”Litteraturen kan göra det möjligt för någon som aldrig har behövt fly att under några hundra sidor vandra i någon annans nedslitna skor”, skriver Mohadeseh Bayat, från årskurs 8 på Enbacksskolan i Tensta, i sin recension av Suad Alis bok ”Dina händer var fulla av liv”.

Debutromanen ”Dina händer var fulla av liv” skildrar en kvinna före, under och efter flykten. Från att tillhöra en privilegierad familj i Somalia till att bo i Sverige där hon möter rasism, fattigdom, övergivenhet och absolut minsta möjliga förståelse för vad flyktingar går igenom.Suad Ali lyfter upp viktiga frågor i sin bok som: vad händer med en kvinna som har vuxit upp i en välbärgad familj och varit en av Mogadishus bästa gymnasielärare och som sedan blir en ung änka och hamnar i Sandviken? Vad händer med en ung änka som måste försörja sig själv och sin dotter genom att städa skoltoaletter?

Nora som är huvudkaraktären i boken växer upp i en privilegierad familj i Mogadishu. Noras far, Buule är läkare och Nora är en av Mogadishus bästa gymnasielärare. Mot sina föräldrars vilja gifter sig Nora med Ahmed, som tillhör ”fel” klan. Ahmed är dessutom oppositionell och redaktör för en regimkritisk tidskrift som heter Warjire. Genom tidskriften Warjire försöker Ahmed skapa en fredlig revolution vilket är omöjligt i en militärdiktatur, vilket leder till problem och hot för Ahmed. Noras familj är regimtrogna och tycker inte om att deras dotter ska gifta sig med Ahmed, men kärleken vinner. På ett sätt blir Nora och Ahmed Somalias motsvarighet till Romeo och Julia och deras kärlekshistoria hade kunnat sluta lyckligt om inte kriget brutit ut.

Det är en bok som träffar i hjärtat och magen

Jag tycker att ”Dina händer var fulla av liv” är en bok som lyfter upp viktigt frågor angående flyktingar och migration. Det är en bok som träffar i hjärtat och magen. En bok som förmedlar känslor och som beskriver och förklarar på ett sätt jag aldrig har upplevt förut. Jag har aldrig i mitt liv läst en bok som denna och har alltid längtat efter en sådan djup berättelse som visar migrationens rätta ansikte. När jag läser Suad Alis bok tänker jag på hur viktig roll skönlitteraturen har i vårt samhälle och att vi genom skönlitteratur kan öka människors förståelse och empati för varandra. Litteraturen kan göra det möjligt för någon som aldrig har behövt fly att under några hundra sidor vandra i någon annans nedslitna skor.

Sättet Suad Ali gestaltar personer och miljöer på gör boken och karaktärerna levande och jag kan känna smaken av Hafsas te och känna den obarmhärtiga solen mot pannan. Jag tycker att Suads gestaltningar är som stjärnor som lyser i boken och gör boken ännu djupare. Jag kan leva mig in i miljöer och speciellt hur Nora förändras på grund av flykten.

”Kriget syntes som ett landskap över Noras kropp” detta är en av Suads finaste formuleringar tycker jag. Med endast en mening gestaltar hon hur Nora har förändrats under kriget och hur hennes liv har påverkats. I början av boken får vi veta att Nora använder sig av organiska kroppsinpackningar och Hafsas hemgjorda doftande håroljor. Efter kriget när Nora och Sagal är i Sverige läser vi att ringarna under hennes ögon, som var konsekvensen av sömnbrist, hade blivit allt större och mörkare och ”rynkorna uppenbarade sig inte bara när hon log, utan var synliga hela tiden”. Det svarta håret hade blivit grått och sprött.

Boken visar verkligen hur det är att förlora allt

Nora hade välfärd och en stabil familj utan några ekonomiska problem. Hon arbetade som lärare i en utav de bästa gymnasieskolorna i Mogadishu, men här i Sverige förändras allt. Och boken visar verkligen hur det är att förlora allt. I Sandviken får Nora arbeta som städerska och pengarna räcker bara till det allra billigaste schampot. Hennes hud som en gång glittrat som svarta diamanter blir till raspigt krokodilskinn.

Suad Ali har skrivit boken med passion och den drivs av sitt budskap samt berättalust. Vartenda ord glöder av sorg, ilska, frustration samt kärlek och drömmen om ett bättre liv. ”Dina händer var fulla av liv” kritiserar och gestaltar hur flyktningar tvingas leva med tacksamhetskänsla hela tiden samtidigt som man kämpar för att bygga upp sitt liv igen i ett nytt land. Hur ska man någonsin kunna känna sig som en fullvärdig medborgare om man ständigt måste leva med en tacksamhetsskuld? Suad ger en röst till de som ännu inte hittat sin egen och som inte vågar säga ifrån. Speciellt riktar hon sig till ensamstående unga kvinnor som flyr för ett bättre liv.

Det här är första gången jag tycker att en bok är för kort

Boken är skriven för vuxna, men jag tycker att alla borde läsa den och förstå hur viktig denna bok är för samhället – en verklig ögonöppnare. Det här är också första gången jag tycker att en bok är för kort! Jag skulle vilja läsa mer och se hur det går för Sagal och Nora senare i livet.

Eftersom debutromanen är en av de bästa romaner jag har läst och eftersom den ger en röst till de som flytt och förlorat allt får den 5 av 5.

Mohadeseh Bayat, 8:2 i Enbacksskolan
Arbetet sker inom undervisningen i svenska, i samarbete med SO-verkstan och Nyhetsbyrån Järva.

 

Lämna ett svar
You May Also Like

Höga krav och psykiskt våld i Inte din baby

Seluah Alsaatis nya bok är en ungdomsroman som utspelar sig i Järva. Inte din baby bygger på hennes egna erfarenheter av en kärlekshistoria som som utvecklas till en misshandelsrelation. Och hur hon tog sig ur den.

Imenella släpper ”Nordvästra”

Inatt släppte Imenella sin andra singel för i år, Nordvästra. Låten handlar om platsen hon kallar sitt hem och hur den har präglats av hat och kärlek.

Det handlar inte om enstaka rötägg

Nej, det handlar inte om enstaka rötägg. Om det ändå vore så väl. Polisen verkar ha mycket större och allvarligare problem än så. Det visar boken Gärningsmannen är polis, en bok som borde få mer uppmärksamhet än den har fått. Den är skriven av den före detta polisen Kerstin Dejemyr och journalisten Lisa Bjurwald.

Om dagens invandrarpolitik och Agda Rössel

Vad skulle Agda tycka om dagens flyktingpolitik? Jag hörde i radion en trettonårig tjej, född och uppvuxen i Sverige. Hon berättade att hon skulle utvisas till Uzbekistan tillsammans med sin familj. I beslutet står med hänvisning till barnkonventionen att hon för sitt eget bästa borde få stanna, men i nästa stycke får Sveriges intresse att hålla borta ”illegala personer” övertrumfa barnkonventionen.