Polisen i Järva ska börja jobba mot nyrekryteringen av kriminella i förskolan, rapporterar media. Ska polisen börja stoppa sexåringar och ställa dem mot väggen för muddring?
Det är redan polisens jobb att arbeta med att hitta kriminella, så det här låter lite som en icke-fråga som enbart leder till att stigmatisera området ytterligare.
Polisen i Rinkeby säger att de tror att jobbet blir lättare om de får hjälp av föräldrarna. Hur ska det jobbet med föräldrarna se annorlunda ut än det arbetet som redan finns mellan polis, socialtjänsten och föräldrar idag?
Det finns redan idag en lag, som reglerar hur polisen ska agera när ett barn under 15 år utför en kriminell handling. Det polisen ska göra är att lämna över till socialtjänsten. Vid grövre brott behöver polisen ställa frågor till barnet med föräldrar och socialtjänsten närvarande.
Så frågan är; vad är det polisen ska göra när de säger att de ska ”börja jobba” med sexåringar?
Om man vill förhindra att sexåringar blir kriminella så är det ett förebyggande arbete från socialtjänsten, skolan och elevhälsan som krävs. Det visar all forskning. Polisens uppgift är väl att spåra de äldre kriminella, som rekryterar de yngre?
Om ett barn hamnar hos polisen har det förebyggande arbetet från socialtjänsten, skolan, elevhälsan och kommunen misslyckats. Om en sexåring blir behandlad som kriminell är risken att barnet får det som sin identitet. Risken blir då att barnet hellre tyr sig till dem som applåderar och rekryterar än med polisen.
En sexåring är fortfarande inte en självständigt utvecklad person och är i fullt behov av vuxna som de känner tillit till. De har inte ens kommit till tonårens psykologiska revolt för att utveckla sin egen personlighet.
Repressiva åtgärder från polisen framställs ofta i debatten som den enda lösningen
I Brås rapport Brott begångna av barn (2014) redogörs för studier som visar att unga som gripits av polis återfaller i brott i högre grad, och fullföljer skolgången i lägre grad, än jämnåriga som begått samma brott men inte gripits av polis. Trots detta tror både polis och socialsekreterare ofta att polisförhör har en brottsförebyggande effekt på så sätt att de förebygger återfall.
Repressiva åtgärder från polisen framställs ofta i debatten som den enda lösningen på problem med unga kriminella. All forskning visar att det snarare är kontraproduktivt och att det lönar sig mer med förebyggande arbete och därför behöver socialtjänsten mer resurser. Inlåsning och tidiga straff får en motsatt effekt. Det har varit mer lyckade resultat när det tidiga förebyggande arbetet från socialtjänsten har fungerat.
Polisens satsning på förskolan leder bara till att ett helt område stigmatiseras. Istället för att lösa problem så stärker polisens en del politikers förslag på hårdare tag och det ser ut som om de gör något.
Varför inte lyssna på forskningen och satsa mer på socialtjänsten, lokala föreningar och civilsamhället som tillsammans kan åstadkomma förändring?
Anette Meliane
