Anna Nygård porträtt
Anna Nygård

Noël, eid al-milad, navidad. På många språk är ordet för jul direkt kopplat till ordet för födelse. Det är fint tycker jag. Vi firar ju födelsedagar och den som blivit född, men födandet och den födande talas det inte speciellt mycket om. Trots att barnafödande både är helt fundamentalt och något otroligt storslaget att vara med om.

I många kulturer finns starka traditioner kring födande och ofta handlar det om att den nyblivna mamman ska tas om hand av sina kvinnliga släktingar. Innan jag skulle föda mitt första barn frågade en kompis, som då var ganska ny i Sverige, när det var lämpligt att hälsa på efter födseln. “I min kultur kommer hela släkten till sjukhuset, men jag tror inte att det är så här, eller?”. Jag visste inte och hittade inget svar som kändes allmängiltigt, utan det blev väl något om att vi skulle höras, för det finns knappt någon kulturell norm för födande i Sverige.

Avsaknaden av tradition och norm gör folk osäkra

Det vi har är “bebisbubblan”. Ett diffust begrepp som säkerligen betyder väldigt olika för de som är i den beroende på omständigheter och förutsättningar. De som står utanför aktar sig noga för att spräcka den. Nyblivna föräldrar lämnas ifred, eller ibland snarare åt sitt öde, eftersom avsaknaden av tradition och norm att förhålla sig till gör folk osäkra. Är det inte något grovt paradoxalt i oron för att någon ska lämnas ensam över jul samtidigt som normen är att lämna nyfödda och deras föräldrar just ensamma? Vi vet att psykisk ohälsa ökar under julen och ensamhet är en riskfaktor där. Men jag tror vi pratar för lite om ensamhet som riskfaktor när det kommer till de psykiska påfrestningar som graviditet, födande, amning och föräldraskap i ett individcentrerat samhälle innebär.

För några generationer sedan såg det annorlunda ut. Det svenska välfärdssamhället har ersatt behovet av storfamiljen. Den offentliga välfärden har många fördelar, men är långt ifrån fläckfri, och vad händer nu, när välfärden säljs ut och monteras ner? Barnmorskorna vet. Undersköterskorna vet och de födande vet. Krisen i förlossningsvården är akut och kvinnor tvingas föda med otillräckligt stöd, bristande medicinsk tillsyn eller ensamma i undersökningsrum och förråd. I glesbygden är det ännu värre. Till följd av nedlagda förlossningskliniker föds barn i bilar utmed motorvägen och ABF har fått hålla kurser i bil-förlossning. Det är osäkert, oetiskt och ovärdigt.

Låt oss fira födandet i jul. Skänk en tanke åt de förlossningsrädda, de som akutsnittas, de som får mjölkstockning, de som aldrig slutar må illa, de som tar all smärtlindring, de som föder hemma, personalen som inte hinner äta eller gå på toaletten och alla andra som gör sitt allra bästa trots allt.

Anna Nygård
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

”Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön”

Häromdagen lyssnade jag på Fares Fares sommarprat i P1. Han berättar om bland annat sitt första möte med den svenska rasismen. Det som fångade min uppmärksamhet var responsen han fick av sin farbror, när han berättade om händelsen för honom. ”Äh, det är bara rasism, det är bara att vänja sig” sa han.

Nu är det nog

Demonstrationerna och protesterna som pågår i världen just nu är inte enbart för mordet på George Floyd i USA. Utan det är för nu var det droppen. Hur ofta ska detta ske utan att vi ska se en förändring? När blev det okej att ta en svart människas liv?

Ingen tänker lämna de gamla för att dö utan vård

Panyotis Hatzipavlis skriver att patienter över 80 år inte ska få intensivvård. Han har lyckligtvis fel. Och om han hade rätt så skulle sjukvården bryta mot svensk lag.

Vart ska alla ta vägen med sina känslor?

Vi sörjer alla de unga som blivit offer i detta våldsamma samhälle och tänker på familjerna som måste uppleva detta. Vart skall alla ta vägen med sina känslor och frågor?