Konstnären Nikolaj Jesper Cyon hade alltid ställt sig frågan: om nu människan uppstod i Afrika varför vet vi då så lite om kontinentens historia?
– I skolan fick man lära sig om Khartago men sällan om förkoloniala riken söder om Sahara, sedan jag läste Alex Haleys bok ”Rötter” om kungariken i Mali har det intresserat mig.
Efter ett år av research och faktakollande med historiker presenterade han det första utkastet till sin karta 2012 – som ett examen på kungliga Kungliga Konsthögskolan.
Den senaste uppdateringen förde han in 2015 då kartan ställdes ut på vandringsutställningen ”Making Africa”
– Man ska se på kartan som ett konstverk, inte som en faktisk karta, men jag har lagt ett år av research på den. Jag ville också fylla hela kartan och det gör att sultanat och riken som existerat i olika tidsperioder, nu existerar samtidigt, förklarar Nikolaj Jesper Cyon på telefon.
Främst bygger kartan på de territorier som hade en stark centralmakt under åren 1300 till 1884, med en tyngdpunkt på de senare perioderna. För områden där Nikolaj Jesper inte har funnit någon statsbildning har han döpt områdena efter de kulturer eller människor som befolkat dem.
I sista hand har de döpts efter de språk som talades i regionen.
Kartan har också en skala som ger en mer rättvisande bild av storleksförhållandena mellan Afrika och Europa än den Mercator-projektion som är den vanligaste i dag. Ön Madagaskar är tillexempel i verkligheten större än Sverige och Danmark tillsammans.
– Det första som slår en när man ser kartan är att den är ”upp och ner” något som jag inspirerats av från de kartor som fanns vid det islamska universitetet i Timbuktu under 1300- talet, berättar Nikolaj.
Timbuktu är också den stad som nollmeridianen går igenom på kartan, istället för Greenwich i London.
Sedan kartan ställdes ut har Nikolaj bland annat delat upp jorden i sju miljarder bitar – en för varje människa för att se hur mycket vi får var.
Men han återkommer ständigt till kartor i sitt skapande.
– Det är så fantasieggande. Ofta börjar det också med kartor, ta till exempel Berlinkonferensen 1871, där man delade upp Afrika. Då ritade man en karta och sedan skickades soldater ut för att upprätta gränserna. Så på så sätt kan man se min karta som ett inlägg i debatten.
När föregångaren till den afrikanska unionen, OAU bildades 1963 i Addis Abeba bestämde man sig för att inte röra gränserna och inte öppna upp Pandoras ask.
– Det är svårt att veta om det varit bättre om kontinentens länder sett ut så här. Men när det idag är femtio år sedan Biafrakrisen känns det rimligare om Igbofolket då hade fått sitt eget land.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på blankspot.se. Det är fritt att återpublicera och översätta Blankspots reportage så länge som man anger Blankspot och artikelförfattaren som källa samt länkar till originalartikeln.
