Prinsen av Porte de la Chapelle är en nyutkommen roman skriven av Annelie Drewsen. Annelie är journalist och författare, och har tidigare jobbat som gymnasielärare i Tensta gymnasium. I boken skildrar hon hur en afghansk ensamkommande kille tvingas fly från Sverige för att hitta ett nytt hem.

Boken följer protagonisten Salar, en afghansk-svensk kille som är tvungen att lämna allt i Sverige och fly när han får sin asylansökan avslagen. Utan att meddela sin svenska familj beger han sig iväg på ett tåg till Danmark, långt bort från tryggheten och värmen han fått omfamna. Han åker iväg från Karin och Albin som han levt med under flera år och han åker iväg från det svenska samhälle han just blivit en del av. Läsarna får följa med Salar genom hans svåra resa genom Europa, och han hamnar till slut i ett tältläger i Paris. I tältlägret vid förorten, Porte de la Chapelle möter han ”prins Najib” som hjälper Salar att söka asyl i Frankrike. Det blir början på en ny resa för att hitta ett hem.

Det som gör boken så speciell är själva berättelsen som är gripande och äkta. Boken är berättad utifrån Salars perspektiv, men samtidigt i tredje person. Ordval och miljöbeskrivningarna är väldigt enkla, men samtidigt gripande och rörande. Man kan snabbt ta sig igenom boken, men man kommer inte undan sorgen och medkänslan. Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter. Det finns idag flera afghanska ungdomar som Salar, som kommit i samband med flyktingvågen till Sverige och andra länder i Europa. Unga människor som fått fly från katastrofer och hemskheter för att kunna leva ett hyggligt och bra liv i ett nytt land som Sverige.

Boken berättar  om dessa ensamkommande ungdomar som de flesta av oss fått lära känna i olika sammanhang

Man brukar säga att Sverige är ett land med mänskliga värderingar som ska stå bakom de svaga och nödställda. Men vad händer när Sverige sviker dessa människor som i det här fallet dessa ensamkommande ungdomar? De som får avslag på sina asylansökningar. Det innebär att man skickar dem tillbaka till länder där de riskerar att hamna i fängelse eller till och med blir avrättade. Trots dessa stora risker skickas de tillbaka av det svenska rättssystemet. Låter det här inte djupt omoraliskt? Det är oroväckande och hjärtskärande att få läsa att detta sker idag.

Boken berättar och påminner oss om dessa ensamkommande ungdomar som de flesta av oss fått lära känna i olika sammanhang, i skolan som en klasskamrat eller som en extra familjemedlem. För att förstå lidandet och ungdomarnas perspektiv så träffade Annelie Drewsen flera afghanska barn och ungdomar som nämns i slutet av boken.

Jag rekommenderar alla att läsa boken, oavsett ålder

Jag rekommenderar alla att läsa boken, oavsett ålder. Ungdomar såväl som vuxna, bör ge boken en chans. Det väcker nya känslor och tankar när man får läsa om något som sker i vår nutid, men som man inte direkt tänker på. Många som bor i Järva känner eller har känt förmodligen någon som fått sin asylansökan avslagen, därför kan det vara lägligt att läsa denna bok och få uppleva hur de känns att söka efter ett nytt hem.

Fatma Qureshi

Läs också intervjun med Annelie Drewsen från tidigare i år.

Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Mizeria, del 25: Budgetbuss med pruttarom

Ingen vill sitta nära oss i bussen. Vi har mr Bombastic på ena sidan och mrs Telenovela på andra sidan. Enda kontakten vi haft med andra resenärer är när folk har kollat på mig och tyckt synd om mig. Inget som berör varken mamma eller pappa. Jag kan inte fatta att vi åker till Göteborg för Osmans minnesstund. Det är så overkligt, det känns som att vi bara ska åka för att hälsa på hans mamma. Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

Ailin är konstnären med pop-up galleri hemma hos sig

I helgen ställde Ailin Moaf Mirlashari ut sin konst hemma i lägenheten i Husby.  – Jag har inte visat upp min konst på detta sätt förut. Det är stort och utmanande för mig.

Himmel och helvete i makalös syrisk dokumentär

Till min dotter (For Sama) är en syrisk dokumentär från 2019 som skildrar livet i Aleppo under pågående krig. Filmen har prisats på filmfestivaler världen runt och nominerades till en Oscar för bästa dokumentär 2020. Den är både det absolut viktigaste och vidrigaste du kan se på bio i vår.

Lär känna Tenstas litteratur- och kulturhistoria genom digital stadsvandring

Tensta konsthalls nya stadsvandring öppnar dörrarna till områdets kultur- och litteraturhistoria. Stadsvandringen, som är ett samarbete med Tensta och Kista bibliotek, går att genomföra coronasäkert såväl hemma från soffan som på plats i Tensta. Allt som behövs? Ett par hörlurar och en karta.