Tjej håller i telefon och tittar på Snapchat

Aicha scrollar oavbrutet i mobilen. Varför har Nano inte använt sina sociala medier? Mår han dåligt? Har någonting hänt? 
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. 

Aicha

Skolgården är stor och fint planterade buskar ramar in hela gården, av någon anledning finns det även en inglasad del med skitskum konst som ser ut som ett grovsoprum. Ingen begriper sig på den. Skönt att jag snart är klar med det här stället.

Mitten är helt tom medan kanterna är fyllda med strategiskt placerade grupper av vänner. Avståndet till nästa cirkel av folk måste vara tillräckligt långt för att man ska kunna prata utan att bli hörda. HSS är en viktig regel: Hör inget, se inget, säg inget.

Jag försöker diskret dra mig undan för att kunna scrolla på mobilen utan att någon ser skärmen. Det är lättare sagt än gjort. Tjejerna är irriterade över min plötsliga besatthet av telefonen och jag kan inte göra mycket åt det. Rättare sagt, jag vill inte göra något åt det, det här är den enda kontroll jag har.

Inget nytt på Instagram

Inget nytt på Facebook.

Inga snapstories.

Kan inte se att han gillat andras bilder på Instagram heller. Han kanske inte använt telefonen. Vad gör han?

Han följer mig fortfarande.

Vi är fortfarande vänner på Facebook.

Hans snap-poäng har ökat med två poäng sen förra gången jag kollade. Det betyder att han fått en snap och svarat på den. Mhmm … snapar folk, va? Vem kan det vara till? Tänk om det är en tjej? Eller är det hans grabbar? 

Vem har han skickat snap till? Walla om det är en guzz …

”AICHA! Kan du titta upp från din telefon, eller?! Du har varit helt borta hela rasten, lägg ner den där!” skriker Sibel irriterat.  

”Du är här men ändå frånkopplad, det är som att du buffrar, det räcker.”

”Ok, ok, sorry.” Jag stoppar motvilligt ner telefonen i fickan utan att släppa greppet om den. Första bästa tillfälle när dom kollar bort kommer jag att plocka upp den igen.

Vem har han skickat snap till? Walla om det är en guzz … Fast nej. Han sa att han inte mår bra. Att allt är svart för honom och att han inte kan känna någonting. Varför skulle han gå efter tjejer då? Det måste vara någon av grabbarna. Lugna ner dig, Aicha. Jag litar ju på honom.

”Ska vi, eller?” Sibel upprepar sin fråga för att få en reaktion från mitt håll.

”Ska vi vad?” frågar jag.

”Asså du … helt borta till och med när du inte har telefonen i ansiktet. Vad är det för fel på dig? Du är som en zombie. Man kan tro du går i sömnen.”

”Sorry. Jag är så trött …” 

Ögonen svider och jag gnuggar försiktigt för att inte förstöra mascaran, swag is key.

”Ska vi överraska Suad på fredag på min farbrors restaurang, eller? Kan du fokusera nu? Det är ju du som brukar fixa sånt här men eftersom du verkar ha hamnat i koma får väl vi andra improvisera.”

”Låt mig bara kolla med Ali först.”

När hann hon fylla år? Jag hade glömt bort det helt. Har jag ens grattat? Har hon fyllt eller ska hon fylla? Hoppas Ali säger att jag inte borde gå. 

Ändå såg jag till att vara flawless när vi väl skulle ses, jag ville att det skulle vara svårt för honom att lämna mig

Varför har Nano inte använt sina andra sociala medier? Mår han dåligt? Har någonting hänt? Han har det säkert jättejobbigt, stackarn. Att jag ens kunde tvivla på honom. 

Jag ser den sista bilden jag laddade upp på Instagram. Som han inte gillat. Det var timmarna innan jag såg honom för sista gången. Vi hade pratat hela natten innan och det var då han hade förändrats. Fåordig och annorlunda. Jag mådde så dåligt, hade knappt sovit och spydde oavbrutet av paniken. Ändå såg jag till att vara flawless när vi väl skulle ses, jag ville att det skulle vara svårt för honom att lämna mig. Men det hände. Jag ser så tydligt hur dåligt jag mår på den bilden. Om bara tjejerna som kommenterat ”katt” under den visste hur mycket tårar som låg bakom den selfien. 

”Vi måste in igen, klockan är ett. Aicha, du kan däcka på lektionen. Dina ögon är så röda att man kan tro du är pundare, du kan inte gå hem såhär. Din mamma kommer anklaga dig för grejer.”

”Femtiotredje timmen utan ordentlig sömn nu.”

”Walla du är delli.”

Sibel idiotförklarar mig med blicken.

Inget nytt på Instagram.

Inget nytt på Facebook.

Inga nya snapstories.

Mantrat som upprepas varje minut.

Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 11 publiceras imorgon.

Lämna ett svar
You May Also Like

Bland runstenar, baracker, brandlarm och akvareller

Mats Leander tog en promenad över Järvafältet till Eggeby gård och hittade både runstenar och konstutställning. Han skriver här en betraktelse på ett snart utdött språk – Ekensnack. Det är Stockholmsslang som det snackades för länge sedan.

Mizeria, del 23: Abonnenten du söker

Mamma har ringt Ali minst fyrtiofem gånger, utan att överdriva. Hon har svurit åt rösten som säger ”Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället.” Om det hade varit en verklig människa hade morsan åkt fast för förtal med sina kreativa nedvärderande svordomar. Man blir förolämpad och imponerad på samma gång när hon väl går loss. Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

Det handlar inte om enstaka rötägg

Nej, det handlar inte om enstaka rötägg. Om det ändå vore så väl. Polisen verkar ha mycket större och allvarligare problem än så. Det visar boken Gärningsmannen är polis, en bok som borde få mer uppmärksamhet än den har fått. Den är skriven av den före detta polisen Kerstin Dejemyr och journalisten Lisa Bjurwald.

Gå bara, del 8: Genom öknen

Det här är del 8 i Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong Gå bara. Abdis flykt fortsätter genom Sahara i 50 graders värme, utan tillräckligt med mat och vatten. Sanden är överallt. Människor blir sjuka, galna och dör.