Trettondagspromenaden gick den vanliga rutten över Järvafältet, med viss avvikelse som förde oss förbi Granby, en halv kilometer från Husby gård. Det är tydligt att Granby gård är lämnad åt sitt öde och håller på att förfalla.
Det är inte mer än ett par år sedan det bodde folk där i huset, intill finns ekonomibyggnader, där det bland annat hållits höns. Och på långt håll ser man de mäktiga trädkronorna som omger husen och som vittnar om att här har det legat en gård i lång tid. Förvisso inte den allra äldsta.
Till skillnad från gårdarna Eggeby, Husby, Hästa och Akalla by omges inte Granby av några gravfält, vilket kan tyda på att gården etablerats först på 1200-talet – eller om det nu funnits gravar som plöjts bort av idoga generationer bönder som brukat Granbys jord.
Gården vittnar om Järvafältets historia
Första skriftliga omnämnandet av Granby är i alla fall från 1230-talet. Gården är viktigt inslag i kulturlandskapet som vittnar om Järvafältets historia. Den ingår i Järvafältets kulturreservat. Mangårdsbyggnaden anses var byggd på 1700-talet. I två hundra år fram till 1906 bodde präster på gården, och på 1700-talet bodde en fältskär i ett av husen.
Men idag står boningshuset tomt, alla fönstren är förspikade med spånplattor, grinden hänger på trekvart. Gråvädret gjorde inte synen lustigare.
Marknaden skiter i vår historia
Man frågar sig varför stan inte satsar på att rusta upp huset! Man kanske inte ska använda Granby till någon publik verksamhet, som på Husby gård eller i Akalla by, men det kunde väl hyras ut till någon familj som kunde bo där och bidra till gårdens bestånd. Eller ska det gå med det huset som med sädesmagasinet i Kista som brann, eller som Kista gård och husen där som står evigt tomma och förfaller? Väntar stan i vanlig nyliberal ordning på att någon marknadskraft ska ta hand om saken – i så fall bliver väntan nog lång. Marknaden skiter i vår historia.
Det brådskar om vi inte ska förlora huset
Och det brådskar om vi inte ska förlora huset! Förutom det historiska värdet, och den ökade trivsel som anblicken av gården skulle ge oss, skulle det väl också bidra lite till säkerhet och trygghet om det bodde folk på Granby.
Mats Leander
