En allvarlig ung man

Mitt namn är Sakariya Hirsi. Jag är uppvuxen här i Järva och jag har sett utvecklingen de senaste åren. Det gör ont i mitt hjärta för jag vet hur det tar på oss, på många sätt. Det har tagit mer på mig på sistone. 

De som känner mig vet att kultur ligger mig nära hjärtat. Jag har skrivit poesi i många år och stått på scen i flera format. Det har varit mitt sätt att lätta på bördan på mina axlar och tala ut om det jag känner. På senare år har jag lagt märke till att jag inte är den enda och det kan nog finnas ett mönster där, i den ökande takten utav skribenter och kulturella utövare. 

I många år har vår sorg tagit olika former och yttryck. Genom poesi, musik har vi berättat om den verklighet som inte får utrymme att diskuteras. En av anledningarna till att Orten bästa poet blev så framgångsrikt berodde på att vi fick en scen där vi kunde tala utan att bli stoppade. Bli hörda utan att bli utfrysta. Samlas utan att bli splittrade. 

Vårt skrivande har förmått beröra många och kan hjälpa andra att komma närmare ett läkande, samtidigt som samhällets insatser har uteblivit.

Vi är mammorna, papporna, bröderna, systrarna, kusinerna, vännerna och barnen som alla drabbats

Anhöriga och närstående till personer som har förlorats i det dödliga våldet har vädjat om stöd och hjälp i många år. Kritiken har varit hård och politikernas beslut har inte varit tillräckliga. Det behövs fler insatser för att stoppa våldet. Det är en nationell kris. 

Frågan som vi ställer oss är hur vi ska komma framåt. Den nationella krisen låser alla hjul. Hur ska vi komma framåt när våra skor bär spår av jord från begravningen dagen innan och nu ska vi gå till en begravning till. 

Kollektiv sorg startades som ett initiativ för att höja röster som inte vanligtvis får ta plats. Det växande behovet av att få synas och höras har lett till att vi lanserade projektet ”Individen I Kollektivet”. Individen I Kollektivet är en plattform skapad av Kollektiv Sorg med, för och av personer som på olika sätt fallit offer för det dödliga våldet. 

Vi är mammorna, papporna, bröderna, systrarna, kusinerna, vännerna och barnen som alla drabbats. Vi är samhället som lider av en nationell kris och bär på sorgen som allt för ofta faller i glömska.  

Sakariya Hirsi

Idag är det en manifestation mot våldet kl 15.00 på Mynttorget i Stockholm.

Lämna ett svar
You May Also Like

Öppna dina sinnen och var beredd

Ofta har jag sagt att det är så tomt i samhället. Sådana klyftor mellan oss boende. En avgrund som borde, måste eller kunde fyllas med liv av något slag. Nu har jag upptäckt att det pågår redan och med full kraft. Man måste bara öppna sina sinnen och vara beredd att delta.

Att välja framtid som femtonåring

Hur svårt kan det vara egentligen att välja utbildning och gymnasium?Efter att ha fått flera fulla kassar med kataloger från olika skolor känns det som att hitta en nål i en höstack.

Våldet i Gallerian visar att ingenting har förändrats

För snart sex år sedan var jag första journalisten på plats när kravallerna startade i Husby – ordningsvakternas ingripande mot Anas Ali, Sakariye Matas, Yonis Muse och Muad Suleiman i Kista Galleria visar vad som har ändrats under tiden. 

Nu är tid att gå igenom alla sparade minnen

Vi kommer att få möta en ny och oroande våg av coronasmittade, får vi höra. Sjukvårdspersonalen dignar under ökade krav och vi måste efterleva restriktionerna om avstånd och hygien länge till. Hur länge till, undrar vi alla.