Brottsförebyggande rådet, Brå, har presenterat en studie som visar att Sverige är det enda landet i Europa där dödsskjutningarna ökat sedan år 2000. Sverige har näst flest dödsskjutningar i Europa efter Kroatien. Järva står för en stor del av statistiken på senare tid.
Problematiken har inte getts tillräcklig uppmärksamhet. Frågan man ställer sig är, om det hade varit Anna och Kalle som avrättade varandra på löpande band, hade det då blivit samma notiser och hade polisen lika föraktfullt myntat begreppet ”självsanering”? Politikerna skyller på varandra om vem som gjort för lite och hur mer poliser och hårdare straff kan vara lösningen. De högerextremas förklaringsmodell är alltid densamma, men utredarna som haft i uppgift att studera utvecklingen kan inte säga varför. Alldeles för sällan kommer det viktigaste fram, att vi alla måste göra vad vi kan för att få slut på nyrekryteringen.
Polisen verkar vara det minsta han är rädd för
I TV4 dokumentären Gängkrigens tid förekommer en unik intervju med en part som man aldrig hör i debatten, en ung yrkesverksam kriminell. Han får frågan om han kan berätta om ett tidigt fint minne. Han har svårt att säga något för det är så många dåliga saker som staplats ovanpå varandra. Han har inte gått ut gymnasiet eller nian. Han har dödat, men dem han har dödat har inte lämnat honom och han försöker döva sina känslor med droger och lever sitt liv paranoid i rädslan att själv bli dödad. Polisen verkar vara det minsta han är rädd för. Han kommer till slut fram med ett svar, att det finaste minnet var gemenskapen han kände i början av kriminaliteten.
Vi tror att det finns andra sätt att erbjuda gemenskap
I Tensta United, Grönt Initiativ och Det gror i betongen så tror vi att det finns andra sätt att erbjuda gemenskap. Vi fortsätter att tro det även när staden inte tror på oss. Vi vet att Tensta Träff som staden nu ska sälja ut behövs för föreningar. Vi tror att man måste låsa upp alla de outnyttjade resurser som staden sitter på i form av mark och lokaler och erbjuda föreningar möjligheter att ge ungdomarna här fler verksamheter.
Länge har vi som vill se mer sysselsättning för ungdomar bemötts av nej och det går inte. Under tio års tid har vi försökt arbeta för att marken vid Järva kommer de boende till del. Hur kan det inte finnas möjlighet att tilldela en plätt för odling på världens största stadsnära ekologiska jordbruk? Ett område avsett att vara kulturreservat och nyttjas av människorna som bor där för rekreation.
Det kan inte bara vara ligorna som tar emot våra ungdomar med öppna armar
Med den pågående situationen borde det brinna i knutarna för att göra allt för att erbjuda ungdomar alternativ. Det kan inte bara vara ligorna som tar emot våra ungdomar med öppna armar. Barn så unga som tolv år utsätts för rekryteringsförsök. Men Södra Järvas största fotbollsklubb saknar föreningslokal, samtidigt som det finns gott om tomma lokaler.
När Grönt Initiativ beskriver hur en grön omställning skulle vara möjlig i Tensta genom att skicka in ett medborgarförslag, kommer först svaret att ansvaret för Tensta är delat på tre olika förvaltningar och att frågan styckats upp, men inget del i förslaget får sedan något bemötande överhuvudtaget. Om staden kan satsa en och en halv miljard på att renovera en delikatessbutik i stans lyxigaste kvarter så borde man kunna låsa upp tomma lokaler och anvisa mark så ungdomar kan få använda Järvafältet till annat än missbruk och provskjutningar.
Vill man så kan man! Frågan är, varför vill man så lite med Järva?
Damir Radovic – Det gror i betongen
Mariam Jallow Tholozon – ansvarig för klimatengagemang i Tensta United och miljöaktivist i Grönt Initiativ
