Vi kommer att få möta en ny och oroande våg av coronasmittade, får vi höra. Sjukvårdspersonalen dignar under ökade krav och vi måste efterleva restriktionerna om avstånd och hygien länge till. Hur länge till, undrar vi alla.
För en del av oss äldre, som inte kan bidra med någon insats längre, gäller det att hitta på något att göra där hemma, för att hålla humöret uppe. För min del har jag börjat röja i klädkammaren. Där står en massa pärmar fyllda med diverse papper: brev från nära och kära som var åtskilda på grund av kriget en gång, dagböcker och diverse personliga handlingar. Kanske kan man rensa ut lite.
Där behöver jag hjälp att gallra, medan några då ’nyinflyttade’, som jag, finns kvar
Andra pärmar vittnar om olika demokratiska och kulturella aktiviteter från 1974 och framåt, som de nyinflyttade Husbyborna skapade tillsammans. Här finns protokoll och bilagor, olika projektprogram, tidningsreportage. Där behöver jag hjälp att gallra, medan några då ”nyinflyttade”, som jag, finns kvar.
Det blev några dagar intensiv och spännande läsning av händelser och känslor som jag nästan hade glömt bort eller förträngt – både det positiva och det mindre roliga. Det kändes mycket bra att ha upplevt det här igen.
Åren som omyndig var turbulenta, men åren som vuxen med eget familjeliv var trygga. Där skall jag spara det som kan vara spännande för våra barn och barnbarn att läsa. Det är mycket man behåller för sig själv och det är mycket som förändrats i samhället sedan 1951, det var då jag gifte mig.
Det var som ett tack och farväl till det som fyllt mitt liv
Åren som pensionär fyller också ett par pärmar med privat innehåll. Jag gick igenom allt och tänkte ett och annat, men det kändes bara skönt att sedan bara riva allt. För mig var den här genomgången hälsosam, känns det som. Det var som ett tack och farväl till det som fyllt mitt liv.
Någon dag skall jag gå igenom föreningspärmarna på samma sätt. Idag följer jag det som sker i orten via Folkets Husby och rapporter och insändare i Nyhetsbyrån Järva och papperstidningarna. Man kämpar och lyckas med nya frågor och utmaningar i ett helt annat samhälle nu. Men vi saknar alla de öppna mötesplatserna som vi hade en gång.
När pandemin är över hoppas jag få uppleva familjeliv utanför pärmarna!
Inga Harnesk
