Trots det växande intresset för växter och odling så har Stockholms stad inte tagit några direkta initiativ för att utöka odlingsmöjligheterna för alla hundratusentals stockholmare som bor i lägenhet och inte kan ägna sig åt odling i större skala. Det är synd och något som borde åtgärdas.

Växter och odling är en fritidssysselsättning som har fått ett stort uppsving de senaste åren. Det finns många fördelar med att växter och odling är intressen som lockar fler och fler stockholmare. Det är nämligen ett intresse som är miljövänligt, hälsosamt och även har visat sig hjälpa vid rehabilitering av utmattningssyndrom. Odlingslotter har också visat sig bidra till den biologiska mångfalden på flera olika sätt, dels genom att de drar till sig insekter och pollinerare som i sin tur för med sig att även fågellivet ökar, och dels genom att det där också går att hitta ovanliga blomsorter och andra kulturväxter.

10 000 stockholmare står i kö för att få tillgång till en odlingslott

Det finns alltså många fördelar med stockholmarnas växande intresse för odling. Men trots det finns det idag alldeles för då lotter och så många som 10 000 stockholmare står i kö för att få tillgång till en odlingslott. Efterfrågan är alltså stor, men trots det planerar inte staden för fler lotter.

Frågan om tillgången till odlingslotter är också en fråga om jämlikhet. Alla har inte råd att bo i villa eller radhus, och alla har definitivt inte råd att köpa en sommarstuga. Men alla har rätt till en meningsfull och aktiv fritid.

Runt Järva bor de flesta i lägenheter utan möjlighet att odla

Vi i Vänsterpartiet vill därför att staden ska peka ut fler platser för att anlägga odlingslotter och vi tycker att ett bra ställe att börja på vore Järvafältet där det finns öppen mark. Runt Järva bor de flesta också i lägenheter utan möjlighet till att odla i någon större skala, så där är efterfrågan på lotter också hög.

Vi tycker också att staden måste se över de regler som idag innebär att man till exempel inte är får att ha någon form av bebyggelse på odlingslotter. Många odlare tillbringar långa dagar på sina odlingslotter och man borde därför få tillåtelse att sätta upp en mindre byggnad, till exempel en pergola med tak, för att slippa åka hem vid regn. Det borde också finnas möjlighet att utveckla odlingslotterna så att man kan skydda sina planteringar från rådjur och andra skadedjur, genom att tillåta staket eller andra former av inhängningar.

Att kunna ägna sig åt odling ska inte vara förbehållet dem som har trädgård eller sommarhus, det ska vara tillgängligt för alla. Vi politiker måste därför se till att göra det enklare för stockholmarna att odla och vistas utomhus. Det gynnar både stockholmarna och naturen.

Sara Stenudd (V), stadsbyggnadsnämnden Stockholms stad
Lämna ett svar
You May Also Like

Har Sveriges Allmännytta ens lyssnat på hyresgästerna?

Jag har själv varit i ett flertal av Hemblas lägenheter i Husby. Jag har varit hemma hos hyresgäster som är desperata eftersom deras barn bor i sovrum med mögel på väggarna, hos personer som tvingas leva i konstant oljud och hos människor som är rädda för att få elstötar i badrummet på grund av synligt hängande eldragningar. För mig är det inte acceptabelt att det ser ut så i hyresrätter i Sverige år 2021.

Susanne Leinsköld, vi vill ha en uppriktig ursäkt

Så har vi varit med om ännu en dödsskjutning i Järva. Och än en gång har vi somalier pekats ut, som orsaken till gängvåldet. Politiker och tjänstemän skyller ifrån sig och tar inget eget ansvar.

Vad menar den biträdande rikspolischefen egentligen?

”De här barnen har ingen ambition av att bli en del av samhället utan de har en ambition redan från födseln av att ta över i kriminalitet. Där är vi i Sverige ganska naiva.” Det sade biträdande rikspolischef Mats Löfving I P1:s lördagsintervju igår. 

Något i det nya folkhemmet har gått förlorat

Vi ser oss gärna som en av världens första och främsta välfärdsstater. Men Sveriges tid som välfärdsnation är dock kort för några av oss. I Per Albin Hanssons folkhem fanns inte plats för några ”idioter”. Det samhälle som inte skulle göra skillnad på kelgrisar eller styvbarn, hade märkligt svårt att inkludera människor med funktionsnedsättningar. Hur har det sedan gått?