En dag i Rinkeby centrum, runt 14:00 tiden:

Jag skulle ta ut 500 kronor från bankomaten inne i centrum. När jag är klar går jag därifrån, helt inne i mina egna tankar. Vad ska jag laga för mat?

Då hör jag någon ropa efter mig. Jag vänder mig om och en ung man kommer mot mig med armen utsträckt. I handen har han någonting som han viftar med.
”Är det din? Är det din femhundring? Den låg kvar i bankomaten.”

Jag vaknar till liv och tar emot pengarna.
” Tack så hemskt mycket”, säger jag. Och vet inte riktigt vad jag ska göra. Men någonstans sitter det där vi fick lära oss på lågstadiet, att man ska ge hittelön till den som hittat något man tappat bort. Så jag säger ”Du kan ta den! Du får den, det var ju du som hittade den!”

Den unge mannen avböjer vänligt.

”Okej”, säger jag, ”då ska jag skriva om det i lokaltidningen!”

Kvinnorna bakom mig i kön till bankomaten ler och roas lite av min vardagsincident. Jag tänker, att detta måste vi skriva om oftare. Detta må gudarna veta, att många gånger i orten, en grå vinterdag som denna, så är de här unga killarna våra vardagshjältar.

 Nikoletta Dolfin  
Lämna ett svar
You May Also Like

In Memoriam: Hasse Grafström

Hans – Hasse Grafström – gick bort på natten den 12 oktober. Samma datum som Björn Söderberg. Två män som i handling levde som de lärde.

Skolan borde bli bättre på att diskutera rasism

Jag tycker, att skolan i Sverige borde bli bättre på att diskutera rasism med eleverna och lära ut hur man kan bemöta den så att rasismen försvinner.

Jag har gått i karantän

Jag är så lycklig över att Corona-pandemin är en kris, och inte ett krig.

Hopplöst att brevväxla med skatteverket

Jag är en mamma som kom till Sverige under sent 1990-tal från Somalia. Jag gillar det svenska systemet, uppskattar det verkligen, och just därför blir jag så frustrerad när myndigheter som skatteverket inte tar hänsyn till människor med svenska som andra språk.