Prinsen av Porte de la Chapelle är en nyutkommen roman skriven av Annelie Drewsen. Annelie är journalist och författare, och har tidigare jobbat som gymnasielärare i Tensta gymnasium. I boken skildrar hon hur en afghansk ensamkommande kille tvingas fly från Sverige för att hitta ett nytt hem.
Boken följer protagonisten Salar, en afghansk-svensk kille som är tvungen att lämna allt i Sverige och fly när han får sin asylansökan avslagen. Utan att meddela sin svenska familj beger han sig iväg på ett tåg till Danmark, långt bort från tryggheten och värmen han fått omfamna. Han åker iväg från Karin och Albin som han levt med under flera år och han åker iväg från det svenska samhälle han just blivit en del av. Läsarna får följa med Salar genom hans svåra resa genom Europa, och han hamnar till slut i ett tältläger i Paris. I tältlägret vid förorten, Porte de la Chapelle möter han ”prins Najib” som hjälper Salar att söka asyl i Frankrike. Det blir början på en ny resa för att hitta ett hem.
Det som gör boken så speciell är själva berättelsen som är gripande och äkta. Boken är berättad utifrån Salars perspektiv, men samtidigt i tredje person. Ordval och miljöbeskrivningarna är väldigt enkla, men samtidigt gripande och rörande. Man kan snabbt ta sig igenom boken, men man kommer inte undan sorgen och medkänslan. Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Det finns idag flera afghanska ungdomar som Salar, som kommit i samband med flyktingvågen till Sverige och andra länder i Europa. Unga människor som fått fly från katastrofer och hemskheter för att kunna leva ett hyggligt och bra liv i ett nytt land som Sverige.
Boken berättar om dessa ensamkommande ungdomar som de flesta av oss fått lära känna i olika sammanhang
Man brukar säga att Sverige är ett land med mänskliga värderingar som ska stå bakom de svaga och nödställda. Men vad händer när Sverige sviker dessa människor som i det här fallet dessa ensamkommande ungdomar? De som får avslag på sina asylansökningar. Det innebär att man skickar dem tillbaka till länder där de riskerar att hamna i fängelse eller till och med blir avrättade. Trots dessa stora risker skickas de tillbaka av det svenska rättssystemet. Låter det här inte djupt omoraliskt? Det är oroväckande och hjärtskärande att få läsa att detta sker idag.
Boken berättar och påminner oss om dessa ensamkommande ungdomar som de flesta av oss fått lära känna i olika sammanhang, i skolan som en klasskamrat eller som en extra familjemedlem. För att förstå lidandet och ungdomarnas perspektiv så träffade Annelie Drewsen flera afghanska barn och ungdomar som nämns i slutet av boken.
Jag rekommenderar alla att läsa boken, oavsett ålder
Jag rekommenderar alla att läsa boken, oavsett ålder. Ungdomar såväl som vuxna, bör ge boken en chans. Det väcker nya känslor och tankar när man får läsa om något som sker i vår nutid, men som man inte direkt tänker på. Många som bor i Järva känner eller har känt förmodligen någon som fått sin asylansökan avslagen, därför kan det vara lägligt att läsa denna bok och få uppleva hur de känns att söka efter ett nytt hem.
Fatma Qureshi
Läs också intervjun med Annelie Drewsen från tidigare i år.
