Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.

När jag var ung var hotet om kärnvapenkrig reellt, USA hade sina Pershing II-robotar och Sovjetunionen sina SS 20. Vi var hundratusentals, ja, miljoner, som över hela världen demonstrerade för fred. Det blev ett nedrustningsavtal, som betraktades som slutet på ”kalla kriget”. (Ett avtal som USA nu har lämnat och gjort världen mer osäker.)

Människan har en fantastisk förmåga att överleva.

Och många människor i rörelse är det som kan förändra sakernas tillstånd. Människan har – och har alltid haft – en fantastisk förmåga att överleva.

Och det finns inget farligare än hopplöshet. Men förtvivla inte, organisera er. Engagera dig i den lokala föreningen, fotbollsklubben, mot utförsäljningar, för en bättre skola. Stort som smått, allt spelar roll. Historien har också lärt oss att förändringar kan komma fort, fortare än någon anar.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Det är det här med religion och tradition

Det är det här med religion och tradition. För några år sedan intervjuade jag en somalisk tjej om hur hon och hennes familj firade eid. Vi träffades utomhus och hon hade precis kommit ut från moskén. ”Ja, vad handlade predikan om idag då?” frågade jag. ”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag förstod inte, han talade arabiska.”

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.

Fryshuset, Lugna Gatan och kriminella aktiviteter

”Visst jobbar du för tidningen?”Det var på ett möte i stadsdelsnämnden för några månader sedan. En kvinna kom fram till mig och bad mig komma med utanför mötessalen.

Tillbaka på ruta ett och börja om från början

Jag har arbetat i Järva sedan augusti 2016, men ibland känns det som om jag varit här i evigheter.