Nada Idris och Ilham Aman driver kickboxningsklubben Västerort Kampsport. De berättar om kampen att tas på allvar i föreningslivet, om separatistiska rum inom sport för kvinnor samt hur kickboxning boostar självförtroendet.
I januari år 2017 startade Nada Idris, 22, och Ilham Aman, 22, Västerort Kampsport i Husby. Initiativet togs i och med att de inte ville behöva åka över till andra sidan stan för att träna kickboxning, i synnerhet när det inte fanns en klubb för bara tjejer i Järva. De märkte snabbt att intresset var stort när platserna tog slut på tolv timmar.
Men processen att starta igång klubben och registrera sig som en förening var inte fri från motgångar. De hade varken någon erfarenhet av föreningslivet eller av att starta igång ett projekt från grunden. När de sökte hjälp togs de inte på allvar.
– Vi försökte söka bidrag i början, men vi blev inte beviljade och vi blir fortfarande inte det. Det enda bidraget vi blivit beviljade är LOK-stödet och det blir i princip alla. Det handlar om ett par kronor per medlem som närvarar på ett träningstillfälle. Vi gör det här ideellt, vi tjänar inget på det. Alla utgifter vi har betalar vi med medlemmarnas terminsavgifter, säger Nada Idris.
De som har makten vill inte hjälpa oss
– Det är många som tycker att konceptet är bra, men det är mycket snack och lite verkstad. Vi uppskattar uppmuntran, men sanningen är att de som har makten inte vill hjälpa oss på riktigt. Vi sökte ett bidrag via Kista-Rinkeby stadsdelsförvaltning. Vi bokades in på ett möte och väl där svarade vi på frågor i vad som kändes som en evighet. Frågorna vi fick var rätt konstiga och hade noll relevans för föreningen eller bidraget.
– De frågade flera gånger om de flesta tjejer som tränar med oss är beslöjade, varpå vi svarade ”Ja, det stämmer”. Ändå upprepades frågan om och om igen. De ville ifrågasätta vår förening, nästan som att de insinuerade att vi hade en hemlig agenda att islamisera våra medlemmar. Till slut blev vi nekade. De sa att de hellre vill ge bidraget till föreningar som träffas för att prata svenska, säger Ilham Aman.
Nada Idris och Ilham Aman menar dock att de inte hade orkat med alla motgångar om det inte var för medlemmarna och deras uppskattning. De menar att gemenskapen som klubben har, där i princip alla är vänner, inte är jättevanligt för kampssportsklubbar.
– Vi har inte haft några tjafs och ingen har någonsin blivit förbannad. Alla är väldigt respektfulla, det är ett systerskap som inte skulle ha funnits om bara en grabb tränade oss. Jag tror också att den här gemenskapen har blivit så stark för att många inte haft tillgång till den här typen av träning tidigare, och därför verkligen värdesätter det vi gör. Därför kommer man också varandra närmare, säger Ilham Aman.
Det är skönt att träna på egna villkor
Mona Suleiman, 32, instämmer. Hon tränar kickboxning på Västerort Kampsport sedan januari i år och menar att man kan känna en samhörighet när man tränar med bara kvinnor, att det är skönt att träna på sina egna villkor.
– Alla har rätt att ta plats i samhället, man ska få känna sig fri och bekväm. Separatistiska rum för kvinnor inom sport är inte bara för beslöjade kvinnor, det finns andra orsaker till varför kvinnor vill träna ifred. Många kan uppleva sig bli sexualiserade när man går på gym, att man döms och att man reflekterar över hur man ser ut. Man ska ha rätten att slippa det.
Nada Idris och Ilham Aman menar att när man tränar med killar så vill ofta killarna vill hävda sig, och visa att de är mycket bättre.
– Jag minns när jag spelade basket för några år sedan och killarna jag tränade med föreslog att de endast skulle spela med vänster hand och att jag skulle köra med min högra. Bara för att visa att de är bättre än jag. Separatismen handlar inte bara om den fysiska kontakten eller sexualiseringen, utan också om fokus på att utvecklas inom sporten utan att distraheras av sådana störningsmoment, säger Nada Idris.
Och fokus är minsann väldigt viktigt för instruktörerna. De har ett antal klubbregler och tar disciplinen på stort allvar. Det är också något som de anser lyfter upp kvinnorna, att sporten i många fall fungerar som en självförtroendeboost.
– Alla som tränar kickboxning kommer mer eller mindre bli mer självsäkra med tiden. Det handlar mycket om disciplinen. En av våra klubbregler är att man inte får prata under passen. Det är oftast nya deltagare i början av terminen som pratar och har svårt att fokusera. Man vill ju prata för att man är nervös och döljer osäkerheten genom att skämta om sig själv.
– Om jag ramlade förut kunde jag skämmas väldigt mycket, men inte längre. Det är en del av sporten, man kommer att tabba sig för att lära sig. Och det tänket kommer i och med att självsäkerheten ökar, säger Nada Idris.
Oundvikligt att inte få ökat självförtroende
– Tjejer tillåts inte vara självsäkra och ta plats. Men med den här sporten så är det oundvikligt att inte få ökat självförtroende, även om man är klen i början. Man ser när någon tränar kampsport. Man inger en vibe att man inte är någon man ska jiddra med, säger Ilham Aman.
Framtidsvisionen för tjejerna är att öppna en egen lokal och ha daglig verksamhet för alla åldrar där man kan träna olika typer av kampsporter, inte bara kickboxning.
– Vi vill ha en klubb med fokus på träning och gemenskap, inte på vinst. Men vi är beroende av bidragen för att kunna utvecklas. Vi vill bara tas på allvar, säger Nada Idris.
Eleni Terzitane
