Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.
När jag var ung var hotet om kärnvapenkrig reellt, USA hade sina Pershing II-robotar och Sovjetunionen sina SS 20. Vi var hundratusentals, ja, miljoner, som över hela världen demonstrerade för fred. Det blev ett nedrustningsavtal, som betraktades som slutet på ”kalla kriget”. (Ett avtal som USA nu har lämnat och gjort världen mer osäker.)
Människan har en fantastisk förmåga att överleva.
Och många människor i rörelse är det som kan förändra sakernas tillstånd. Människan har – och har alltid haft – en fantastisk förmåga att överleva.
Och det finns inget farligare än hopplöshet. Men förtvivla inte, organisera er. Engagera dig i den lokala föreningen, fotbollsklubben, mot utförsäljningar, för en bättre skola. Stort som smått, allt spelar roll. Historien har också lärt oss att förändringar kan komma fort, fortare än någon anar.