Vita män är immuna mot att bli kallade terrorister

Den 3 maj 2020 publicerade Dagens nyheter en artikel om en 51-årig man som hade nio kilo dynamit hemma. Hemma hos mannen fann polisen även en dödslista på vänsteraktivister och journalister samt flera vapen. Men i väntan på rättegång i höst släpps mannen på fri fot.

Mannens lägenhet var inredd med hakkors och Hitlerporträtt. Han hade sedan tidigare varit medlem i Nazistiska motståndsrörelsen och i början på året väckte en åklagare åtal mot honom för bland annat grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. På nätet i olika internetforum hade han upprepande gånger uttryckt sitt hat och hot mot rasifierade grupper.

Åklagaren Hans-Jörgen Hanström säger till DN att mannen ska ha levt i något slags ”Ramboliknande värld där han tyckte att det var viktigt att utrusta sig”. Han beskriver honom som ”en militärt överintresserad person” och att man inte bör underskatta hans förmågor att använda de beslagtagna föremålen i brottsligt syfte. Men han inte kommer att åtalas för förberedelser till terrorbrott och i väntan på en rättegång som börjar i höst kommer han dessutom att vara på fri fot.

Han inte kommer att åtalas för förberedelser till terrorbrott

Det är uppenbart att vita radikaliserade män är immuna mot att bli kallade för terrorister eller bli dömda för terrorbrott. Inte nog med det, utan hela diskursen och det politiska samtalet förändras när de misstänkta förövarna är vita. De blir aldrig föremål för en debatt om nationell säkerhet. Det är också ett svalt engagemang hos landets terrorexperter när vita män planerar eller har begått ett terrorbrott. De lyser med sin frånvaro och det beror delvis på att det finns en svag rapportering om detta i riksmedia.

Förövarna beskrivs oftast som ”ensamvargar” som uppstått ur ett politiskt vakuum

Istället sadlar terrorexperterna om sig till psykologer och förklarar händelserna som enskilda incidenter. Förövarna beskrivs oftast som ”ensamvargar” som har uppstått ur ett politiskt vakuum, trots att ensamvargarna inte är särskilt ensamma. DN beskriver den 51-årige mannen som ”en som tröttnade på samhället” och Expressen skriver att ”han ligger långt ut till höger politiskt” när de skulle förklara hans politiska hemvist.

Företrädare för landets högerpartier kommer inte att krävas på avståndstagande

Vi blir inte matade med några livesändningar och intensiva nyhetsrapporteringar om dessa tillslag. Det är få journalister som barrikaderar sig utanför den misstänktas lägenhet för att försöka finna svar hos grannar och anhöriga. Företrädare för landets högerpartier kommer inte att krävas på avståndstagande. Den vita allmänheten kommer inte att bli stoppade av journalister på gatan för att bli tillfrågade om vad de känner inför tillslaget och om de anser att det rimmar bra med svenska värderingar.

Det kommer inte uppstå en alarmerande debatt om hårdare straff och skärpt lagstiftning bland folkvalda politiker, utan tvärtom. När politikerna ändå väljer att kommentera denna form av terrorism uppmanar de oftast till lugn och att man inte bör spekulera när det pågår en förundersökning.

Tänk om den misstänkte förövaren hade varit en muslim?

Det är ingen hemlighet att vi idag gör skillnad på politiskt motiverade våldshandlingar beroende på vem förövaren är. Tänk om journalister, proffstyckare och politiker hade samma inställning ifall den misstänkte förövaren hade varit en muslim?

Allt sedan 11 september 2001 har koloniala kunskapsproduktioner om muslimen intensifierats. Det är tacksamt och väldigt enkelt att begränsa vissa politiska fenomen till en särskild grupp. På så sätt kan vitheten distansera sig från fenomenet. Svenska muslimer blir frihetsberövade när de säger att de har sprängande huvudvärk, men vita män som lagrar vapen, sprängmedel och dödslistor går fria i väntan på en rättegång. Är det inte dags att se över terrorlagstiftningen som vi har idag, för hittills har den inte haft en påverkan på potentiella vita terrorister?