En dag i Rinkeby centrum, runt 14:00 tiden:

Jag skulle ta ut 500 kronor från bankomaten inne i centrum. När jag är klar går jag därifrån, helt inne i mina egna tankar. Vad ska jag laga för mat?

Då hör jag någon ropa efter mig. Jag vänder mig om och en ung man kommer mot mig med armen utsträckt. I handen har han någonting som han viftar med.
”Är det din? Är det din femhundring? Den låg kvar i bankomaten.”

Jag vaknar till liv och tar emot pengarna.
” Tack så hemskt mycket”, säger jag. Och vet inte riktigt vad jag ska göra. Men någonstans sitter det där vi fick lära oss på lågstadiet, att man ska ge hittelön till den som hittat något man tappat bort. Så jag säger ”Du kan ta den! Du får den, det var ju du som hittade den!”

Den unge mannen avböjer vänligt.

”Okej”, säger jag, ”då ska jag skriva om det i lokaltidningen!”

Kvinnorna bakom mig i kön till bankomaten ler och roas lite av min vardagsincident. Jag tänker, att detta måste vi skriva om oftare. Detta må gudarna veta, att många gånger i orten, en grå vinterdag som denna, så är de här unga killarna våra vardagshjältar.

 Nikoletta Dolfin  
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Polisen avvisar EU-migranter från Hindertorpsparken

En familj EU-migranter blev avvisade av polisen förra veckan från Hindertorpsparken i Rinkeby när de skulle laga mat. De hade släpat vatten till matlagningen på kvällen för att kunna laga och äta varm mat tillsammans, efter en dags arbete med tiggeri.

Om DN Stockholm, orten och tryggheten

Jag var ute i Rinkeby och upptäckte de två kvinnorna nere i avgrunden, sådan terräng jag sett i amerikanska CNN-kanalen när flyktingar försöker nå den mexikansk-amerikanska gränsen. Tankarna for runt i huvudet. Var gör de där? Jag hann inte sträcka ut en hjälpande hand innan jag hörde kvinnans första ord:  – Vad tycker du om bron?

Vården ska finnas där den behövs 

Alliansens sjukvårdspolitik i Stockholm ger vårdbolagen rätt att välja bort områden där…

Vems historia får bära historien om orten?

Jag har precis sett dokumentären ”Älskade Husby” på SVT och intrycken blir extra många eftersom jag växte upp på andra sidan Järvafältet. Det handlar om min egen årgång, som tonåring kände jag några av deltagarna och jag känner igen de flesta.