Husby FF-anfallare Armin Iranpak (rosa tröja) i kamp om bollen mot Spånga. Lejonen från Husby vann med 3-2 och Armin gjorde andra målet från straffpunkten. Bild: Mikael Wiklund

När brasan tänds för att fira Valborg har de lokala fotbollslagen redan varit igång med seriespel i flera veckor. För egen del känns det bra att vara tillbaka i förortsfotbollen, den här gången med Husby FF där jag numera ingår i tränarstaben.

Då jag jobbar mycket med sportjournalistik är fotbollen aldrig långt borta, men den lokala fotbollen är något alldeles speciellt. Det är på planer som Kvarnbacka, Ärvinge och Knutby som jag har skaffat mig vänner och minnen för livet, med mål och missar, munterhet och misär – men alltid något att se fram emot i nästa match.

I år känns det som om det finns fler lag än någonsin i Rinkeby, Tensta, Kista, Husby och Akalla. Kvaliteten varierar mycket, men de här klubbarna är otroligt viktiga för alla i våra förorter, oavsett var de befinner sig i seriesystemet.

Genom sport lär vi oss om livet, och tvärtom

Det är här många ungdomar lär sig hur man sköter ekonomin, hitta sponsorer och knyta kontakter för första gången. Matchkläder ska tvättas, planer ska bokas, skjuts och övergångar ska ordnas.

Det räcker inte med att vara bra på fotboll – man måste kunna organisera, peppa, ordna, fixa. Genom sport lär vi oss om livet, och tvärtom.

Egentligen vill jag inte ha en formell roll i en klubb längre, men hur kunde jag säga nej till Husby? Det var på Kvarnbackas grus jag spelade när jag flyttade till Kista 2002. Jag har sett de här killarna växa upp, från smågrabbar i grusdammet till fullvuxna män och fulländade fotbollsspelare. Under resans gång har jag sett dem utvecklas, såväl tekniskt, taktiskt och som människor.

Jag och Abtin delar på huvudansvaret för laget och det är en fröjd. Det är lite av en Husbygrej att lalla igenom försäsongen innan man plötsligt inser att allvaret har börjat när säsongen drar igång, men det visste vi redan innan.

När spelet väl klaffar får de andra lagen se upp

Vi har tagit fem poäng – en vinst, två oavgjorda, en förlust – de första fyra matcherna och håller på bli varma i kläderna nu. När spelet väl klaffar får de andra lagen se upp – truppen är starkare än någonsin.

Ambitionen i år är att gå upp till division 3 och då jag själv har en vinnarskalle som heter duga så vill jag det mer än något annat i mitt sportsliga liv just nu.

Det enda jag begär av en spelare är allt han har

Det är intressant att se hur spelare med rötter från alla världens hörn bemöter min irländska krigarinställning – det enda jag begär av en spelare är allt han har. Inget mer kan krävas, inget mindre accepteras.

Men viktigast av allt den här säsongen är att föreningar som Husby FF fortsätter locka till sig spelare, supportrar och frivilliga så att klubben kan fortsätta växa och frodas.

För det är här vi visar upp vilka vi är, båda på gott och ont. Tekniken, kreativiteten, farten men också tjurskalligheten och bångstyrigheten.

Fotbollen längs blåa linjen är precis som gamle Liverpool-tränaren Bill Shankly en gång sa:

”Det handlar inte om liv och död. Det är mycket viktigare än så.”

Philip O’Connor
Bild: Mikael Wiklund
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar