Inga Harnesk
Inga Harnesk

Ofta har jag sagt att det är så tomt i samhället. Sådana klyftor mellan oss boende. En avgrund som borde, måste eller kunde fyllas med liv av något slag. Nu har jag upptäckt att det pågår redan och med full kraft. Man måste bara öppna sina sinnen och vara beredd att delta.

På årets Husbyfestival upplevde jag stor gemenskap i åskådarmassan framför scenen där underhållande och vackra musik- och dansprogram avlöste varandra. Publiken var i mina ögon lika underhållande; småbarnen längst fram vickade på sina höfter och viftade med armarna, en ung jätteskicklig dansör visade sina halsbrytande volter, men priset tog den mogna kvinnan som så rytmiskt följde alla de smittande melodierna. Hon verkade så lycklig.

Jag blev så tagen av dessa upplevelser att tårarna kom

Jag blev så tagen av dessa upplevelser och kända favoritmelodier som spelades att tårarna kom. En ung man och hans dam såg detta och han lade  armen om mig. ”Jag är bara glad”, ursäktade jag mig. ”Ja, men dom är ju så bra” tyckte han också. Så visst kan vi mötas över alla åldersgränser också med musikens och dansens hjälp.  

Gemensamma måltider hjälper också till om vi vill lära känna varann. Jag hamnade på något som Folkets Husby organiserar. Det kallas ”Kvinno-gääcda” och bjuder alla boende på en träff med lite förtäring, massor med frukt och fika (te och kaffe). Enbart för kvinnor. Det ordnas en tisdag i månaden, 18.00 – 21.00. Vi avslutade med dans.
Den här gången satt jag med fyra andra kvinnor kring ett litet bord och jag hade så roligt. Vi skrattade gott åt tokiga saker och alla hade stort tålamod med en gammal tant som hör dåligt. Det talades svenska förstås. Det var bara en kvinna, som när vi skildes, slog ut med armarna och leende sa: ”I didn’t understand a word!” Kanske läge för svenskastudier inför nästa kvinnomöte till bords?

I didn’t understand a word!

Sådana möten praktiseras sedan länge lite varstans på Järva. Man samlas  kring handarbete, litteratur, konst eller kvinnofrågor. Männen syns också. Har ungdomarna hittat något? Som alltid anser många av oss att vi behöver fler öppna möteslokaler för spontana möten mellan människor av  olika åldrar, kön och med olika erfarenheter. Det verkar som om vi är mogna att umgås gemensamt. Vi bor på en jätteintressant plats av jorden. De unga vuxna verkar beredda att ta vara på kunskaperna här ute. Många av dem är födda här. Någon är till och med mormor. Tiden går!

Inga Harnesk 
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Det finns ett hav av missförstånd mellan läkaren och kvinnan

Nyhetsbyrån Järva fick en förfrågan från en myndighet. Ett material skulle tas fram för att personalen i sjukvården bättre ska kunna ta emot patienter som är migranter. Jag fick i uppdrag att svara.

Bit för bit försvinner vi – å allt fler ryggar vänds mot oss

Den senaste tidens skjutningar har tvingat BK Bussenhus att pausa barn- och ungdomsverksamheten. ”Det jag tar med mig av det här är att inga andra kommer vilja ändra på vårt område än vi som bor här”, skriver Akrem Hashim från BK Bussenhus i en krönika.

”Jag sade att jag bodde i Spånga”

Jag blev riktigt less idag på någon som sade just ”ghetto” om Järva i en diskussion. Förklarade att det kallas för ”blemish of place”, att du upprätthåller ett rykte som dömer ut en hel plats och alla som bor där.

En sorg för mycket

Mitt namn är Sakariya Hirsi. Jag är uppvuxen här i Järva och jag har sett utvecklingen de senaste åren. Det gör ont i mitt hjärta för jag vet hur det tar på oss, på många sätt. Det har tagit mer på mig på sistone.