Elin Sundin följer den politiska utvecklingen i landet på nära håll och ger här sin syn på krisens orsaker och lösning.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden.
Första gången jag kom till Brasilien var hösten 2002. Arbetarpartiet PT och den tidigare fackliga ledaren Luis Ignacio Lula da Silva hade precis valts till president och lyckans sol sken starkt. En real kostade dock bara 2 kronor.
Ett himmelrike för en svensk men ett helvete för en vanlig hederlig brasilianare.
När jag åkte buss var det ofta barn som i något gatuhörn letade efter något att äta i soporna. När jag återvände året efter hade priset på realen ökat med 50 öre. Det blev allt mer ovanligt att se barn som letade mat i soporna. Ytterligare några år senare var priset på realen 4 kronor och inga barn som letade mat i soporna syntes till.
Det var under den tiden som den dåvarande regeringen under Lulas ledning gjorde stora social- och utbildningspolitiska reformer med bland annat kvoter på universitet för afrobrasilianska studenter, ett särskilt ekonomiskt stöd för familjer som skickade sina barn till skolan och utökade platser på eftergymnasial utbildning för de arbetarklassungdomar som gått i undermåliga kommunala skolor, men var beslutsamma att studera vidare på universitet. Ett stort miljonprogramsprojekt inleddes med statligt finansierade egnahemsbyggen runt om i hela landet. Arbetare gick från att tjäna en minimilön till att få avsevärda reallöneökningar. Arbetslösheten minskade drastiskt. Brasilien var ett land med tro och hopp om att ge sina barn en ljus framtid.
”Demokrati är den enda chans vi har att skapa en regering där folket är delaktiga”, sa Luis Ignacio Lula da Silva.
Trots att Brasilien är världens femte största land sett till befolkning och yta och världens nionde största ekonomi vet de flesta oerhört lite om landet. 2019 publicerade streamingtjänsten Netflix regissören och manusförfattaren Petra Costas dokumentärfilm ’Demokrati i utkanten’ och om du har sett den vet du antagligen lite mer än de flesta.
Brasilien fick sitt namn från ett träd som nästan blev utrotningshotat. Landet har en historia av att genomlevt en lång period av kolonialism där fler slavar dog än föddes, en tjugoett år lång militärdiktatur, följd av inspirerande vägval mot en levande demokrati, periodvis nyliberala experiment med skenande inflation som följd och sedermera en socialdemokrati som stabiliserade landet och lyfte arbetarklassen från fattigdom.
Nu höjer många ett varningens finger för att Brasiliens demokrati återigen kan vara på väg mot en kollaps. Anledningen anses vara Jair Bolsonaro, den valde presidenten och tillika yrkesmilitären, som bland annat hyllat militärdiktaturen som den bästa tiden i Brasiliens historia.
Men hur kunde det bli såhär?
I Juni 2013 arrangerades en tre veckor lång demonstration om annonserade förhöjda priser för kollektivtrafiken. Folkets uppror var totalt. PT:s fanor var inte längre höjda med stolthet. De slets itu. Precis som befolkningen efter demonstrationerna. Den dåvarande presidenten Dilma Rouseff från arbetarpartiet tappade på kort tid 27% i väljarstöd. En övertro på att Brasilien behöver återinföra diktatur började växa fram. ”Någon måste ta tag i landet”, sa man.
Rouseff ville visa på handlingskraft och tvingade bland annat riksbanken att sänka den skyhöga räntan med konsekvensen att inflationen ökade. Åtstramningar för offentliga utgifter skedde och miljontals brasilianare stod återigen på randen till fattigdom som de en gång räddats ifrån av Lula. Hon ändrade också regelverket för att utreda nationella korruptionsbrott till följd att landets längsta och värsta korruptionsskandal uppdagades, den så kallade biltvättsaffären, där även politiker från hennes eget parti var inblandade. De flesta högt uppsatta politiska företrädare deltog i polisutredningar. Men inte Dilma. Det skulle bli hennes fall trots att hon själv inte stod korruptionsanklagad.
