Någon har sagt att det, som de så kallade utsatta områdena är utsatta för, är arrogant stadsplanering. Vi som bor i Husby har erfarenhet av det. Titta på ärendet med diarienummer 2016-19140 som ställts ut på nya Husby Träff. Det handlar om exempellös förtätning.

Till en början konstaterar man att avsikten är att bygga 2000 lägenheter i Husby, det vill säga öka antalet bostäder med 40 procent. Det torde inte finnas någon annan förort i Stockholm som ska förtätas så till den milda grad. Husby är redan en av stadens mest exploaterade stadsdelar.

Här kan en liten bakgrund vara på plats. I november 2007 fick ett hundratal hushåll i det som sedan blev det så kallade referenskvarteret på Trondheimsgatan besked om att de skulle ut ur husen efter årsskiftet.  Ett av husen skulle rivas för att öppna upp kvarteret!De övriga tre skulle rustas upp till nybyggnadsstandard. På direkt fråga svarade en tjänsteman från Svenska Bostäder att det skulle leda till 70-procentiga hyreshöjningar, en uppgift som företaget sedan inte stått för.

Ett av husen stod sedan tomt ett par år sedan träöverbyggnaden brunnit och hela huset blivit obeboeligt. Det var ett av de 22 av våra loftgångshus som några år tidigare hade byggts på med ”radhuslängor” på taken i det vällovliga syftet att folk skulle få någonstans att bo.
(Dessvärre förstörs ju hela byggnaden när det brinner i de översta trävåningarna, vilket hittills lyckligtvis bara skett två gånger.) Till saken hör att i underlaget som togs fram innan man byggde den extra våningen på husen, konstaterades att Husby var så hårt exploaterat att ytterligare förtätning inte var möjlig.  

Men det skulle bli värre. Våren 2008 redovisade i dåvarande Husby Träff Göteborgsarkitekten Sten Jonsson på uppdrag av Svenska Bostäder ett förslag att riva 1100 av Svenska Bostäders lägenheter och i stället bygga radhus nere vid fältet och bostadsrätter ”eftersom det var trevligare”(!) Ett ganska oblygt förslag för att bli av med befolkningen i Husby. Var vi skulle dumpas framgick inte.

Det tog hus i helsicke. Svenska Bostäders VD, ordförande och ledning, liksom ytterstadsborgarrådet, byttes ut. Och efter mycket om och men, där Nätverket Järvas framtid mobiliserade opinionen i Husby, kunde avtal slutas mellan Hyresgästföreningen och Svenska Bostäder om en långsiktig plan med hyresgästinflytande för upprustning av våra hus, som fortfarande pågår.

Som boende i Husby kunde man önska sig lite konsekvens och kontinuitet. I stället vill de styrande ena året riva våra bostäder andra året smälla in flera hus i ett redan tätt bebyggt område. Den enda kontinuitet som förunnas oss verkar vara att vi får bo i en byggarbetsplats decennium efter decennium.

Med det sagt finns det ändå förståelse för att det behövs fler bostäder och att man måste bygga även i Husby. I synnerhet finns ett behov av billiga hyreslägenheter. Vi lär få finna oss i att man bygger på parkeringsdäcken, att man bygger den planerade höghusskrapan vid parkeringen vid Husby centrum. Ett problem är var folk som har bilar ska ställa dem om parkeringshusen försvinner.

Med dårars envishet återkommer skrivbordsfolket inne i stan med förslag att riva upp trafiksepareringen i Husby. För ett och ett halvt decennium sedan var det samma visa. I en strukturplan ville man dra en bilgata från Kista fram till Husby torg. För att gatan skulle komma fram i nivå med torget, ville man riva broarna över Norgegatan och fylla igen gatan.

På Norgegatan går fem busslinjer inklusive en natt/morgonlinje. Biltrafiken morgnar och eftermiddagar är snabb och intensiv. Det skulle också anläggas trottoarer längs våra bilgator inne i stadsdelen. 

