Bygget av Husby kulturstråk försätter. Lagom till påsk har man nått ända ner till Husby gård med vägen tvärsöver gräsmattan nedanför den gamla dagistomten – den som kallas ogrästrädgården på de uppsatta kartorna. Men byggjobbarna säger att vägen ska tas bort när de är färdiga. Den vanliga gångvägen kan de inte använda för det ska grävas ner kablar där.

Den så kallade ogrästomten ingår inte i projektet utan ska användas som upplag under arbetet. Sedan röjer de upp efter sig. Man hoppas att de skonar träden som växer där, och så kanske tomten blir städad efter alla år som den skräpats ner utan att någon brytt sig om att plocka bort plastpåsar, flaskor och annat avfall som dräller där.

Husbyborna är vana vid att bo på en byggarbetsplats med byggtrafik och avspärrningar, men som det inte vore nog med alla andra byggen som pågår, har gångvägen upp till centrum spärrats och man hänvisas till omvägar med backar och trappor.

Uppe vid centrum är det också stora avspärrningar. Några hjälmförsedda personer, som jag mötte när jag släpade min rullator, Carl-Oskar, uppför en trappa, sa att de hade kommunens medgivande att stänga gångvägen. Men de lovade att snacka med kommunen om framkomligheten.

Kulturstråket ska invigas i september, så man får hoppas att Husbyborna blir nöjda med resultatet. För i år kan vi se fram emot en instängslad sommar med byggtrafik och stök.

Mats Leander
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Utsikt från mitt köksfönster

Den här rubriken har väntat på sin text flera dagar. Meningen var att jag skulle vädra min besvikelse över att grannar inte hade börjat använda den nyrenoverade lekplatsen eller innetorget som mitt köksfönster vetter mot.

Avarns ordningsvakter trakasserar EU-migranter

En dag när jag är på väg till Rinkeby Centrum blir jag vittne till ett scenario där två väktare från vaktbolaget Avarn beter sig hotfullt mot en underårig EU-migrant. De gör sig roliga över honom och hånskrattar provocerande.

En meters omtanke kan rädda liv

En dag piskade de iskalla vindarna mot mitt ansikte så fort jag öppnade dörren och barnen sprang från alla håll precis bakom mig. ”SNÖ” utbrast de i ett glädjerop, ”ÅH NEJ” viskade jag och tänkte att jag gärna avslutar dagen redan där och då, 06.30. Men livet fortsätter och dagen likaså, ännu en måndag, under pandemin.

Leanders jul blir en jul med tomtar, men utan gran

I somras skrev jag om en tillvaro där man var hänvisad till att träffa folk utomhus och undrade hur det skulle bli i jul. Nu klarnar det. Vi vågar nog bjuda hem sonen. Han jobbar hemifrån och har inte träffat en käft på flera veckor, men fler gäster blir det inte.