Amar Jasarevic och Nasrin Mohamoud vann första och andra pris i Tensta konsthalls tävling Textpris för unga.
– Jag skrek rakt ut när jag såg att jag vunnit, sade Amar Jasarevis.
– Jag blev jätteglad, men hade nästan glömt att jag skickat in min text, sade Nasrin Mohamoud.
Igår var det dags för fotografering av pristagarna och tårtkalas på Tensta konsthall. Vinnaren av tredjepris, Rebecca Stråhle-Wolke bor i Örebro och kunde tyvärr inte komma. Pristagarna vinner inte bara äran, utan även lite prispengar. Amar Jasarevic uppskattade tillskottet i kassan.
– Jag ska äntligen köpa nya glasögon och klippa mig!
Amar har fyllt 26 och studerar till gymnasielärare i svenska och historia.
– Som arbetsmarknaden ser ut, tänker jag att det kan vara bra att ha en lärarexamen också. Men jag vill skriva dramatik.
Den prominenta juryn golvades av hans kortpjäs
Och skriva dramatik är precis vad han har gjort. Den prominenta juryn golvades av hans kortpjäs Skriet från förorten. Det är en smärtsam dialog mellan två kompisar, där den ene är inlagd på sjukhus efter att ha försökt ta sitt liv.
– Texten handlar om att slitas mellan olika identiteter och att inte riktigt klara av sanningen. Det är baserat på egna erfarenheter.
Amar Jasarevic är litteraturvetare i grunden och har även studerat två år på Biskops-Arnö på dramaprogrammet. Några av hans texter har redan satts upp av Dramalabbet och på Tensta konsthall finns planer på att Skriet från förorten ska sättas upp på scen. Han har också provat på att själv regissera en av sina texter.
– Men det är skriva jag vill, jag är bättre på att skriva.
Han var mycket glad åt sitt pris.
– Det betyder mycket, särskilt när det kommer från Tensta. Det är ett erkännande som man inte kan få på ett annat sätt.
Amar bor idag i Skärholmen, men som liten bodde han i Tensta.
– Min farmor bor kvar på Hyppingeplan, jag ska hälsa på henne när vi är klara här idag.
Jag skriver till någon och vill berätta vem jag är
Nasrin Mohamoud bor i Skärholmen, hon också. Men hon föddes i Skåne och växte upp i Märsta. Hennes text Låt mig berätta handlar även den om identitet.
– Jag skriver till någon och vill berätta vem jag är. Jag vill bestämma historien om mig själv.
Nasrin är 22 år och har studerat kultur, samhälle och mediegestaltning på Linköpings universitet. ”Men man blir ju inget av det.” Skrivit och publicerat sig har hon dock gjort, när ETC fanns i Linköping skrev hon krönikor i tidningen. Och nu går hon på journalistlinjen på Kaggeholms folkhögskola.
– Ja, jag vill skriva, men vet inte riktigt vad ännu.
Hennes text är skriven på rim, som spoken word-poesi. Den handlar om hur hon känner sig, som svart hijabi i Sverige, landet där hon är född. De första raderna lyder:
Låt mig berätta för dig om min politiska kropp.
Den är mer än svart hud och hijaben på huvudet
– den signalerar hopp.
– Jag tvekade länge innan jag skickade in min text. Jag var inte rädd för att förlora, utan för att blotta mig.
De sista raderna i dikten tyder både på hopp och kraft:
Min kropp är ett hot mot gammal tradition,
min kropp speglar en ny svensk generation.
Så låt oss sparka upp dörrarna som bommats igen,
tillsammans en efter en.
Och när vi väl är inne:
ropa på alla systrar och bröder,
Ropa att ”vår väntan är över”
Det är vår tur att styra narrativet,
om det här blattelivet.
Hör mig skrika jalla,
det är vår tur nu, walla!
Låt mig berätta för dig att Insha’Allah,
en vacker dag, ska maktordningen falla.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Inom kort finns alla vinnares texter att läsa på Tensta konsthalls hemsida.
