Tänk dig att du går in i moskén och stänger av din telefon för att lyssna på fredagsbönens predikan. Sedan gör du din korta bön, lämnar moskén och sätter på telefonen. Då läser du att polisen letar efter en man som riktat sitt gevär mot moskén du nyss har lämnat.
Den upplevelsen gör en både skräckslagen och kallsvettig. Även om ingen blivit fysiskt skadad, så är skadan psykisk. Det skapar oro hos människor och förhindrar dem deras rätt att utöva sin religion.
Vid terrorattacken i Nya Zeeland miste över 50 personer i alla åldrar livet. För inte så länge sedan försökte en man göra samma sak i en moské i Norge, men blev övermannad.
Retoriken har hårdnat mot muslimer. Hedi Fried, en av få kvar som överlevt förintelsen, sade en gång att hatet mot judar då liknar hur muslimer misstänkliggörs idag. Jag kan bara instämma.
Regeringen bör lägga fram en handlingsplan där trossamfunden skyddas
Orden och retoriken spelar roll, eftersom det finns krafter som går från ord till handling. Vi ska inte underskatta dem. Därför bör regeringen lägga fram en handlingsplan där trossamfunden skyddas. Vi lever i ett demokratiskt land och vi har rätt att tro på vad vi vill. Ingen ska vara rädd för att bli attackerad när man ber.
Polisen gör trygghetsinsatser när det sker terrordåd internationellt, men jag menar att skyddet bör inte vara tillfälligt. Finns inte tillräckligt med resurser, bör polisen få sätta upp övervakningskameror. Allt för att visa gärningsmännen att samhället bryr sig och ser vad som händer.
Vi får inte bli ett land som väntar på att nåt tragiskt bör hända för att vi ska agera. Vi måste ligga i framkant och vidta åtgärder som förebygger att det inte sker.
Därför vänder jag mig till min partikamrat, tillika inrikesminister, Mikael Damberg. Han borde sätta sig ned med trossamfunden och polisen och se vilka åtgärder som krävs. Regeringen måste visa trossamfunden att samhället står bakom dem.