Banar Sabet, lokalpolitiker i Rinkeby-Kista för Centerpartiet.

Jag tycker, att slöjdebatten är rasistisk och kvinnohatande. Och nu ska jag förklara varför:
Vi kan låtsas att alla skäggiga muslimska män är hemska och att de faktiskt tvingar sina fruar och döttrar att bära slöja. Ska vi då straffa kvinnorna och flickorna eller ska vi straffa männen?

Vi kan låtsas att alla flickor som har slöja utsätts för könsstympning. Om vi förbjuder slöjan, underlättar det deras liv och räddar det deras underliv?

Den fråga som vi alltid måste ställa oss är – oavsett om det gäller kvinnors rätt till sin kropp i Argentina eller flickors rätt att klä sig hur de vill i skolan – varför handlar det alltid om kvinnans kropp och klädsel? Varför är det hennes liv som begränsas, regleras och förbjuds? Inte bara av muslimska män, utan även av flera länders regeringar.

Diskussionen om slöjan handlar inte om de problem vi faktiskt har med patriarkatet. Det handlar inte om konservativa pappor eller kontrollerande bröder, om hedersförtryck eller kvinnofridskränkning. Utan om populism och rasism. Jag vill inte förneka problemen, utan jag vill att vi ska lösa dem ordentligt.

Kvinnan är en fri varelse, med rätt till sin egen kropp

Om vi fortsätter låtsas att vi är ett modernt och civiliserat samhälle, kan vi åtminstone försöka agera som ett sådant. Kvinnan är en fri varelse, med rätt till sin egen kropp, och måste kunna få klä sig HUR FAN HON VILL!

Men det får hon inte. Vi i detta moderna och demokratiska samhälle pratar om kvinnokroppen, som om en burkabärande kvinna bär hela vårt demokratiska system på sina axlar. Det är som om hennes klädsel blir symbolen för hur fri en kvinna är. Det är som om hela vår demokratiska värdegrund beror på hennes klädsel. Hur är det möjligt? Vad har vi för samhälle, om några få kvinnors fria val är det som välter omkull vår demokrati? Är vår demokrati så skör att vi måste ha synpunkter på hur en kvinna är klädd?

Banar Sabet, lokalpolitiker Centerpartiet.
Lämna ett svar
You May Also Like

Vi behöver modiga politiker och sociala insatser

Jag tittade på en intervju i Nyhetsmorgon med inrikesminister Mikael Damberg om det eskalerande dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Intervjun inleds med dyster statistik och tabeller på stigande dödssiffror och Damberg ombeds ge sin analys på problemet.

Nu grönskar det – i vårens glada tid

Det är den tiden igen! Våren som jag sett fram emot – varje år lika mycket. Genom fönsterrutan lockar lövträden med sina översvallande lövklädda grenar – lockar mig som sitter i TV-stolen att gå ut. Absolut! Det har regnat hela dagen och gör det fortfarande, men vad gör det.

Att skrika till man blir hes

Att skrika till man blir hes. Att skrika till man till slut tappar rösten. Att leva i en nationell kris så pass länge att ett undantagstillstånd är en normaliserad vardag.

”Jag sade att jag bodde i Spånga”

Jag blev riktigt less idag på någon som sade just ”ghetto” om Järva i en diskussion. Förklarade att det kallas för ”blemish of place”, att du upprätthåller ett rykte som dömer ut en hel plats och alla som bor där.