Förra helgen publicerade Dagens Nyheter sammanlagt fyra helsidor om några kurdiska föreningar i Tensta. Lönebidrag ska ha betalats ut på falska grunder. Burhan Yildiz hängs ut som ”föreningstopp” med bild och namn.
De kurdiska föreningar som hyr den röda stugan i Nydalsparken i Tensta är i fokus för journalisten Lasse Wierups reportage. I hans artiklar framgår att föreningarna har sedan 2012 tagit emot sammanlagt 60 arbetslösa, som fått lönebidrag under kortare och längre perioder.
– Det är arbetsförmedlingen som skickar dem till oss. De föreslår folk hela tiden och ibland har vi sagt nej. Alla som kommer hit har något slags funktionsnedsättning och kommer från arbetsförmedlingens rehab-avdelning, säger Burhan Yildiz.
Kanske inte alla, men väldigt många, känner Burhan
Han berättar att samarbetet med arbetsförmedlingen har pågått längre än vad artikeln påstår. Burhan Yildiz har varit aktiv i föreningslivet sedan i början av 1980-talet och haft ansvar för stora föreningsdrivna verksamheter som Tensta Marknad och Järva Rent och snyggt. Sedan många år är han anställd som tjänsteman i Spånga-Tensta, med ansvar för miljöfrågor. Han bor i Rinkeby och satt fram till 2014 i stadsdelsnämnden för Liberalerna. Kanske inte alla, men väldigt många, känner Burhan. Nu hängs han ut som en som fifflar med bidragspengar.
– Det handlar om 60 personer, men under många år. Vi har betalat allting, arbetsförmedlingen har ju kollat varje månad. Vi betalar ut löner, arbetsförmedlingen kollar att vi betalar arbetsgivaravgifter och skatt, och därefter skickar de pengarna till oss.
Men plötsligt ändrades rutinerna på Arbetsförmedlingen och föreningarna krävdes tillbaka på flera miljoner sommaren 2019.
– Ja, varsågod, sade jag. Ta tillbaka den skatt och de arbetsgivaravgifter som vi har betalat in varje månad. Kräv tillbaka de pengar som de anställda har fått. Om det blir några pengar kvar i föreningen efter det, så betalar vi tillbaka dem.
Han skakar på huvudet och suckar lite.
– Vi tyckte att arrangemanget med Arbetsförmedlingen var bra, eftersom de hela tiden kontrollerade att allt sköttes korrekt.
Solna tingsrätt beslutade om konkurs
Kravet från Arbetsförmedlingen gick vidare till Kronofogden, som konstaterade att föreningarna inte hade några medel. Ärendet hamnade hos konkursförvaltaren och Solna tingsrätt beslutade om konkurs.
Utöver dessa krav på återbetalning, så har Skattemyndigheten kontrollerat Burhan Yildiz privata konton sedan 2017 och kräver honom på 160 000 kronor.
– 48 000 handlar om mina utlägg, men resten av pengarna vet jag inte vad de är. Jag har begärt skriftlig förklaring från skattemyndigheten, men inte fått det. De utlägg jag har gjort för föreningen, betraktar de som inkomster.
Han förklarar att både han och kassören ofta betalade ut förskott till dem som var anställda.
– Det hände ofta att de hade ont om pengar och ville få ut några tusen i förskott. Då fick de det och sedan drog vi av det på lönen när pengarna kom.
Jag har aldrig rört föreningarnas konton
Men i DN:s artikel säger du att du inte ”sparat kopior på dina utlägg”.
– Ja, men det handlar om utlägg, som inköp till möten, elräkningar och även förskott på lön, som jag redovisat till kassören. Jag har alltid jobbat ideellt, aldrig tagit ut något arvode eller rört föreningarnas konton. Men när det handlar om arbetsgivaravgifter och inkomstskatt för de anställda, det har vi betalat varje månad. Det finns underlag på allting.
DN skriver också att några av dem som fått arbete hos föreningarna, bland annat med trygghetsarbete, varit tidigare dömda. Burhan Yildiz säger att det handlar högst om fem personer av de 60.
– Vi har tackat ja till att ta emot personer, som behöver rehabilitering, inte tidigare kriminella. De där killarna han skriver om kom inte från området, vi kände inte till dem. Där har Arbetsförmedlingen fört oss bakom ljuset, vi hade tackat nej om vi hade vetat det. Och när den där killen åkte fast under tiden han arbetade här, så fick vi inte veta det heller.
Två uppslag i landets största morgontidning, sammanlagt 18 spalter text och bild där Burhan Yildiz framstår som en skurk. I två spalter får han förklara sig, och därmed har reportern ryggen fri.
Halva Turkiet heter Yildiz
Lasse Wierup är, enligt tidningen, specialiserad på granskning av organiserad brottslighet och har nyligen gett ut en bok i ämnet. Kanske trodde han att Burhan Yildiz var släkt med en familj, med samma efternamn, som beskrivits som en kriminell klan i media nyligen.
– Men jag har ingen släkt här, förutom mina barn och min fru. Under Atatürk började vi använda efternamn, innan dess hette vi som våra fäder. Två namn blev otroligt populära; Aslan som betyder lejon och Yildiz som betyder stjärna. Halva Turkiet heter Yildiz.
Dagen när vi träffas har Burhan Yildiz tagit semester från arbetet på Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Han håller just på att ge en intervju till SVT Nyheter utanför den röda stugan i Nydalsparken. På kvällen ser jag inslaget och reporterns sista mening lyder ”han är inte misstänkt för brott”. Men vad handlar det här om i så fall? Burhan Yildiz tror att han vet.
– Jag gissar, att de vill såga ner hela civilsamhället och inte ha ett starkt föreningsliv. Det här kommer att öka misstron mot lokala föreningsaktiva. Och Arbetsförmedlingen borde se över sin organisation, istället skyfflar de hela skiten över oss. Vi har aldrig lurat någon.
Kerstin Gustafsson Figueroa
