Aysha Jones var den som drog igång Black Lives Matter Sweden. Hon är aktivist, influencer, chef och trebarnsmamma.
– De senaste månaderna är jag genuint rädd för mitt liv, att någon ska skada mina barn eller skada människor omkring mig, säger hon.

– Men jag måste stå upp, jag måste använda all styrka, all kraft, alla plattformar och alla kontakter jag har till att förhoppningsvis kunna bidra till något slags förändring.

Black Lives Matter Sweden startades genom ett event på facebook som Aysha Jones tog initiativ till. På grund av corona så kunde inte fler än 50 personer träffas, men hon kände ändå att något behövde göras. Därför initierade hon online-demonstrationerna för att skapa mer uppmärksamhet.

– Jag insåg, att det behövdes ett större initiativ. Därför började jag sätta ihop ett nätverk av olika aktivister, forskare, större organisationer och människor som överlag ville engagera sig på något sätt för att ge svarta en röst och plattform att uttrycka sig.

Enligt Aysha kommer en organisation att bildas av det som var ett löst nätverk av personer som vill engagera sig.

Vad fick dig att agera?
– Min hudfärg. Jag anser, att jag som en svart person, som svart kvinna, svart mamma och som svart medborgare på den här planeten, har jag en skyldighet att stå upp för dem som inte kan stå upp för sig själva.

Rasism finns överallt i samhället, i skolorna, på arbetsplatserna och det har man inte erkänt i Sverige och det är ett problem i sig, säger Aysha. Hon anser att Sverige ligger efter när det gäller frågan om rasism.

– Mitt första fokus med Black Lives Matter Sweden var att få Sveriges regering, politikerna och myndigheterna för det första att erkänna att rasism i Sverige är ett strukturellt problem. Det är institutionellt problem och det är ett problem på individnivå. Man har aldrig erkänt att det är ett  problem ens en gång inom svensk politik. 

Vad är din vision? 
– Mitt enda mål just nu är att hinna svara på alla människor som har skrivit meddelande till mig. Det händer saker varje dag och väldigt mycket ansvar läggs på mig just nu.

Jag som svart person, svart kvinna, svart mamma och som svart medborgare på den här planeten, har en skyldighet att stå upp för dem som inte kan

– Jag behöver få in fler människor i själva rörelsen, i form av organisationen, så att det inte bara är jag som syns och hörs hela tiden. 

Aysha Jones är inte bara aktivist, influencer, chef och trebarnsmamma. Hon har dessutom gett ut en kokbok. Hur hinner du? Är det svårt att vara en mamma och göra mycket vid sidan om?

– Det tar mycket på min kraft och min energi, det gör det tyvärr. Det är ofta som vi inte hinner göra saker och ting på grund av att jag är trött eller för att jag måste iväg någonstans, eller att jag inte kan ta med dem för att det inte är säkert.

Hon hinner inte alltid vara den mamma hon vill vara, men har en nära och kärleksfull relation till sina barn.

– Jag har väldigt många och bra samtal med mina barn om samhället och om hur det är att vara icke-vit i ett vitt land. De ger mig väldigt många insikter och kunskap.

Är du rädd?
– Jag är rädd varje dag. Jag tror, att alla människor är rädda konstant hela tiden. Vi är rädda för allt. Rädsla är en grundkänsla i människan, den skyddar oss. Många tror att det rädsla är någonting som är dåligt, men rädsla det kan vara någonting bra. Att vara rädd för någonting kan också göra att du håller dig borta exempel från trubbel. 

Hela Järva är mitt supportsystem!

– Den typen av rädsla som jag har känt de senaste åren har med utvecklingen som jag ser i mitt närområde. Jag är från Tensta, tidigare Vivalla, från en förort till en annan förort, där det blir värre och värre. Jag är rädd för mina barns framtid, precis som jag är rädd om min egen framtid och människornas runt omkring mig.

Hur får du stöd? 
– Hela Järva är mitt supportsystem! Jag har fantastiska vänner, familj, människorna runt omkring mig är väldigt väldigt fina människor. Jag brukar alltid säga “utan dem så skulle jag inte finnas” utan dem så skulle jag inte kunna göra vad jag gör. Man behöver en bra support, och ett bra nätverk utav good wishes.

– Oavsett vad folk säger om mitt område, så är det det bästa området som finns, den kärleken, den värmen man får, den är mitt stöd.

Hur blev du influencer?
– Jag tror, att det började med att jag startade den första den svenska internationella modellagenturen för människor utanför normen. Det var allt ifrån att man inte var vit, eller att man var vit men kort, eller kanske inte var byggd som den klassiska modellen som är pinnsmal. I och med det var det många som lärde känna mig.

Aysha satt aldrig och tänkte ”jag vill bli en influencer och bli känd” utan det ena ledde till det andra. Men precis som allting annat i livet så finns det negativa och positiva saker.

– Det negativa med att vara en influencer är att folk har åsikter om en. De har aldrig träffat dig och de uttalar sig överallt och du har ingen chans att stoppa det. 

– Den bra aspekten är alla roliga saker jag har gjort med mina barn och vänner tack vare att jag är en influencer och alla vänner jag har fått och allt jag har lärt mig.

Kan du ge några tips om hur vi ungdomar kan bli självsäkrare och få en bättre självkänsla?

– När ens självkänsla är dålig tror jag att det är på grund av att man inte känner sig själv. De flesta människorna är fantastiska. Gud har skapat oss väldigt fantastiska “Mashaallah” vi är hans mest omtyckta skapelser, så människan i sig är god och bra.

– Jag skulle säga att det bästa en ung person kan göra är att tidigt lära känna sig själv, sina värderingar, sina intressen och det är föräldrarnas uppgift att stärka de egenskaperna.

Och slutligen, vilken rätt i kokboken håller du närmast till hjärtat? 

– Det skulle vara köttbullen chu som jag har gjort om, som en blandning mellan klassiska svenska köttbullar och en gambiansk senegalesisk såsrätt. Men jag vill nog ändå säga fufu och okra stew för att det är en rätt jag älskar. Det är en av mina favoriträtter, men det är också en rätt som påminner min barndom.

Niso Yakubova
Najma Abdi
Bild (ovan) Jerker Ivarsson
Bild: Niso och Najma
Lämna ett svar
You May Also Like

”Jag har mitt hjärta i Rinkeby”

Krista Sirviö har berättat om sin uppväxt i Rinkeby och nu har hon fått kontakt med en klasskamrat från den tiden. Susanna Kyriakou, som hette Wiman som flicka, bor sedan 25 år på Cypern. – Jag har många fina minnen med mina bästa vänner från Rinkeby och den samhörighet vi kände.

De som fattar besluten om Reactor har inte pratat med oss

Fatuma Yussuf är 20 år och var med när Reactor tvingades flytta från huset vid Kvarnbacka fotbollsplan till lokalen i Husby centrum. – De sade att de värnade oss tjejer, men de lyssnade inte alls på det vi sade.

Nu åker Doris till USA för att spela basket på college

Akropols basket-tjejer födda 2006 och 2009 kommer sakna sin tränare Doris Ruzima. Men Doris kommer inte ha tid att sakna sina tjejer, för nu åker Doris till USA där hon ska spela basketball på college.

Ricardo Poblete vill ge unga hopp genom konsten

Ricardo Poblete är konstnär och bor i Rinkeby. Tillsammans med några vänner skapar han konst i en lokal vid Tensta Kyrka. Han berättar om uppväxten i Chile och om vilken potential som finns bland unga som hamnat snett.