, hiphop och hemligheter

I en ny dokumentärfilm skildras Husby genom fem personer som växte upp där under 1980 och 1990 talet. Soledad Alarcón, Bahar Vaziri och Josselin Freytes är tre av dem som var med under tiden då hiphop och slagsmål mot nazister var det som förenade ungdomar från orten.

Polisens arbete en ”charad för gallerierna”

Extra polisresurser till så kallat särskilt utsatta områden redovisas inte, polisen arbetar mot sina egna riktlinjer och själva klassificeringen av områden riskerar att skapa stigmatisering. Riksrevisionens granskning visar på en rad problem hos polisen.

När orten tar plats i litteraturen

Om platsens betydelse i litteraturen handlade samtalet på Eggeby gård mellan författarna Gunilla Lundgren, Seluah Alsaati och Melody Farshin. De har alla skrivit böcker där Järva spelar en väsentlig roll.

Moosa diskuterade vardagsrasism med sina gäster

Ramsis Moosa Assal hade veckans viktigaste live om rasism med gästerna Ebrima Faye, Mohamed Nuur och Liban Abdule. Det handlade om personliga upplevelser av den rasism som finns i Sverige idag.