Varför är det svårt att minska hälsoklyftorna i samhället? Många har forskat om ojämlikhet när det gäller hälsan i Sverige och regeringen har tagit olika beslut om åtgärder. Men det händer ingenting.
Jag bor i Tensta och där har jag bott i 20 år. Under tiden har området blivit sämre för varje år. Tidigare hade vi gymnasieskola, Komvux, SFI, försäkringskassa, skatteverk, fungerande vårdcentral som hade trevlig personal. Idag finns inget kvar. Det är en orsak till att invånarna inte har tillgång till arbete i området. För att arbeta måste vi därför resa långt, med höga kostnader som följd. Det är en verklighet för många Tenstabor.
Många i området arbetar och betalar skatt, men får ändå inte någon samhällsservice. Det finns ingen naturlig träffpunkt i Tensta, för människor i olika åldrar. De äldre i området får ingen sysselsättning. Många äldre tvingas vara instängda hemmet, vilket i många fall leder till psykisk ohälsa.
Jag undrar, varför kräver vi som bor här inte mer från politikerna?
Jag undrar, varför kräver vi som bor här inte kräver mer från politikerna? Det finns tydliga folkhälsomål i Sverige att följa. Varför lokala politiker inte tänker om och gör rätt, förstår jag inte. Speciellt när SL höjer sina priser och Livstycket i Tensta har lagts ner. Det är många kvinnor som har sin sysselsättning där om dagarna. Vad ska kvinnorna göra nu?
Forskningen visar att olika individer är olika sårbara för hälsans olika bestämningsfaktorer. En kvinna som inte har ett arbete att gå till och saknar ett socialt nätverk är mycket sårbar.
För stora delar av befolkningen utvecklas hälsan positivt. Men det gäller inte i Järva.
Regeringens övergripande mål inom folkhälsoområdet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa för hela befolkningen. Målet är att de påverkbara hälsoklyftorna ska försvinna inom en generation.
Folkhälsan i Sverige är i ett internationellt perspektiv god och för stora delar av befolkningen utvecklas hälsan positivt. Men det gäller inte i Järva.
Järva ligger i Sverige geografiskt, men ändå inte.
Fatuma Mohamed
