Anna Nygård porträtt
Anna Nygård

Det finns två kategorier människor bland dem som inte har en relation till Järva. Antingen tror de på vad de har sett på nyheterna och tycker det verkar hemskt och fruktansvärt att bo här, eller så tror de att det är lite spännande och exotiskt.

Det är lätt att fantasin skenar iväg för den välvillige som föreställer sig stimmiga grönsaksmarknader, matos från världens alla kök och härliga kulturkrockar. Att Järva också är trångboddhet, barnfattigdom, skjutningar, förkortad livslängd och nu senast epicentrum för en pandemi framstår för den som är riktigt långt borta, som något romantiskt.

Men de skulle aldrig betala en krona extra i skatt för att höja vårdarbetarnas löner

Det går att dra paralleller till synen på arbetarklassen och det förhärligande av hårt arbete, under närmast omänskliga villkor, som aktualiserats under coronapandemin. Marknadsliberaler och konservativa drar sig inte för att hylla vad de kallar ”våra hjältar”, men de skulle aldrig betala en krona extra i skatt för att höja vårdarbetarnas löner. Viruskrisen har gjort klassklyftorna övertydliga, men bland de mest privilegierade finns förnekare som slår knut på sig själva för att få ihop ideologi med praktik.

”Man får den lokaltidning man förtjänar”

Lokaltidningen Mitt i har i år fått en ny chefredaktör. Han heter Claes de Faire och bor i en bostadsrätt på Östermalm värderad till 11 400 000 kronor. Han skrev härom veckan en svårbegriplig text om att ”man får den lokaltidning man förtjänar” som gick ut på att Mitt i skulle ”hjälpa Tensta och Rinkeby att ta sig ur coronakrisen”. Claes de Faire vill så väldigt gärna känna sig betydelsefull så att han drar till med ett ”vi”. Det kan ju vara förståeligt att han vill vara ”vi” med tidningens läsare, men i det här fallet blir det närmast absurt.  

Claes de Faire skriver: ”Sedan är vi rätt många i Järva som kanske är permitterade, täcker upp för kollegor eller bara försöker bli friska och hålla hälsan och se till att Tensta och Rinkeby ska klara sig så bra som möjligt. Vi som fortsätter kämpa på”

Vi som faktiskt bor i Järva måste akta oss för sådana som Claes de Faire

Det finns inget vi, och självklart vet han det, men jag tror faktiskt att han önskar att det gjorde det. Men vi, alltså vi som faktiskt bor i Järva måste akta oss för sådana som Claes de Faire. Att han kan bo i en elvamiljonersvåning på Sibyllegatan är en del av orsaken till att människor i Järva måste trängas i små lägenheter under hälsofarliga omständigheter.

Bra journalistik är ingenting någon ska behöva göra sig förtjänt av, inte bra vård eller ett tryggt välfärdssamhälle heller. En lokaltidning är en lokaltidning och den kan i bästa fall bidra till samhället med bra journalistik, men den löser inga coronakriser. Solidaritet, samarbete och ett stabilt samhälle med bra sjukvård gör det.

Anna Nygård
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Nu är tid att gå igenom alla sparade minnen

Vi kommer att få möta en ny och oroande våg av coronasmittade, får vi höra. Sjukvårdspersonalen dignar under ökade krav och vi måste efterleva restriktionerna om avstånd och hygien länge till. Hur länge till, undrar vi alla.

Varför har klubbarna i Järva så svårt att samarbeta?

Varför har vi klubbar så svårt för att samarbeta? En god vän jobbade för tio år sen i ett stort tvärvetenskapligt projekt där de analyserade massor av olika samhällen över hela världen. Alla de mest välmående samhällena hade en sak gemensamt: samarbete.

Ingenting är längre som förut

Den här krönikan handlar om Medborgarkontoret i Tensta. Jag vet att ord som engagemang, vilja och intresse inte finns hos vissa av dem som jobbar där

Tankar under allhelgonahelgen

Corona fortsätter sitt regemente. Jag kallar henne ”Madam Corona” med den utmanande huvudbonaden. Som ”riskperson” känner man sig då och då lite utanför och undrar om man verkligen inte kan hjälpa till med något. Äldre har alltid undrat hur det skall gå för de unga i samhället.