Daniel Sanchez växte upp i Rinkeby med två äldre syskon och föräldrar. Han har bott i Rinkeby i hela sitt liv, men bor numera i en studentlägenhet i Skanstull. Förutom att köra stand up så studerar han psykologi på Stockholms universitet.

– Mitt stora intresse var fotboll när jag växte upp. Jag spelade i Vasalund på en ganska hög nivå, en klubb som har funnits Rinkeby sen 1990-talet. Fotboll var min stora passion och det var något jag tog seriöst ända fram till tjugoårsåldern.

Han beskriver grundskolan ”som kaos”, han kunde inte sitta stilla. Ändå gillade han skolan, men i gymnasiet gick det snett.

Jag hade inga pengar, var ensam och arbetslös

– Jag visste inte vad jag ville göra. Jag hade inga pengar, var ensam och arbetslös. Hade hållit på med lite kriminella saker redan i trettonårsåldern, som att tjuvkoppla bilar med kompisar. En del av mina vänner höll på med sådant.

Daniel hade en nära vän, som var som en storebror. Han såg att Daniel var smart, men vilsen. Han gav Daniel en väska, och sade ”börja nästa vecka”. Det kunde ha blivit början på en karriär som knarklangare. Men efter några dagar sade han stopp.
– Jag var så nära att hamna där.  Jag tror att många som hamnar snett vill ha värme, vänskap och att bli accepterade. De blir som en familj och som ung kille behöver man en fadersfigur. Fortfarande i vuxen ålder har jag min pappa att se upp till. Det är det många som saknar i orten.

Hur började du med stand up och varför?

– Jag började med stand up när jag var 22 år. Jag pluggade till idrottslärare hösten 2013, men började allvarligt fundera på om det verkligen var lärare jag ville jobba med hela livet. Under några veckor funderade jag intensivt över vad jag istället skulle vilja göra. Vad är jag bra på? Vad tycker jag är intressant? Vad ger mig glädje?

Efter en tid insåg Daniel att han ofta försöker vara rolig. Och han tittade väldigt mycket på humor i form av stand up och filmer. Då föddes tanken att testa stand up.

– Mitt under denna identitets- och framtidskris hade vi en föreläsning i en stor aula med över 120 studenter. Jag fick för mig, mitt under föreläsningen, att ställa en rolig fråga till föreläsaren. Salen skrattade så mycket att de avbröt hela föreläsningen. Det var inte ovanligt att jag försökte vara rolig i klassen. Men denna gång var det annorlunda. Nu var det fem andra klasser och en föreläsare som skrattade.

Den adrenalinkicken höll i sig hela dagen

Den adrenalinkicken höll i sig hela dagen. Han bestämde sig. Han skulle testa att köra stand up.

– Jag tror, att jag började med stand up för att jag inte ville bli den personen som jobbat i över 40 år som lärare. För att sedan ångra att jag inte testade att köra stand up. 

Daniel Sanches hade under hela sin uppväxt sett hur tufft hans föräldrar har haft det. Hur slitna de var. Hans pappa jobbade inom restaurangbranschen och mamma har haft lite olika jobb. Men båda slet, vaknade tidigt på morgonen och tjänade inte så mycket pengar.

– Om jag nu ska spendera så mycket tid och energi, så vill jag göra något jag tycker är kul. Något kreativt, jag tar hellre risken. De slitsamma jobben kommer alltid att finnas och då tar jag de jobben i värsta fall. Om allt skiter sig.

Vad vill du med din stand up? 

– Jag vill få publiken att skratta och att försöka bli så bra jag bara kan. Jag jobbar hårt med att försöka få fram min personlighet på scen. Det finns väldigt många vita killar i min ålder som kör stand up och då vill jag försöka sticka ut och vara så unik jag kan.

Först och främst ska det vara roligt

– Jag vill uttrycka vad jag ​egentligen​ tycker om världen, om människor och mig själv. Ärliga tankar om hur jag känner som jag kanske inte skulle våga uttrycka annars. Men först och främst ska det vara roligt.

Vad gör du just nu? Dina drömmar? Framtidsplaner?

– Just nu uppträder jag och kör stand up några gånger i veckan. Jag har även provat improvisation och det kan hända att jag dyker upp i en sketch eller reklamfilm i framtiden.