Protesterna lät inte vänta på sig. Nätverket Järvas framtid samlade namn, ordnade möten med hundratals deltagare, där vi bjöd in politiker och tjänstemän. I strukturplanen stod att man ville ”skapa spännande möten mellan bilar och människor”. I Nätverkets yttrande, skrev vi att sådana möten under stundom leder till döden för fotgängarna. 
Vid ett möte med teknikerna som utarbetat planen föreslog de en ”kompromiss”. De ville riva den mest frekventerade bron, men behålla broarna närmast Akalla och Kista. Det skulle innebära kilometerlånga omvägar för barn på väg till skolor och dagis ifall de ville undvika att riskera liv och lem i slalomlopp mellan bussar och bilar på Norgegatan. Ett fyrsiffrigt antal människor på väg att handla eller till tunnelbanan och bussar skulle dagligen tvingas korsa Norgegatan bland bilar och bussar. Och det fullständigt i onödan på grund av en nyck från några skrivbordsplanerare. Vid det mötet deltog även ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M). Efter mötet bordlades ärendet.

När våra protester pågått i fem år meddelade Joakim Larsson, som faktiskt var en flitig gäst i Husby under de här åren, att det inte skulle genomföras någon strukturplan i Husby, ”eftersom Husbyborna inte vill ha den”.

 Vi hade hoppats att den insikten skulle finnas kvar. Men nu återkommer förslag om trottoarer längs bilvägarna och man vill till och med anlägga cykelbanor längs Norgegatan. Den som föreslår det har aldrig cyklat genom Husby mellan Akalla och Kista. Det finns åtminstone fyra olika bättre alternativ där man slipper utsätta sig för bullret och avgaserna på Norgegatan.

Norgegatan behövs som den snabba genomfartsled den är, för bussar och bilar. Det tjänar varken bilister, fotgängare eller cyklister att behöva trängas tillsammans i den miljön.
Husby är unikt i så måtto att barn som växer upp här från tidig ålder tryggt kan gå till skolan utan att föräldrarna behöver oroa sig för att de ska bli överkörda av föräldrar som kör sina barn i bil till skolan på grund av rädsla att de ska bli överkörda av föräldrar som kör barn till skolan…

Det går att bygga lite fler bostäder i Husby. Men man efterlyser lite hänsyn och pietet. Lite känsla för oss som bor här och för den planering som gjordes innan fältet bebyggdes! Man byggde en förort som smälte in i naturen, för människorna som skulle bo här. Och planen var väl genomtänkt från färgsättningen av husen till trafikplaneringen och den offentliga och privata service som kom på plats. (De som byggde Husby kunde inte ana inte att så mycket här skulle läggas ner, tas bort och försvinna!)

För mig som växt upp och bott i innerstan i mer än 30 år, och som nu bott i Husby snart 40 år är det lätt att jämföra och jag vill inte ha tillbaks trafikmiljön i innerstan.

 Mats Leander – aktiv i Nätverket Järvas framtid 2007-2014
Lämna ett svar
You May Also Like

Att arbetare utnyttjas är ett strukturellt problem

Slutreplik av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Anders Österberg i debatten om Zalando-lagret, där Ingram Micro som driver lagret tidigare besvarat kritiken.

Black Lives Matter vill ge plats åt de osynliga offren

Black Lives Matter vill berätta om alla dem som saknar en grav att gå till, alla som berövades sitt kulturella arv, alla bortglömda offer för rasismen. De vill belysa hur gamla institutioner konserverar rasismen – den strukturella rasismen. Det handlar inte om igår, utan det handlar också om vår samtid.

En skriftlig fråga till inrikesminister Mikael Damberg

Sverige har en poliskår att vara stolt över. Svenska poliser är professionella, välutbildade och hårt arbetande. Jag förstår att det bitvis är en svår miljö att jobba i för en polis i Järva med de problem vi har med brottslighet. Många järvabor känner någon som blivit drabbad av dödligt våld och alla förstår att polisen står i främsta linjen för att motverka våldet. Men det är också en balansgång mellan övervåld vid polisens ingripanden och allmänhetens förtroende. Det är självklart aldrig acceptabelt att övervåld används.

Mikael Damberg (S) svarar om åtgärder mot polisiärt övervåld

Till följd av det våldsamma ingripandet av polis i Rinkeby, ställde Anders Österberg, riksdagsledamot (S), en skriftlig fråga till Mikael Damberg (S) om vilka åtgärder inrikesministern har vidtagit för att minska risken för övervåld vid polisens insatser, och vilka ytterligare åtgärder han planerar att vidta. Nu svarar Mikael Damberg på brevet.