Tänd ett ljus och låt det brinna.. Ja, jag vet att många mår illa när den julsången pumpas ut överallt. Inte jag. Jag älskar det där albumet med uttjatade julsånger, så det så. Och i år, denna fördömda vinter, är budskapet mer aktuellt än någonsin.

Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu.. Jag vrider upp volymen så att jag inte hör hur regnet smattrar på fönsterblecket.

Jag vrider upp volymen så att jag inte hör hur regnet smattrar på fönsterblecket

Denna vinter, som inte varit någon vinter, utan mer som en föraning om syndafloden, kan jag inte annat än välkomna mörkret. Min räddning är alla ljusen. De elektriska i fönstren och de levande inomhus. Jag tänder ljusen, sätter på Vinterstudion på teve, ser snö och låtsas som att det verkligen är vinter. Nej, mina barndoms vintrar var inte heller alltid kalla. Men så här varmt har det aldrig varit.

Nu är det jul igen.. Jag älskar julen, lika bra att erkänna det. Jag är en jul-traditionalist, kanske till och med jul-fundamentalist. För mig är det bara julen (och första maj) som jag bryr mig om. Påsken passerar nästan obemärkt. Midsommar är väl trevligt, men oftast är det taskigt väder och traditionerna i min familj sitter inte alls lika djupt som när det handlar om jul.

So this is Christmas.. När jag var barn så var det väntan på julen som var bäst, och det är den känslan som håller i sig. Inte väntar jag på tomten eller julklappar, men jag älskar alla förberedelser. Jag byter gardiner, duk på köksbordet, kuddar i soffan. Jag har byggt åtskilliga pepparkakshus genom åren, gjort kilovis med julgodis, köttbullar, griljerar julskinkan och älskar Janssons frestelse.

Det sägs ju att vi är världens mest sekulära land

Det sägs ju att vi är världens mest sekulära land, och så är det säkert. Inte är det Jesu födelse vi firar, i alla fall inte jag. Men psalmernas texter sitter i, jag tycker om att lyssna på dem. Och min pappa, som inte ens döpte oss barn, han gick i julottan på Juldagens morgon. När han blev gammal rattade han in andakten på radion.

Mohamed ringer. Han berättar att han har julpyntat rummet åt sin dotter. ”Hon älskar julen”, säger han. Jag läser i den stora morgontidningen att en undersökning som gjorts i samarbete med SCB, visar att 71,5 procent av familjer med muslimsk bakgrund uppger att de firar jul. Och 46 procent av de praktiserande muslimerna gör det också.

War is over, if you want it.. I hörnet av Råsundavägen och Näckrosvägen i Solna, där jag växte upp, brukade en gubbe från Kalmar sälja julgranar varje år. Han kom runt Lucia och jag brukade gå dit på eftermiddagarna efter skolan och snacka lite med honom. Ibland hände det att någon tant behövde hjälp att bära hem granen, jag ryckte in och fick några kronor som tack. Det låter som om det var för hundra år sedan, och det var verkligen för länge sedan, någon gång i slutet av 1960-talet.

En gång tog jag till och med taxi med den perfekta granen, från försäljaren på Rinkebysvängen hem till mamma och pappa i Solna

Än idag köper jag gran, och den ska vara jämn och vacker som den värsta Disney-granen. En gång tog jag till och med taxi med den perfekta granen, från försäljaren på Rinkebysvängen hem till mamma och pappa i Solna. Gran är viktigt, och måste jag säga att den inte ska vara av plast?

So here it is merry christmas, everybody is having fun, look to the future now, it’s only just begun.. Det här året har varit händelserikt. På många sätt känns det som om mycket har gått åt helvete; så många sjuka, så många döda, så många företag som lagts ned, så många som förlorat sina jobb och som inte kan klara hyran. Det här året kommer att påverka oss mycket länge än.

Skulle vi kunna fortsätta att arbeta som vanligt, när inget var som vanligt?

När regeringen införde alla restriktioner i mitten av mars, så visste vi inte hur vårt arbete skulle bli. Så många upplevelser, möten, träffar, demonstrationer, matcher, tävlingar, resor, festivaler och konserter som inte blev av. Skulle vi kunna fortsätta att arbeta som vanligt, när inget var som vanligt?

Men all oro kom på skam. Antalet läsare tredubblades efter den 15 mars. Nyhetsbyrån Järva blev viktigare än någonsin. Vi sände information om corona på somaliska, långt före alla myndigheter. Fatuma Mohameds sändningar uppskattades verkligen. Vid midsommar fick vi veta att vi fått statligt mediestöd, en stor framgång. Efter två års arbete, helt ideellt, kan vi i alla fall betala en del av det arbete som vi redaktörer utför.

Arbetet med Nyhetsbyrån Järva ger mig både kraft och hopp

Detta prövningarnas år har Nyhetsbyrån Järva utvecklats; vi publicerar fler nyheter, har fler skribenter, fler läsare och vi har under året som gått spelat en allt större roll. Arbetet med Nyhetsbyrån Järva ger mig både kraft och hopp.

A very merry christmas and a happy new year, lets hope it’s a good one without any fears.. I år känns det som om vi behöver mer jul än vanligt. Granen är klädd, ljusen är tända. Nu handlar det om god mat och lite ledig tid tillsammans.

En riktigt God Jul önskar jag er alla.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Susanne Leinsköld, vi vill ha en uppriktig ursäkt

Så har vi varit med om ännu en dödsskjutning i Järva. Och än en gång har vi somalier pekats ut, som orsaken till gängvåldet. Politiker och tjänstemän skyller ifrån sig och tar inget eget ansvar.

Om DN, Lasse Wierup och bevakningen av orten

Skytten hämnades och offret hämnas! Så förklarar medierna skjutningarna. Hämnd är inget motiv, utan en handling. Vilket är det vanligast motivet vid dessa skjutningar? De mindre vanliga? Motivet vid den senaste skjutningen? Karl-Gustav Köhler analyserar mediebevakningen av Orten.

Om Claes Malmberg och Parlamentet

Jag har i min yrkesutövning suttit i förhörsrum och förhört vittnen till brott kopplade till gängkriminalitet, och sett skräcken i deras ögon när de inte vågat säga det de egentligen har på hjärtat. Det är ett enormt hot mot demokratin och ett samhällsklimat som är så icke-önskvärt det bara kan bli. Jag ser tendenser av detta i hur många förhåller sig till Claes Malmberg i Parlamentet-debaclet. 

”Brenton Tarrant är en produkt av vår samtid”

Det var med en stor sorg och förtvivlan jag vaknade till nyheten om terrorattentatet i staden Christchurch i Nya Zeeland.