Igår tog jag min kvällsrunda, en rask promenad hemifrån till Järvafältet. Jag stannade till vid ett kalhygge mitt i tätbebyggt område. Jag pratar om tomten där gamla Bussenhusskolan låg. Det var fyra år sedan när alliansen började rivningen av en funktionell och omtyckt skola, men det var den sittande röd-grön-rosa majoriteten som tog beslutet om att definitivt riva ner skolan. Sagt och gjort, Bussenhusskolan revs och tomten övergick till Svenska Bostäder, som skulle bygga nya och billiga bostäder för barnfamiljer. Tomten är än idag ett kalhygge i en urban miljö. Många Järvabor undrar varför politiker först lägger ner välfungerande verksamhet och sedan river byggnaden, istället för att rusta upp så att verksamheten kan fortsätta? Eller låta andra verksamheter flytta in i lokalerna? Bussenhusskolan var omtyckt och det fanns många potentiella kunder som stod i kö för att hyra lokalerna; skolor, organisationer och företag.
Jag fortsätter min kvällsrunda på Järvafältet, det är kvällstid och jag ser solen gå ned bakom Granholmstoppen, det är ett praktfullt solsken. Jag börjar springa lite lätt, men tanken på kalhygget mitt i den urbana miljön släppte inte. Jag kommer ihåg 2008 när stadsdelsnämnden, då ledd av alliansen, beslutade att evakuera gamla förvaltningskontoret på Tenstagången 55 och senare rev förvaltningshuset för att bygga ett nytt. Mandatperioden gick mot sitt slut och det var ett kalhygge mitt i Tensta centrum vid tunnelbanan. Senare gav staden tomträtten till en privat byggherre. I valet 2014 blev det maktskifte i Stockholm efter åtta års alliansstyre. Både alliansen och det nya röd-grön-rosa styret var överens om att förvaltningskontoret skulle tillbaka till centrala Tensta. Men tio år efter stadsdelsnämndens beslut har politikerna ännu inte infriat löftet om flytta tillbaka förvaltningen till Tensta centrum.
Efter en timmes aktivitet, mest rask promenad, kommer jag tillbaka till skogen vid Kämpingeskolan, grundskolan som varit stängd sedan 2002. Det har varit flera lokala skolor som har velat hyra skolan, men ingen har fått hyra eller bygga nya skollokaler på tomten. Staden har låtit skolbyggnaden förfalla. Vi är många som undrar varför politikerna lägger ned så många skolor och låter dem stå tomma? Är det inte slöseri med våra gemensamma resurser? Det sägs att Stockholm växer och behovet skollokaler är stort, men skolorna i Järva rivs ned.
Jag tror att det finns en besvikelse och en känsla av vanmakt i Tenstabornas kollektiva medvetande. Stadsplaneringen skulle kunna användas för att stärka stadsdelens befintliga kvaliteter och identitet, inte för att radera ut desamma. Den här frustrationen hör naturligtvis även samman med arbetslösheten, barnfattigdomen och det dödliga våldet i orten. Rätten till liv är okränkbar och statens primära huvuduppgift. Men jag väljer ändå att peka ut stadsplaneringen som central fråga i byggandet av attraktiva stadsdelar. Människor i orten diskrimineras när staden planeras, attraktiva projekt hamnar där det bor människor med makt medan de förhatliga motorvägarna hamnar i orten.
Den strålande sommarvärmen verkar hålla i sig och bjuder in till flera långa promenader på Järvafältet, samtidigt som valet den 9 september närmar sig med stormsteg. Jag frågar mig själv, vad gör politikerna att få väljarna i orten att ta sig till valurnorna istället för att bli kvar i soffan?
Awad Hersi