Balsam Karam Bild: Magnus Liam Karlsson

Vad är ett hem? Frågan upprepas gång på gång i Balsam Karams debutroman Händelsehorisonten.

Utkanterna, som är namnet på en kåkstad vid bergen utanför staden, är hem åt huvudpersonen Milde. Där bor hon med sin mamma efter att de tillsammans med andra barn och mammor blivit deporterade och fråntagna sina medborgerliga rättigheter i en kafkaliknande process. Eller vem behöver Kafka för att illustrera bisarr byråkrati 2018 förresten? Det svenska Migrationsverket har visat sig vara nog så effektivt i att fatta grymma och godtyckliga beslut om människors liv och var de har rätt att leva. Kanske har verkligheten slutgiltigt överträffat dikten.

Händelsehorisonten är en politisk science fictionroman skriven på ett poetiskt språk som gör den skön men tung att läsa. Det är en bok som påverkar mig fysiskt. Genom vissa stycken gör den det svårt att andas och jag måste lägga boken åt sidan en stund för att återfå fokus och kunna fortsätta. Papperslösa mödrar och barn som lever ett hårt liv i samhällets utkant är ingen science fiction, de vardagsnära betraktelserna över oroliga mammor som tvättar smutsen ur ansiktet på sina barn och vakar över dem när de blir sjuka påminner om det. Unga kvinnor som tar till vapen för att försvara sina rättigheter är heller ingen science fiction och tyvärr gäller det även den repression de får utstå.

Männen är frånvarande men inte saknade i Händelsehorisonten. Oavsett vad som har hänt barnens pappor om de någonsin funnits så är de inga att räkna med eller hoppas på. Styrkan finns i kollektivet där allt ifrån upphittad frukt till effektiva stridsmetoder betraktas som gemensamma resurser och flickorna lär sig att planera uppror med hänsyn till sina menscykler.

Skildringen av livet i Utkanterna som tack vare mödrarnas omsorg och barnens gemenskap i misären rymmer både trygghet, kärlek, stolthet och en skola med utgallrade biblioteksböcker är självklar som om den handlade om en historisk plats. Det skulle kunna vara en berättelse om en faktisk folkfördrivning någonstans i världen. Utkanterna skulle kunna vara ett existerande flyktingläger i ett land långt borta utanför en stad vid havet där traktens barn varje natt städar stranden efter vita turister.

Men Händelsehorisonten är mer än så. Utkanterna är välbekant också för en random förortsunge som aldrig behövt uppleva krig. Kärleken till ens ort och platsen som är hemma hur bespottad och misskrediterad den än må vara återfinns i många svenska poeters textrader och i ännu flera hjärtan. Händelsehorisonten går att läsa både som vittnesmål från ett liv i exil och en framtidsdystopi som för tankarna till både Aniara och Anyuru.

Anna Nygård

Fakta Balsam Karam arbetar som bibliotekarie på Rinkeby bibliotek. Händelsehorisonten gavs ut 2018 på Nordstedts förlag.

Lämna ett svar
You May Also Like

En poet med mycket att säga

Fatima Faras är i grunden apotekare och har precis gett ut sin första bok. Hon läste ur A Lioness’ Roar när Bling anordnade vernissage i Kista Galleria.

När konsten korsar flyktingens spår

Hur har konstnärer förhållit sig till begreppen exil och migration? Den frågan är utgångspunkten för utställningen Migration: Spår i en konstsamling, som visas just nu på Tensta konsthall.

”Erik Lundin är Sveriges motsvarighet till the old Kanye”

Det har snart gått två månader sedan Erik Lundins album ”Zebrapojken” släpptes.  Under den tiden jag lyssnat på albumet är det en sak jag med all säkerhet kommit fram till, och en sak jag är extremt kluven över. Ibrahima Erik Lundin Banda är utan tvekan Sveriges skickligaste rappare. Men vilket mellan ”Suedi” och ”Zebrapojken” som knäckt platsen som det bästa svenska hip hopalbumet genom tiderna är en tuff match att avgöra.

Flickorna bakom En Svart Flickas Handbok

Ramou Gabbidons medverkan i En Svart Flickas Handbok öppnade upp för hennes fortsatta skrivande. Snart kommer hennes första egna diktsamling. – Ramous bok kommer bana vägen för en rad nya författare, säger Mariama Jobe.