För sju år sedan var Ronak Moaf Mirlashari med och grundade StreetGäris, nu är hon aktuell som en av författarna till den feministiska antologin Sida vid sida.
– Texten är en hyllning till det som har format mig, säger Ronak Moaf Mirlashari.

I april 2020 blev Ronak Moaf Mirlashari kontaktad av kriminologen Nina Rung som höll på att sätta ihop en antologi med feministiska texter. Tanken var att göra en modern version av 1990-talets klassiska Fittstim och 19 svenska feminister bjöds in att berätta om sitt feministiska uppvaknande. Ronak Moaf Mirlashari, uppväxt i Järva och Sollentuna, var en av dem.

– Fast jag har egentligen aldrig haft något feministiskt uppvaknande. Jag kommer från en väldigt politisk familj där feminismen alltid har varit närvarande, säger hon.

Barnen fick tidigt ta del av de vuxnas erfarenheter och politiska samtal

Boken som fick namnet Sida vid sida, med undertiteln En bok om feministisk revolution, är utgiven på Rebel Books. Nina Rung startade förlaget själv i samband med utgivningen för att slippa kompromissa och ta hänsyn till olika åsikter och synpunkter som de etablerade förlagen hade.

Ronak Moaf Mirlashari har en bakgrund i en familj av exiliranier där hemmet fylldes av vänner, kamrater, berättelser och böcker. Barnen fick tidigt ta del av de vuxnas erfarenheter och politiska samtal. En tradition som hon har tagit vidare, hon pratar mycket om feminism och klass med sina egna barn fast de är små.

­– Jag för min feminism vidare till mina barn, men det handlar inte om mig, Ronak, jag är bara en liten del av ett större sammanhang. För mig är feminismen en internationell och solidarisk ideologi, jag kan inte prata om feminism utan att också prata om till exempel rasism och klass.

Som liten spelade hon fotboll, men saknade förebilder att identifiera sig med. Alla hennes idoler var manliga fotbollspelare. När hon blev äldre och började leta efter feministiska sammanhang att organisera sig i saknades en grupp som delade hennes erfarenheter och analys.

StreetGäris växte fram ur Järvas förorter

– Jag minns samtalen hemma och känslan av att tillhöra en utsatt grupp, både i egenskap av tjej och som icke-vit. Allting har alltid varit politiskt för mig. Min syster är konstnär och vi har pratat mycket om det, att allt vi gör måste vara politiskt.

2013 var hon med och startade det feministiska och antirasistiska nätverket StreetGäris av och för tjejer och ickebinära. Gruppen växte fram ur Järvas förorter och strävade efter att inkludera alla de unga feminister som saknat en trygg plats att dela erfarenheter av mellanförskap, utsatthet och kollektivitet bortom normerna. 

– StreetGäris behövdes verkligen där och då, idag ser behoven annorlunda ut. De som är i 20-årsålden nu har otroligt mycket mer kunskap än vad vi hade då. Men det vi gjorde var viktigt och därför ville jag skriva om det i boken. Texten är en hyllning till det som har format mig.

Förra året avgick Ronak Moaf Mirlashari från StreetGäris styrelse, men gruppen lever vidare med tusentals medlemmar, både som en ideell förening och på Facebook. Medlemmarna nätverkar, opinionsbildar och utbildar. I somras spelade de in en egen serie sommarprat i samarbete med ABF. Syftet var att bredda bilden av Sverige och låta fler röster komma till tals och höras.

Jag är också priviligerad i många sammanhang

Ronak Moaf Mirlashari fortsätter kämpa för en internationell, inkluderande feminism. Hon är politisk sekreterare för Feministiskt initiativ i Stockholms stad och mycket engagerad i kvinnokampen i Iran där hon ser det som sin uppgift hålla sig uppdaterad för att kunna föra kunskap och information vidare.

– Jag vill se patriarkatet falla överallt. Det finns så många olika förtryck och de går ut och in i varandra. Ibland ifrågasätter jag mig själv, och vad jag gör. Vad vet jag om förtryck? För jag kampen rättvist? Jag är också priviligerad i många sammanhang. Men det är nyttigt. Det gör att jag alltid påminns om att vara ödmjuk och erkänna när jag har fel.

I antologin Sida vid sida medverkar förutom Ronak Moaf Mirlashari bland annat Bilan Osman, Asabea Britton och Timimie Märak.

Anna Nygård
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Modeveckan avslutades med vernissage på Tensta konsthall

Modeveckan under påsklovet på Tensta konsthall avslutades i fredags med vernissage. Temat var remake design och deltagarna fick lära sig olika metoder i att återskapa plagg. – Ungdomarna hade verkligen ett hållbarhetstänk. Någon klippte exempelvis ut ett tyg och skapade en topp av det, och använde sedan restbitarna till att göra en väska, säger Felicia Åström, en av ledarna i kursen.

Besök Tensta 1969 på Kämpingebacken 13

Några entusiaster har samlats till visningen av Stadsmuseets lägenhet på Kämpingebacken 13 i Tensta. Byggnadsantikvarie Eva Larsson, tar emot i porten. Hon berättar att trapphuset på detta enda våningsplan har renoverats och handmålats i tidstypisk stänkmålning från 1960-talet. Ett besök i lägenheten blir en resa tillbaka till barndomen.

Mizeria, del 33: Coco Chanel

Jag ler för första gången på länge, men med ångest i leendet. Jag känner mig stressad. Tänk om han inte tycker om mitt hår, mitt smink eller mitt sätt att gå på. Jag vill att han ser mig i den bästa versionen av mig själv. Jag gjorde fan situps mitt i natten igår. Som att det ska hjälpa och jag ska vakna med 6-pack. Utanför salen står inte många människor, en kvinna kollar på mig och frågar om jag ska till rättegången för centrumskjutningen. Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

”Ibland måste man göra det man inte vågar”

– Vi har i alla tider gått ihop för att kämpa för våra rättigheter. Så gjorde människor förr, och vi borde göra samma sak idag.Lena Ericson Höijer, som skrivit boken ”Vi organiserar oss – från Sundsvallsstrejken till idag”, föreläser i Järva Folkets Park imorgon.