Under 2016 ställdes Rouseff inför riksrätt efter en komplott från hennes vice president Michel Temer från det konservativa partiet PMDB i koalitionsregeringen. Rouseff stängdes av från sitt presidentuppdrag innan hon ställas inför riksrätt. Sedan kom domen. Rouseff som var demokratiskt vald av det brasilianska folket avsattes och Temer kom till makten. Högerextrema började att sprida hatkampanjer mot Lula och Rouseff på nätet. En radikal förändring skulle snabbt inträda. Bara vita män tillsattes i regeringen och de tidigare så viktiga värderingar om att lyfta människor från fattigdom och investera i utbildning var som bortblåsta. Temer pratade om att återinföra ”grundläggande värderingar för vårt land.”
Under den här tiden förhördes även den före detta presidenten Lula i biltvättsaffären för en lägenhet på solkusten söder om Sao Paulo som han misstänktes ha fått som muta. Lula åtalades, dömdes och fängslades för korruption och pengatvätt.
7 oktober 2018 hölls nästa val. När priset på mobilabbonemang hade sjunkit drastiskt och runt 120 miljoner brasilianare hade laddat ner appen Whatsapp för att med lättare kommunicera med nära och kära hade det samtidigt helt plötsligt öppnat upp ett nytt fält för spridningen av information och desinformation. Valrörelsen kantades av en masspridning av desinformation av den högerextreme Jair Bolsonaros motkandidater som står för mänskliga rättigheter, rätt till säker och laglig abort och sexualundervisning. Memes om att arbetarpartiets företrädare Fernando Haddad ville införa pedofili och göra barn till homosexuella spreds som en löpeld. I ett i grunden konservativt och rädslostyrt men nyfiket land var den här nya delen av digitaliseringen ödesdiger.
Klädd i fotbollslandslagets gula tröja kunde Jair Bolsonaro och hans väljare gå en enkel valvinst till mötes i vallokalerna. Efter att Bolsonaro svors in som president i början av januari 2019 följde sedan en rad homofobiska, hatiska och antidemokratiska uttalanden från den nyvalde diktaturhyllande och högerextreme presidenten. Minoriteter runtom i landet har sedan dess vittnat om omfattande politisk och religiös förföljelse, universitetsprofessorer och kongressledamöter som tillhör minoriteter har behövt att fly landet, infört en expansiv militär närvaro och visiteringszoner i några av Brasiliens kåkstäder.
Regeringen har dramatiskt reducerat antalet familjer som får ekonomiskt stöd för att skicka sina barn till skolan, den underlät länge att bidra med insatser i ett brinnande Amazonas och universiteten har fått kraftigt minskade anslag till humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar. Dessutom har Bolsonaro lovat att bygga en stor motorväg rakt genom Amazonas. Uttalandet försvaras med att Brasilien behöver investera infrastruktur men kritikerna pekar på presidentens ointresse att se till de stora ekologiska och mänskliga värdena i världens lunga. I Bolsonaros land ska tekniska utbildningar som teknisk ingenjörskonst premieras. Social ingenjörskonst ska slås ner.
En lång rad händelser har bidragit till att många nu frågar sig om Brasilien är på väg mot en demokratisk kollaps. Erfarenheterna från Brasilien börjar tydligt visa att det går långsamt att bygga en demokrati men snabbt att rasera den.
Hur kan vi förstå Jair Bolsonaro?
Marcia Tiburi, professor i filosof och en av de akademiker som har behövt att fly landet, gjorde på en konferens 2016 en förklarande ansats om Bolsonaros ledarskap. ”Bolsonaro hatar artister, intellektuella och poeter. Alla som gillar att läsa. Han är inkapabel till självrannsakan och känner sig förödmjukad av att andra läser böcker eller talar vackert. Han har en känsla av intellektuell underlägsenhet och lyckas aldrig se horisontellt.”
