Mustafa Zatara är en samhällsengagerad digital kreatör och snart även författare av boken ”ViaMinSon”. Boken är en biografi om hans pappa, Hasan Zatara, som var en av tio överlevare efter Lasermannens attentat i Stockholm 1992.
– Media beskrev min pappa som ett offer, vilket han är, men han är mycket mer än så. Med boken har jag velat undersöka den min pappa var, inte den han blev, säger Mustafa.
Vi möts för en intervju på restaurang Connect på Rinkebystråket. Mustafa visar mig till bordet där han och hans pappa precis ätit lunch. Han ursäktar snabbt sin klädsel och skyller sin fina kavaj på att han hade en fotografering precis innan. Fotograferingen var för instagramkontot Förortsentreprenörer som han startat, plattformen som snabbt blivit en succé och har redan över tusen följare. Syftet med kontot är att skapa en annan bild av förorten och lyfta positiva röster.
– Vi vill fokusera på det positiva i området. Det har varit många negativa rubriker. Nu vill vi fokusera på det positiva.
Jag sätter mig ner vid bordet och möts direkt av sång från hans far Hasan.
– Han på bra humör idag, säger Mustafa med ett leende.
I media kom han att kallas för ett offer, men jag störde mig på det
Hasan Zatara var 42 år och ägde en kiosk vid Hägerstensåsens t-banestation, den 30 januari 1992 när han fick ett skott i huvudet. Hasan var en av elva personer som sköts av Lasermannen, varav en miste livet. Mustafa var endast sex år när det hände. Idag är hans pappa rullstolsbunden och har tappat talförmågan. Men Mustafa understryker att hans far inte bara är ett offer.
– I media kom han att kallas för ett offer, men jag störde mig på det. Jag ser honom som en överlevare, en familjefar, aktivist och kämpe. Det är viktigt för mig att mina syskonbarn skall se honom på ett rättvist sätt, samtidigt vill jag göra honom själv rättvisa.
Därför engagerade sig Mustafa först i Hasans vänner, en förening som skapades 2016 till hans pappas ära.
– Sedan kom det en fråga på ett styrelsemöte: vem är Hasan? Där tog det stopp för mig. Jag insåg att jag inte visste vem min far var. Så jag bestämde mig för att flytta in till min pappa och ta reda på vem han var, inte den han blev.
Hur gick du till väga?
– Jag började med att gå igenom olika fotografier och intervjua personer i min närhet för att överhuvudtaget få en bild. Jag har även tittat i Kungliga bibliotekets arkiv. Sedan lade jag ihop det och delade upp händelserna före och efter dådet. Då fick jag en bild som visade “första halvlek” och “andra halvlek”. Snart ska det bli en bok, och jag har valt att kalla projektet för ”ViaMinSon” eftersom budskapet levereras genom mig.
Vilken ny information hittade du?
– Jag upptäckte att min pappa var en knegare. Han kom hit och integrerade sig på bästa möjliga sätt. Han kom till Sverige 1969 som 19-åring från Palestina, innan Rinkebys miljonprogram invigdes.
Mustafa Zatara är själv verksam i föreningslivet, som digital kreatör och poet. En av hans texter kan höras på Keyas album Nyanser av Blå, 2015, i en låt med samma titel som hans namn.
– Det finns i mitt blod. Det som har hänt min pappa har definitivt färgat mig. Därför faller det sig naturligt för mig att jobba med samhällsfrågor.
Hur lång tid tog det att skriva boken?
– Det har tagit fem år, till och från. Jag arbetar vid sidan om, så jag har skrivit i mån av tid. Jag kommer att skicka in boken i slutet av året., för nästa år är det trettio år sedan dådet. Då hoppas jag kunna vända en tragedi till något positivt.
Vad hoppas du att boken ska förmedla?
– Det är framför allt en samhällsskildring och en integrationsresa. Den visar på hur mycket som är sig likt i dåtidens Sverige och dagens Sverige. Vi har tyvärr inte kommit längre i utvecklingen, min pappa blev offer för rasismen som fortfarande existerar.
Du nämnde det även i din poesi, “att vi kommer titta tillbaka och ångra att vi inget gjorde då”. Vad borde vi göra mer?
– Vi borde prata om det mer i tidig ålder. Vi föds inte med fördomar, utan det får man runt middagsbordet hemma. Tidigt borde vi prata om vad som är rätt och fel och säga ifrån när värderingarna låter snett.
Vad tycker du att samhället har för ansvar i detta?
– Politikerna har så klart sitt ansvar, men även vi medborgare måste organisera oss. Sverigedemokraterna växer av en anledning. Politiker lovar en massa, men det är tomma löften. Verksamheter som läggs ned, som exempelvis jobbgaraget som gav jobb och sysselsättning, det förstår jag mig inte på. Sedan undrar vi varför utvecklingen ser ut som den gör. Ungdomarna behöver arbete och sysselsättning.
Varför var det viktigt för dig att lära känna din pappas historia närmare?
– Jag var vilse i livet och kände att jag behövde svar på mina frågor. Jag har en familj som helst inte velat prata om det som hänt. Alla har haft munkaveln på, så jag rotade i det som det gick att rota i. Jag vände på alla stenar. Och idag kan jag prata om min pappa i flera timmar utan att ens nämna att han blivit skjuten. Han har blivit min största inspiration och motivation i livet.
Han har blivit min största inspiration och motivation i livet
– Han var väldigt politiskt engagerad. Han älskade Olof Palme. Han gjorde en integrationsresa som förtjänade MVG. Han arbetade på Rinkeby Ungdomsgård, vilket jag fick reda på under projektets gång. Han var bussförare, jobbade som servitör, och sedan köpte han kiosken. Och som du ser idag, han är pigg och glad, han är en kämpe. Han skrattar, äter och tackar Gud.
Hasan Zatara, 71, har mycket att vara glad över. Han har idag sju barn bosatta i Stockholm och 23 barnbarn.
– Och fler är på väg, skrattar Mustafa.
Hur känner din familj om att du ska skriva boken?
– De undrar bara när boken är klar och ser fram emot slutresultatet. Ju mer tid jag har spenderat med min pappa, desto mer har jag lärt känna honom och hittat min roll som son.
Boken ViaMinSon planeras vara redo för lansering 2022.
Maryan Bouraleh
Bild: Stephanie Starkenberg Ferrari
En ny dokumentär som skildrar jakten på Lasermannen har premiär 11 april i SVT1 och på SVT Play.
