Alejandra Carrasco porträtt

Många sörjer nära och kära. Oändligt många fler är djupt oroliga över nära och kära.
Det kom inga militärer till orten när det begav sig. Men några av oss undrar varför regeringen inte skickar militären till andra stadsdelar nu när läget är så allvarligt. När folk brister i ansvar.

Många av oss bor i hyresrätt eller bostadsrätt, andra bor i radhus eller i villa. Många bor trångt, andra inte alls trångt. De flesta av oss stortrivs i området.

De allra flesta respekterar myndigheternas rekommendationer.

Det är ovanligt lugnt den här helgen, trots att de flesta av oss som har ett fritidsboende utanför regionen, stannar hemma i påsk.

Färre barn leker på våra gator och i våra parker, men deras skratt tystnar inte. Inte ens när mor- eller farföräldrar går bort i en förfärlig sjukdom. Inte ens när Ebba Busch Thor talar sitt fördomsfulla och hatiska språk. Barnens skratt är vår framtid.

Våra barn går tillbaka till skolan och förskolan efter påsk. Deras ambition om en bättre värld tänker vi inte låta någon annan ta ifrån dem. Inte ens den ojämlika svenska skolan. Inte ens där de stänger våra skolor. Vi kommer igen.

Många av oss motionerar eller tar promenader i vårsolen på fältet och i naturreservatet. Trots att det kan vara krångligt att ta sig förbi alla öppna sår som Förbifart Stockholm lämnat efter sig i våra gröna områden.

Vi gläds över att Anders Tegnell verkar ha tagit helg just nu. Det är han värd.

Vi lyssnar på Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten varje dag kl. 14:00. Vi gläds tillsammans med andra över att Anders Tegnell verkar ha tagit helg just nu. Det är han värd. Och vi upptäcker nya representanter för våra myndigheter som är lika skarpa och professionella. Och vi följer också utvecklingen i hundratals andra länder, på lika många andra språk.

Vi har startat Järvahjälpen och många av oss i riskgrupper får hjälp med matinköp och andra ärenden. Vi tackar våra hjältar allra ödmjukast.

Vi knackar på och frågar hur det är när en granne inte visat sig ute under några dagar, på behörigt avstånd. Och vi väntar in respektfullt tills de sörjande vill prata med oss igen.

ICA Supermarket i Husby tar emot matbeställningar från riskgrupper och överlämnar matkassarna intill varumottagningen, utan extra kostnad. Till skillnad från ICA Maxi i Barkarbystaden som tar betalt och skickar varorna från andra sidan stan.

Blåsippan och vitsippan tar sig vemodigt ur den kalla marken och berättar för oss att livet går vidare

Blåsippan och vitsippan tar sig vemodigt ur den kalla marken och berättar för oss att livet går vidare. Minipåskliljorna envisas med att blomma, trots kyla och blåst. Och kanske just därför, eftersom de, som så många av oss andra Järvabor, planterats mot sin vilja på en främmande plats.

Vi sitter vid våra fönster och får vardagen att gå ihop. Lagar mat, diskar och städar. Lyssnar på lövsångarens och bofinkens sång, tröst. Så nära och ändå så långt bort.

”Det gör ont när knopparna brister”, har fått en hel ny dimension hos oss.

På tisdagen börjar många i Järva jobba igen så vård, omsorg, skola och lokaltrafik fungerar i huvudstaden. Var tacksamma stockholmare.

Alejandra P. Carrasco
Lämna ett svar
You May Also Like

Mitt förstahandskontrakt är en lyx och en välsignelse

Vår toalett gick sönder häromdagen. Den slutade inte spola så vattnet bara rann. Vi felanmälde problemet hos hyresvärden som skickade en tekniker morgonen därpå. Eftersom toaletten hör till en hyreslägenhet i allmännyttan var det allt vi behövde göra.

Kommer Rinkeby bli som Kaningården nu?

Rinkebypolisen ska börja använda drönare i sitt arbete för att söka efter människor och övervaka stora folksamlingar. Nyheten kom nu i veckan men jag har väntat på den i två år.

Damberg lägger skulden på de minst privilegierade

När Damberg i en intervju i Aftonbladet anger att grundorsaken till att kriminaliteten växer i samhället är en växande segregation som bland annat beror på att för många invandrare har bosatt sig i samma områden, är sveket mot den del av Sveriges befolkning som har bakgrund från andra länder fullständigt.

All kamp fortsätter till det inte finns något efter

Under hela 2010-talet upplevde jag att det ena året kom att bli värre än det föregående. Världsutvecklingen gick som på steroider. Men sedan kom 2020, som under ett enda år förändrade världen i lika stor skala, om inte i större, som hela det tidigare decenniet. Givetvis hade vi inte haft ett år som detta om det inte vore för de föregående åren, förspelet. År 2020 uppnådde vi klimax. Eller?