Kanske är detta en del av förklaringen till Bolsonaros beteende. President Bolsonaro har också av New York Times jämförts med Trump på flera punkter. Bland annat i sina positiva uttalanden om att kunna återinföra tortyr och andra demokratiska repressiva åtgärder. Bolsonaro har varit invald i kongressen sedan 1991 och har bytt partitillhörighet många gånger under sin karriär. Han anses vara en vilde som hållit sig på sin kant, inte haft några politiska framgångar men mellan varven gjort skandalösa uttalanden. Bland annat sade han tidigt i sin karriär såhär i en intervju:
”Med en röst kan man inte ändra något i det här landet. Absolut inget. Det komma bara att ändras när vi får inbördeskrig i det här landet.”
På forskarkonferensen ’Demokrati under kollaps’ hösten 2019 var forskarna tydliga och eniga. Nyckelordet var kollaps. Demokratisk kollaps. Man beskrev att Bolsonaro företräder en konservativ revolution utförd genom totalitarism, auktoritarism och repressiv politik. Det finns dessutom en konformism i ett totalitärt land där kritiskt tänkande inte längre tillåts.
”För två år sen trodde vi inte att vi skulle prata om det här eftersom demokratin verkade given. Är demokratin i kollaps?”, frågade sig bland annat en av paneldeltagarna under ett seminarium på konferensen.
Vem ska rädda den brasilianska demokratin?
Efter 580 dagar i fängelse frigavs Lula da Silva slutligen den 8 november 2019. Korruptionsfallet har prövats i högsta domstolen och ansågs av domstolen vara ett olaglig fängslande. Han mötte den där dagen ett hav av tusentals väljare som längtansfullt välkomnade den tidigare fackföreningsledaren och före detta presidenten. Internationella politiska ledare välkomnade på sociala medier genast Lula till friheten och fördömde fängslandet av den populäre vänsterledaren. Lula uttalade under mötet med väljarna: ”Det var ingen man de grep. De försökte ta död på en idé.”
Nu när Lula är frisläppt hoppas många på att det är just han som likt Nelson Mandela ska rädda den brasilianska demokratin och hävdar att en värdig progessiv motpol behövs som länge saknats i brasiliansk politik. I år är det lokalval och många inväntar nu med stor förväntan det politiska ledarskap som vänstern ska inta. Men presidentvalet dröjer inte förrän till 2022 och mycket kan hinna hända till dess. Lula är frisläppt men anklagelserna kvarstår. Den högsta domstolen utreder återigen ärendet för att pröva det en tredje gång. Dock väntas detta dröja.
Dagens Nyheter berättade i november 2019 om att Lula i sin första stora intervju efter fängelsetiden sagt att hans uppdrag är att kämpa för demokratin och att Brasilien måste återta sin roll på den internationella arenan. Att Lula förväntas kämpa för demokratin står klart.
Om det blir Lula som räddar Brasilien från en demokratisk kollaps återstår dock att se men vad som blir allt tydligare är att det hårdföra högerextrema ledarskapet i hög hastighet håller på att leda Brasilien mot en demokratisk avgrund utan demokratiska fri- och rättigheter som påminner om tiden då landet plågades av militärdiktatur för bara fyrtio år sedan.
Elin Sundin
Elin Sundinhar grundat Maktbyrån, en verksamhet för kommunikations- och organisationsutveckling med fokus på social hållbarhet och startade hösten 2019 föreningen Enastående mammor. Elin bor i Stockholm, växte upp på Gotland och har sedan dess bott bland annat i Brasilien och Spanien. I Brasilien har hon bland annat arbetat med frågor om barns ekonomiska utsatthet och trafficking. Elin talar flytande portugisiska och följer den politiska utvecklingen i landet på nära håll.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på blankspot.se. Det är fritt att återpublicera och översätta Blankspots reportage så länge som man anger Blankspot och artikelförfattaren som källa samt länkar till originalartikeln.