Daniel kommer bland annat vara med i nya säsongen av Dilan och Moa på SVT Play i april. Han fortsätter samtidigt sina studier och satsar på en Master i psykologi. Han vill kunna leva på humor på något sätt; stand up, skådespela, göra podcast och vara manusförfattare. Så länge det handlar om humor. Men branschen är osäker och det finns inte mycket pengar i det.

– Mina drömmar och framtidsplaner är lite som att jag sitter i en roddbåt och det enda jag har är en åra och en kompass. Jag vet inte var någonstans i havet jag är eller när jag kommer att hitta land. Jag vet bara att jag ska norrut. Det kan ta mig ett år tills jag hittar en säker plats i det jag gör. Om jag har tur. Men det kommer troligen ta mig minst tio år till.

Skulle du vilja göra mer för unga i orten? Du var ju med när stand up kom till Tensta Träff och Folkets Husby.

– Ja, jag skulle verkligen vilja göra mer för unga i orten. I samarbete med Scala Komedi, som är en populär stand up-klubb i Stockholm, så ville Thanos Fotas, Melody Farshin, Jonathan Rollins och jag uppträda i olika förorter i Stockholm. Stand up i Stockholm är väldigt centrerat till Södermalm, där finns flera klubbar. Men i förorter som Tensta, Botkyrka eller Husby finns det inga alls.

 – Vi ville visa att stand up i Sverige är något som folk från orten också är väldigt duktiga på. Inte bara “vanliga” svenskar som Johan Glans, Henrik Schyffert och Petra Mede. Talang finns överallt och förhoppningsvis kan våra stand up-kvällar väcka intresse hos unga.

Fotbollskarriären var över, livet kändes tomt och meningslöst

Samtidigt vill Daniel Sanchez ge orten en röst. Han menar att annars finns en risk att synen på orten blir väldigt skev.
 – Annars kommer bilden av orten präglas ännu mer av sensationsjournalistik. Personligen vill jag vara ett exempel för unga, visa  att det finns andra vägar än fotboll.

Daniel berättar att han var deprimerad under tonåren. Fotbollskarriären var över, livet kändes tomt och meningslöst.

Stand up räddade mig

– När jag blev arbetslös efter gymnasiet och gick på Jobbtorget i Kista var jag i en djup depression. Stand up räddade mig, gav mig glädje och vänner. Den bekräftade att jag är okej och att jag har nåt att ge andra människor. Kanske kan jag inspirera någon annan. 

Vad är viktigt för den som vill satsa på stand up? 

– Jag tror att stand-up är en grej man gör för att man verkligen vill göra det. Ska du göra det, ska det nästan kännas som att du måste göra det. Börja inte med stand up om du vill tjäna pengar, du kommer bara bli besviken. Det är som ett maraton, inte kortdistanslöpning.

 – Det finns inga genvägar, man måste jobba hårt. Att leva som proffs och på topp är få förunnat. Jag brukar inte ge tips då jag anser att de flesta komiker hittar oftast sina egna vägar. Men uppträd så mycket du kan, orkar och förbered dig på att det tar tid att bli duktig. Jämför någon som har spelat fotboll i 15 år med någon som har spelat fotboll i ett år.  Det är ungefär likadant inom komik, det tar lång tid tills man blir bra.

Krista Sirviö
Bilder: Ulrika Campbell
Lämna ett svar
You May Also Like

Tensta calling – lyssna på en radiodokumentär i fyra delar

P1:s dokumentärserie handlar om Fariah, hennes familj och vänner i Tensta. Fariah har tröttnat på våldet och dödsskjutningarna och hon har bestämt sig för att få de kriminella killarna att prata om känslor.

Mizeria, del 6: Dubbelliv

I förra kapitlet träffade Aicha killen hon haft kontakt med i hemlighet. Han som upptar hennes tankar hela tiden. Idag är det Osman, Alis kompis, som har ordet. Han som drar in tusenlappar under en kväll för att underlätta sin farsas liv. Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. 

Från ingenting till någonting

Denna nakna, skrämmande och hänförande självbiografi, Bortom mammas gata, är skriven av Alexandra Pascalidou. Här berättar hon om uppväxten i Rinkeby, de föraktfulla blickarna hennes hjältar till föräldrar har känt, och längtan efter något stort.

Gå bara, del 13: Andra sidan gallren

Det här är del 13 i Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong Gå bara. Drömmen om Europa har blivit en verklighet full av förtryck, byråkrati och rasism. Abdi kan inte säga som det är till sin pappa, men det finns hopp ändå. Kanske ligger det värsta bakom honom.