I Järva Folkets Park på Eggeby Gård fortsätter man att ställa ut konstnärer med anknytning till Järvafältet. Den sjätte juli hade Marcello Lentini vernissage.

När jag kommer dit sitter han utanför och snackar italienska i sin lur. Men vi går genast in och får en pratstund bland tavlorna. Han talar om att den sociala samvaron i förorten skadas av nedläggningar och omflyttningar av folk, och att det blivit svårare för konstnärer att hitta utrymme för sin verksamhet eftersom det försvinner så mycket lokaler. Men själv är han en av de konstnärer som har ateljé i huset invid manbyggnaden i Eggeby, det som användes som sjukstuga under Järvas militärtid.

Marcello Lentini kom till Sverige i början av 1980-talet efter en femårig arkitektutbildning i Florens. I början bodde han i Tensta och fortsatte plugga ett år på KTH.

Sedan har han varvat jobbet som arkitekt med måleriet. Jag frågar om det ena hänger ihop med det andra. Det är olika saker, säger han. Men så fastnar vi för en tavla där han laborerat med varianter av färgglada ansikten och det gyllene snittet. Verkligheten är inte perfekt, säger han, men vi strävar efter det perfekta. Och nog finns det en kompetens som arkitekten delar med konstnären.

Jag får syn på en tavla med ryska bokstäver och frågar om han ställt ut i Ryssland. Nej, men han hade sett en sovjetisk affisch, som det stod ЛЕНИН på och blev fascinerad av att det räckte med att lägga till ett T och stuva om lite så blev Lenin till ЛЕНТИНИ, hans eget efternamn med kyrilliska bokstäver.

Marcellos konst är mångfacetterad, från föreställande till ganska abstrakt, gärna med mycket färg. Här har han gjort ett urval från flera års produktion. En av tavlorna ingår inte i utställningen utan hänger permanent i Järva Folkets Park på Eggeby Gård. Den är från första tiden i Tensta, då det började komma elefantöron på fasaderna, säger han. Paraboler nämligen och han säger att man kunde klistra reproduktioner av kända konstverk på de stora runda ytorna – det skulle inte inverka på parabolernas funktion och förorten skulle bli som ett museum.

Vädret är vackert och juli är kanske inte den bästa tiden att ställa ut konst. Jag är nästan ensam med Marcello. Det är synd, men när jag lämnar Eggeby Gård kommer det ett gäng och man hoppas det blir fler som letar sig hit. Belöningen är Marcellos tavlor och utställningen pågår till den 23 augusti.

Mats Leander    
Lämna ett svar
You May Also Like

Mizeria, del 18: Lögner och lojalitet

Det värsta som kan hända en grabb är om du föds med bra ansikte men cok kort. Ser du ut som en dromedar i ansiktet men får längden är det helt ok, du kan väga upp det med humor och annat. Men om du är kort, mannen du kommer ingenstans ens med ett perfekt ansikte, korta grabbar överkompenserar med pumpning på gym, då ser dom ännu kortare ut. Det är köööört mannen, sök dig till smurfguzzar bara. Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.

Gå bara, del 14: Jag ber till Gud att inte bli galen

Det här är del 14 i Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong Gå bara. Livet på Malta är hårt för migranterna, alla vill därifrån och alla behöver pengar för att resa. Abdi är fortfarande ett barn och han har svårt att få jobb. Han känner sig liten och ensam.

Från ingenting till någonting

Denna nakna, skrämmande och hänförande självbiografi, Bortom mammas gata, är skriven av Alexandra Pascalidou. Här berättar hon om uppväxten i Rinkeby, de föraktfulla blickarna hennes hjältar till föräldrar har känt, och längtan efter något stort.

Kvartersfest i Rinkeby med odling och musik

På lördag den 11 september är det dags för årliga kvartersfesten i Rinkeby. – Ett frö slår rot, kallar vi den, säger Damir Radovic som arrangerar festen tillsammans med Mustafa Zatara. De är båda aktiva i kultur- och odlingsföreningen Det gror i betongen.