Inga Harnesk
Inga Harnesk

Man skall visst börja säga julkalender i stället för adventskalender. Hur som helst så har jag tagit fram lite av julpyntet, så sedan igår kväll hänger den lilla adventskransen av granbarr och kottar på min ytterdörr.

Och nyss hängde jag det fina halmhjärtat på min badrumsdörr.  Det är väl onödigt. Det  kommer kanske ändå inga gäster på lång tid som frågar efter toaletten. Och tomtar och annat roligt kommer inga barnbarn att studera eller leka med den här julen – eller?  Adventsljusstakar och lyktor placeras. Vi behöver i alla fall ljus just den här mörka tiden. Hänger jag upp julgardiner?

Hänger jag upp julgardiner?

Men nu märker jag att  just det här jobbet ger så mycket: man får böja sig fram och rota i gömmor, och man får sträcka sig och montera ett och annat. Sedan kommer belöningen: det blir ju en teaterscen med glada stimulerande färger och motiv och fram hoppar automatiskt alla minnen med glada julminnen. Det piggar upp – och det kan vi behöva i vår karantän.

Fick ett mejl från en ny kontakt. Det är en kvinnlig pensionär, som bor kvar på familjens stora gård – nära Nätran – där de tidigare haft mycket djur. Hon har skickat ett sms och tror att vi här uppe har det kallare, och  att vi nu har mycket julskyltning och ljus att titta på. (eftersom vi är 08-or?). Själv tar hon bilen och träffar släkt och vänner på andra gårdar och umgås med tillåtet antal och rätt avstånd utomhus. Det blir glögg och lussebullar, när man inte spelar boule eller kort. Idag kokar hon grönkål – också ett julmåste tydligen.

Men nu skall jag göra pitepalt

Jag får väl berätta för henne om promenader på Norra Järva, där jag och mina bekanta går ibland. Det är snabbt avklarat. Annars blir det gallerier och där bör vi ju inte visa oss. Fast Husby konsthall finns ju! Och Husby Gård! Men nu skall jag göra pitepalt och dela med mig av till barnen som handlat åt mig under hela pandemin! 

Inga Harnesk
Lämna ett svar
You May Also Like

Nu har det hänt igen!

Jag hade gått dit för att lyssna på ett program med rubriken ”Blir förorten en trygg plats utan dödsskjutningar?” som ”MAJVORS SOCIALA SALONG” hade inbjudit till. Föredragshållare var nationalekonomen Ingvar Nilsson. Utgångspunkten var att utanförskapet drabbar enskilda människor och samhället.

När har vi fått nog av SL?

“Det finns en knapp” säger tvååringen och håller händerna för munnen när det är dags att borsta tänderna. Jag trycker på kinden där knappen brukar finnas men får samma svar som alltid: “Den är avstängd.” Scenariot har varit standard två gånger om dagen hemma hos oss den senaste tiden, och jag kan inte låta bli att undra om det är SL:s fel.

Damberg lägger skulden på de minst privilegierade

När Damberg i en intervju i Aftonbladet anger att grundorsaken till att kriminaliteten växer i samhället är en växande segregation som bland annat beror på att för många invandrare har bosatt sig i samma områden, är sveket mot den del av Sveriges befolkning som har bakgrund från andra länder fullständigt.

Reactor är nästa offer för rivningshysterin

Nu är vi där igen. Ännu en fungerande verksamhet ska läggas ner,…